Det finns fotografer - och så finns det FOTOGRAFER

Nu tillhör jag dem som i mitt arbete regelbundet anlitar fotogtafer. Därför så finns det fotografer och FOTOGRAFER i min värld. När man är beroende av någons kompetens för att lyckas i sitt arbetet så uppstår andra kriterier än när man tex bedömer bilder på en fotoklubb eller för all del kommenterar bilder här på Fotosidan. Ibland så blir den lättaste vägen att ta bilden själv ;-) men absolut bäst är att anlita någon som verkligen har "DET". Bildsinnet - förmågan att få till de bilder som har det där lilla extra, som gör skillnad, som fångar AD:ns vision och som lyfter fram nyanserna i personligheten hos de som står framför kameran.

Rickard Eriksson är en sådan fotograf. Ta en titt på hans portfolio så förstår du vad jag menar :-)

Måste få igång bloggen igen - så vad passar bättre än ett äkta nördinlägg :-)

Ett av mina stora intressen (efter foto och litteratur) är musik och musikåtergivning - populärt "HiFi". Och då speciellt "vintage-hifi", eller snarare budget hifi. Dvs mesta möjliga välljud till minsta möjliga kostnad.
På den vägen sprang jag in i "Muse MU-15 mkII", en sk "T-amp" eller klass-T förstärkare. En liten - bara 10W - men sjukt bra förstärkare.



Den har bara det absolut nödvändigatse: av/på-knapp, volymkontroll, en linje-ingång och uttag för ett par högtalare - det är allt. Men den låter som en fullfjädrad hifi-pjäs på många fler watt. Allt tack vare den revolutionerande Tripaht TA2024 IC-kretsen. Och det bästa av allt - förstärkaren kostar ny under 1000 Kr, jag bjöd hem mitt ex på Tradera för några hundralappar!



Orsaken till att jag överhuvudtaget var på jakt efter ytterligare en förstärkare var att ena slutsteget i min favorit vintage-uppställning - Dynaco MKIII rör-slutsteg med tillhörande PAS3x förförstärkare behövde ses över. (Bilden ovan.)
 


Så in med T-ampen och läge att prova fram lämpliga högtalare till 10-wattaren. Först ut mina små men mycket tungdrivna Linn Kan (ovan) - funkade inte så bra, de kräver nog minst 50W för att låta hyffsat.



Sedan kopplade jag in ett par JPW Minimonitor, nu lät det bättre. Typ som en finare kompaktanläggning av något välrenomerat märke. Men inte "tung hifi" - inte än...



Med ett par klassiska Carlsson OA-51 lyfte det - rejält! Så mycket att det får bli en mera permanent lösning. Fast det blev väldigt tomt i bokhyllan, så vi flyttade dit TV:n och möblerade om rummet (ovan). Inte helt fel med hifi-ljud till DVD:n (fast jag är ingen vän av sk hemma bio och stooora TV-apparater).



I vardagsrummet står min "referensanläggning" - som är "made in Scotland". Snart vintage den med...

Jag skriver detta blogginlägg i sorg och vrede, över att "bryta tystnaden" och barnamord!

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 (Bilden är beskuren)

Jag var nyligen och såg utställningen "Breaking the Silence" på Statens Försvarshitoriska Armémuseum. Den består av bilder tagna av israeliska soldater under deras militärtjänstgöring som beskriver olika "övergrepp" mot den arabiska befolkningen på sk ockuperat område. Nu handlar det INTE om mord, tortyr, våldtäkter eller andra övergrepp i den ändan av skalan utan om köande, väntan, gripanden med tillhörande handfängsel och ibland ögonbindel - och beslagtagna bilnycklar!
Nu kan man såklart ha åsikter om hur allvarlliga dessa "övergrepp" är, men mer om det längre ner i texten. Efter att ha sett utställningen så är min fråga: är detta en fotoutställning? Samtliga bilder saknar (i mitt tycke) verkshöjd och är på inget sätt upseendeväckande eller har något estetiskt värde. Nu följs utställningen av några fd israeliska soldater (oklart om de var fotograferna ifråga?) som kan ge sina berättelser som komplement till bilderna. 


Foto:privat via Yesha Council (med tillstånd)

Pojken på bilden ovan hette Alad Fogel, han var 4år när han mördades förra veckan. Tillsammans med sin lillasyster Hadas, bara tre månader gammal, sin storebror Yoav, 11år, och mamma Ruth samt pappa Udi föll han offer för en arabisk terrorist som bröt sig in i deras hem och knivdödade dem. (Två andra syskon lyckades gömma sig och överlevde tillsammans med äldsta systern som var ute - men som hittade familjen mördad när hon kom hem.)

Vad har nu detta med "Breaking the Silence" att göra? Ganska mycket tyvärr...
Jag citerar en israelisk rapport:

"There were no terror alerts prior to the attack although Hamas networks had been known to be regrouping in Judea and Samaria for the purpose of attacking and kidnapping Israelis on both sides of the Green Line. Several Palestinians were recently detained at the few remaining West Bank checkpoints carrying pipe bombs, knives and fire bombs. Nonetheless the military did not recommend putting any of the checkpoints back even though the Palestinian Authority's security services had slowed down their counter-terror cooperation with Israel, therefore failing to keep their side of the bargain for the removal of the checkpoints."

Vägspärrarna och den minituösa kontrollerna fyller ett syfte, så ock de ibland "omotiverade" arresteringarna av personer som kan misstänkas ha något samröre med terrorister och/eller kriminella. Så vi kan - tyvärr - konstatera att när "trycket" mot de "misstänkta" inom den arabiska befokningen  lättar så öppnar det för nya terrorattacker.

Israel har två "officiella" motparter på den arabiska sidan - PA (Palestinian Authority) under president Abbas på den sk "Västbanken" och Hamas på Gaza-remsan. De senare firade morden på familjen Fogel med att dela ut godis till barnen i Gaza.
Men det var de förstnämdas presidents organisation - Fatah's väpnade gren "Al-Aqsa Martyrernas Brigad" som tog på sig ansvaret för massakern på familjen Fogel. Bla säger de i sitt uttalande att morden var:
“...heroic operation...  ...part of the natural response to the massacres of the fascist occupation against our people in the West Bank and Gaza Strip...
...We tell the criminals of the occupation that their crimes won’t pass without punishment.” 

Både Hamas och PA gör sig skyldiga till grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna (mot sina egna landsmän) som tex utomrättsliga avrätningar, försvinnanden, systematisk tortyr osv. Att "bryta tysdnaden" inom dessa organisationer har ett pris - döden.

Men soldaterna bakom "Breaking the Silence" kan tryggt återvända hem till Israel, som är en demokratisk rättstat med - just det - yttrandefrihet.

Jag vill vill avsluta mitt inlägg med en hyllning till alla de israeliska ungdomar som gör sin värnplikt och riskerar sina liv för att trygga alla israelers rätt till liv och säkerhet.


Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 Jerusalem

För historien visar - med skrämmande tydlighet - att judiska liv kan bara fullt ut beskyddas när det judiska folket är kapabelt att skydda och försvara sig själva. Förintelsen skulle inte ha inträffat om det funnits en judisk stat 1939 och den judiska staten är idag den yttersta garanten för att en ny förintelse aldrig inträffar - oavsett hur många individer (eller organisationer) som drömmer om en en sådan. Och som inte tvekar att sticka kniven i en tre månaders baby...

Ps.
Som ett svar på flera kommentarer så vill jag berätta om den israeliska armens call-center. De inrättade ett av världens största call-centers under det senaste "Gaza-kriget" - för att kunna ringa upp och varna arabiska civila som riskerade att komma i skottlinjen. Jag tog upp det med de fd soldaterna i "Breaking the Silence". De kände mycket väl till det, men menade att det var kontraproduktivt då det vid ett par tillfällen kunde styrkas att de som fått instruktioner från det ändå dödats eller skadats.
Vänta lite nu - ett totalt krig mot en välbeväpnad terrororganisation mitt ibland civila i ett av världens mest tätbefolkade urbana områden. Vilen annan arme ringer upp och varnar? Sverige i Afganistan? USA i Irak? Polisen i Mexico?
Förlustern av civila liv kunde ha varit skyhöga i Gaza, nu blev det dryga 1400 dödsoffer - totalt! Såklart alldeles för många - men jag vill påstå att vilken annan arme i världen skulle ha ställt till med enormt mycket mer förödelse under liknande omständigheter. Till saken hör även att skadade skadade civila (och kombatanter) evakuerades till sjukhus i Israel för bästa tänkbara vård. Arabiska och judiska läkare räddade - sida vid sida - enormt många liv.

Varför skriver jag nu allt detta? Därför att det är viktigt att skilja på "gråskalorna" i denna konflikt där inget är svart och vitt. Och Israel är ingen "skurkstat" - tvärtom, i ett otroligt pressat läge försöker de leva upp till högsta tänkbara moraliska och mänskliga standard. Att de sedan ibland misslyckas är bara att konstatera, men i mina ögon så har motparten en helt annan "moralisk kompass" - tyvärr. 

Alla krig är en tragedi och förlusten av liv alltid oersättlig, oavsett ras, religion eller politisk åskådning....

SMÄM's 10 steg till en bättre blogg!

Min kollega, mera känd som SMÄM, har skrivit ett mycket bra inlägg på sin blogg: "10 steg till en bättre blogg".

Jag citerar hennes steg 4 & 5:

4. Håll dig kortfattad. Om jag ska vara ärlig så finns det bloggar som man bara tittar på bilderna hos. Speciellt om man besöker bloggen första gången. Sedan är rubriker viktigt. Var inte rädd för att avslöja vad hela inlägget handlar om i en rubrik. Tänk tidning. Ingen orkar med kryptiskt. Försök att ha rubriker som har med inlägget att göra.

5. Uppdatera kontinuerligt. En blogg som uppdateras ofta får förmodligen besökaren att komma tillbaka oftare. Kanske rent utav flera gånger per dag. Viktigt dock att inte blogga bara för att blogga ofta. Tänk att ditt blogginlägg gärna får ha en tanke. Babbla inte bara.

Tänkvärt!
Läsa om alla 10 stegen här: http://smam.blogg.se/2011/march/10-steg-till-en-battre-blogg-1.html

Ps.
Sedan tar hon upp saker som eget domännamn och anpassad design - saker som kanske vore något för Fotosidan att tänka på - både för bloggarna och portfoliosidorna.

Kameror som är så vackra - att de måste användas - basta!

Nu när jag snöat in lite på det här med att fotografera kameror så kunde jag inte låta bli att titta på de bilder jag publicerat tidigare av vackra kameror. För en kamera kommer inte till sin rätt ett vitrinskåp - utan snarare när den används till det den skapades för.



Överst min kompis M8:a - med honom på Österlen. Jag vet att det är "über nördigt" när man fotograferar varandras kameror ;-)

Och ovan lite lånade fjädrar - en M9:a tillsammans med min egen M8:a.



En "vitrinskåps Leica" i full frihet - min jubileums M6 TTL som jag faktiskt rastar ibland, främst för att slutaren inte skall becka ihop - och för att den är så enormt skoj att använda. Jag säger bara - det subtila ljudet från en mekanisk Leica-slutare med gummiridå - finns det något vackrare?



Min "vardags kamera" - Bessa L - under många år - används fortfarande då och då. Enormt smidig vid brännvidder 25mm och kortare - hyperfokalfokusering!



Mitt senaste kameraköp, en Bessa R2, är tänkt att vara "stand in" för lite dyrare kameror :-) Men den är så snygg att den till vardags får stå i vitrinskåpet - fast den inte är en Leica...



Slutligen Leica II:an - som alltid står färdig laddad med film. Så även om den till vardags fungerar som "prydnad" så tas den ofta fram för att användas. speciellt om jag behöver tänka och vill ägna mig åt riktigt "slow photography".

Jag är ingen samlare, de kameror jag äger är tänkta att användas (annars bör de säljas - i teorin ;-) Men vissa är så vackra att de faktiskt pryder hemmet - när de inte används. Fast de flesta kameror i mitt hem ligger oftast nedpackade i olika fotoväskor...

Ps.
Nu har jag bloggat klart om kameror för ett tag - det trots allt bilderna som är det viktiga ;-)