Breaking news - Leicas nya Summilux-M 35/1,4 är officiell!

Plötsligt händer det - det officiella informationsbladet (i PDF-format) för Leicas efterlängtade nya 35mm Summilux-M har läckt ut på L-camera-forum.com

Den gamla Summiluxen visade bla prov på sk fokus-shift, dvs att fokusplanet ändrades vid nedbländning, vilket blev synnerligen synbart på Leica M9. Den nya Summiluxen har löst problemet genom ett "flytande linselement" som ser till att fokusplanet inte förskjuts. Samtidigt har objektivert blivit något kompaktare. Nu återstår bar att se vad det nya priset blir - här i Sverige, i Tyskland hamnar det på 3750 Euro ;-)

Leica kan om de verkligen vill - presenterar 8 nya (film-) objektiv!

Leica har precis presenterat åtta nya objektiv - för 35mm filmkameror - dvs film som på bio ;-)

Serien heter Summilux-C och har sk "cine" eller "PL-fattning" som de flesta 35mm (cinematography) filmkameror och deras digitala syskon använder.

Snordyra objektiv helt säkert tillverkade i en liten serie, ca 1,3 mille för alla åtta. Den typiske köparen är nog ett uthyrningsbolag som tillhandahåller utrustning åt produktionsbolgen. De är väldigt få bolag utanför de största filmstudiorna som håller sig med egen utrustning i den här prisklassen. 

Detta är en marknad som idag domineras av Zeiss, intressant att Leica bedömer det som ekonomiskt lönsamt att börja slå sig in på den. Min fråga blir om det inte vore mindre riskabelt med en riktig "MicroFourThirds" satsning, en digital R-serie med AF eller rentav fler (smidigare och billigare) M-objektiv?
Eller vill man helt enkelt hämnas på Zeiss för att de tillverkar objektiv med M-bajonett och därmed tar en bit av Leicas marknad?
Vem kan ge oss en ordentlig analys och lite "inside information"?

Källor:
Kamera & Bild
Föreningen Sveriges Filmfotografer
Fdtimes.com

Min blogg fyller 3 år! Firar med att återge inlägget från 070419 - Deutsche industrie standard

Leica II, Elmar 50/3,5 uncoated från 1930,Tri-X, men bilden är tagen i Skanör nyligen, inte 1930 :-)

Lite - bara lite nostalgi....

Leica II som introducerades 1932 var världens första systemkamera: dvs den hade utbytbar optik i standardfattning (M39 skruv). Men den hade flera banbrytande funktioner: kopplad mätsökare till optikens skärpering, separat sökare för bildutsnittet, tillbehörssko för extra sökare, "enkel" laddning via avtagbar bottenplatta, bekväma och välplacerade reglage som gör kameran intuitiv och snabbarbetad. Och den var och är i princip outslitlig om man sköter den rätt.

Mitt ex är ursprungligen en Leica standard från 1930 men som fabriken byggt om till modell II någon gång på 30-talet - och den fungerar fortfarande perfekt efter 77 år!

Cosina/Voigtländers nytillverkade optik i Leicas M39 fattning är som gjord för kameran och "smälter" in på huset rent estetiskt. Leica har även tillverkat en mindre serie modern optik med skruvfattning. (Själv har jag en Summicron 50 mm och en Summicron ASPH 35 mm, båda från år 2001. Och jag använder dem såklart både på Leica II:an och på mina M6:or med M-bajonett adapter.)

Vilken industristandard står sig efter mer än 70 år?
Vilket gör Leicas kameror unika - det är en otrolig känsla att använda en så gammal kamera, spec. med modern optik och en ljusstark extrasökare monterad. Den är liten, diskret och tyst. Och det är ingen som förstår vad det är man fotograferar med...

Om du vill läsa mer om klassiska kameror och/eller Voigtländers nytillverkade optik i Leica M och M39 fattning så kan jag rekommendera Stephen Gandys CameraQuest:
http://www.cameraquest.com/ alt. http://www.cameraquest.com/classics.htm




--- Edit ---
Egentligen gjorde jag mitt första blogginlägg redan 2007-04-09 men jag upptäckte att det var "födelsedags varning" idag ;-)
Alla inlägg från första bloggmånaden hittar du här - tänk vad mycket som hinner hända i ens liv på tre år!

Jag vill rikta ett speciellt tack till alla läsare som följer bloggen, vissa av er kommenterar regelbundet, en del av er har jag kontakt med via E-post och/eller i "verkliga" livet. TACK!

Leican skall vara digital - basta! ;-)

Leica M9 och M8 

Det har dykt upp en del frågor och påståenden om Leica i allmänhet, och M Leicor i synnerhet, på olika FS-bloggar de senaste dagarna. En vän har även gått och "blivit med Leica" - en analog M6 "classic". Inget dumt val, spec. om man är uppväxt i det digitala... Tänkte skriva träsket :-) men det stämmer ju inte. Det digitala är inget träsk och en digital M-Leica är på många (dock inte alla) punkter överlägsen sina analoga syskon.


Leica M9, Summicron 35mm, ISO 200, kamerans JPG obeskuron och helt obehandlad.

Det är bara att konstatera att den Kodak CCD-sensor som sitter i både M8 och M9 gör en förträffligt arbete, den är helt klart (spec i fullformat på M9:an) överlägsen filmen på de flesta parametrar och ger en mycket naturtrogen återgivning. Även om den inte kan mäta sig med de mest avancerade DSLR-husens brusegenskaper på höga ISO så tycker jag att den har en färgåtergivning som bara överträffas av Hasselblads (o dyl mellanformats) CCD-bakstycken.


Leica M8, Color-Skopar 28mm, ISO 160 

Detta, i kombination med att ergonomin och handhavandet samt inte minst den fantastiska sökaren är samma som på tidigare analoga M-kameror, gör både M8 och M9 till fullvärdiga medlemmar i M-familjen. Och ett mycket starkt alternativ till analog "M-fotografi". Faktum är att sedan jag skaffade min M8 så har jag fotograferat försvinnande lite med mina analoga Leicor. Så var inte fallet när jag använde Nikon och Canons DSLR-system. Då hade jag alltid en Leica med Tri-X redo och det blev ett försvarligt antal rullar per år. Nu ligger fortfarande en "laddad" Leica alltid framme men valet faller nästan alltid på M8:an. Inte bara av bekvämligt utan för att den levererar en superb bildkvalitet -  och fungerar till 100% i mitt invanda "Leica fotograferings sätt".


Leica M8, M6 TTL och Leica II - 80 år av utveckling ;-) 

Den digitala M-kameran har sina rattar och reglage exakt som på en analog Leica och saknar nästan alla  DSLR-kamerans onödiga och ofta förvirrande finesser. Det gör att den aldrig kan mäta sig med en modern DSLR om man ser till parametrar som antal exponeringar per sekund osv.  Men den inbjuder till "klassisk" Leica M-fotografi där bilden och dess komposition står i centrum. Kameran reduceras till ett interface mellan fotografens seende och den slutliga bilden.
Jag tycker att den moderna DSLR-kameran ofta blir en "bildmaskin" som förväntas lösa alla problem och leverera en tekniskt perfekt bild. M-Leican förutsätter fotografens kontroll över exponering, skärpa, mm och lämnar över fotograferandet till fotografens intuition.


Ricoh GR-D III, Panasonic GF1 + 40/1,7 pancake, Leica M8+ Summicron 50mm 

Så har vi det här med priset -  är Leica bara något för (rika) snobbar?
Absolut inte! Man måste inte punga ut med en mindre förmögenhet för att uppleva "Leica-M fotografin". En begagnad analog Leica är en bra start, och ger en helt ny upplevelse. Den bjuder även på en introduktion och förståelse för fotografins grundförutsättningar, spec. om man är "digitaliserad" från start. 
Det finns även många prisvärda digital alternativ. Det börjar dyka upp beganade M8:or till rimliga priser. Om man inte vill investera i snordyr ny Leica optik så går begagnad utmärkt. Gluggarna är i princip outslitliga så även ett objektiv med över 50 år på nacken kan var ett mycket bra köp. Och så finns det ju både Zeiss och Voigtländeroptik med Leica M-fattning till humana priser - både nya och begagnade. (Inte heller att förglömma den ryska optiken med Leica-fattning.)
Vill man fotografera "the Leica way" digitalt men utan att köpa en Leica så är Panasonic GF-1 ett intressant alternativ, och med adapter kan man till och med använda Leica-M objektiv (med 2x förlängning).
Men man måste inte ha en "systemkamera" - en digital sk ädelkompakt återskapar även samma förhållningssätt till fotografin. Om man inte vill satsa på en Leica x1 så är Ricoh GR-D III och Sigma DP 2 starka kort. Gemensamt för Panasonic GF-1 och nämda ädelkompakter är ett de kräver en extra optisk sökare för att fullt ut fungera som "Leica substitut".  Och jag tycker personligen att den optiska sökaren är ett måste - rentav förutsättningen för det jag försökt beskriva i blogginlägget.

"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."
Henri Cartier-Bresson

Every grain of sand

Leica M8, Summicron-M 35/2 ASPH Obeskuren, framkallad från DNG och behandlad för tryck.

En bild på en av mina favoritplatser och en av mina favorit låtar. De hör liksom ihop... 



Ovan en ovanlig (lång ;-) live-version av Bob Dylan själv från 1995, nedan Emmylou Harris enormt fina cover från albumet "Wrecking Ball" .