Rasta Leican (och lite analogt vs digitalt ;-)

Leica M8, Ultron 28/2 obeskuren, framkallad från DNG i PS.

Underbart med en helg som till sin natur inte inbjuder till en massa aktivitet utan snarare skapar ett eftertänksamhetens lugn - i alla fall i vår familj. Då gäller det att passa på att sänka "livstakten", och då kan en skogspromenad med familjen (och Leican) vara perfekt.


"Kamera självporträtt" på Leica M8 tagit med en Ricoh - obeskuren, kamerans JPG ;-)

Det blev den digitala Leican istället för något analogt syskon som fick följa med. En analog kamera sjunger visserligen långsamhetens lov - men det blir även dess begränsning, jag vill kunna lägga ut bilderna på FS inom rimlig tid. (Och rimlig tid i bloggarnas och Twitters tid är väl max 24h ;-) Det analoga fotograferandet får återuppstå när slutresultatet kan vänta och den långsamma processen kan få följa bilden hela vägen.


Ricoh GR-D III i macroläget - obeskuren, framkallad från DNG i PS.

Men så finns ju även det analoga ljudet, och faktiskt så tycker jag att det är något vilsammare än det digitala. Även om min CD rent objektiv levererar mera "HiFi" så är det något i musiken från "vinylsvarven" som gör den lite mera avkopplande. Kanske är det bara det enkla faktum att man måste vända sida och inte kan hoppa mellan låtarna med fjärren som får mig att koppla av?

Långfredag, och jag skäms inte...

Ricoh GR-D III, ISO 100, f2,2 och en 1/153 sekund, obeskuren, men med pålagd vinjettering i PS.

...för korset, även om just religiösa symboler är utsatta för olika lagstiftningskampanjer, allt från Humanisterna här i Sverige till olika lobbygrupper på EU-nivå.
Nu är det så att ett av de värsta avrättningsredskapen människan klurat ut står som symbol för den tro som som säger "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen" . Och som tror att Gud valde att bli människa, och idag för ca 1980 år sedan, dö på ett kors, för att du och jag skall kunna ta emot förlåtelse och uppleva Guds gränslösa kärlek.

Jag tycker att Al Green uttrycker det hela ganska bra i hans fantastiska inspelning av "The Old Rugged Cross" från LP:n "Precius Lord".



The Old Rugged Cross

Refrain

George Bennard 1912

--- Glad Påska alla! --- 

Hur får jag min inspiration tillbaka?

Leica M8, Sumicron 50/2 Obeskuren osv - dvs vardags DOGMA, en hund på jobbet ;-)

Detta är något så ovanligt som ett totalt spontant blogginlägg, utan någon "förnuftsmässig" eftertanke eller bearbetning.
Jag har tappat "blogglusten", gjort ovanligt få inlägg senaste veckan och sett mig blogg halka ur FS interna listning (trodde det var omöjligt). En av oraskerna var den infekterade debatten om sk stötande bilder, som flyttade fokus från fotografin (mina inlägg i den debatten är nu avpublicerade). Men en större anledning är nog mitt jobb, som kräver 100% av mitt kreativafokus just nu. Och jag arbetar alltid hårt på att få mer tid till familjen, det "viktigaste" får inte bli skymt av det "brådskande". Ni har väl hört talas om 80/20-regeln?
Jobbar på att få tillbaks inspirationen, skriva klart beställda recensioner, ta nya (annorlunda?) bilder, samt orka prova en eller annan ny kamera. Och jag lyssnar lite mer på musik igen, företrädesvis analog (LP-skivor). Köpt böcker på bokrean. Allt som är roligt ;-)

Något vi alla fått lika mycket av

Ricoh GR-D III Någonstans i Småland, insnöad, i lördags...

Lyssnade till en vis man nyligen, han sa att en sak har vi alla fått lika mycket av - tiden!

Dygnet har 24 timmar - 1440 minuter - 86 400 sekunder, för oss alla - oavsett vem vi är, var vi är, eller hur mycket resurser vi har eller inte har. Detta kan inte påverkas , inte manipuleras, det går inte att skapa eller köpa mer tid...

Det handlar om att förvalta de timmar vi får, vad vi gör av dem är vårt val, varje dag...

Psykologin bakom Galleri FS - eller mediokritetens tyranni

Screenshot av Galleri FS med tumnaglarna i naturlig storlek - för att illustrera mina påståenden....

Det diskuteras just nu en hel del om Fotosidan i allmänhet och Galleri FS i synnerhet på FS-bloggarna. En återkommande fråga är varför det inte finns några sk DOGMA-bilder representerade i Galleri FS.
Eller kanske man bör formulera frågan annorlunda: vad är gemensamt för de bilder som antas till galleriet?
A. De är nästan alla visuellt "enkla" med tydliga former och rena färger, kort sagt - de blir snygga tumnaglar ;-)
B. De representerar nästan alltid ett "bildbyrå ideal", dvs de speglar den gängse kommersiella bildestetik som vi dagligen bombarderas med via reklam, tidskrifter, webb mm.

Dessa två faktum får mig att tro att de flesta röstar på "tumnaglarna" i den sk slussen, dvs bilderna bedöms sällan i fullskärmsläge. Och detta för med sig att mera "komplicerade" bilder med komplexa strukturer och utan övertydlig komposition väljs bort.
Dessutom så röstar många på vad de tror är den allmänna definitonen av vad som är en bra bild. Dvs om man röstar på fågelbilder så har man antagligen Brustus Östling i bakhuvudet - hans bilder är ju vedertaget bra. Detta parat med en rejäl dos "vardags estetik", a la IKEAS eller Gallerix förmonterade affischkonst, eller Cafes förföriska motljusbilder av kända blondiner, som såklart påverkar de flestas "smakparametrar" - leder till ett fotografins svar på mellanmjölk.

Jag har därför två förslag på förändringar som till viss del kam motverka ovanstående och förhoppngsvis bringa lite "balans" i galleriets urval:
1. Man måste öppna upp bilden i full upplösning för att få rösta. Borde vara självklart och lätt att implementera rent tekniskt.
2. Förutom "folkets röst" så borde det finnas en jury alt. redaktion som kan godkänna bilder med kvaliteter som gått "folket" förbi. Och kanske även plocka bort en och annan solnedgångsbild som slunkit igenom ;-)

Detta är inte ett allmänt påhopp på fotografer med annan smak och inriktning än jag själv. Och Galleri FS håller en generell hög nivå - men: dokumentära bilder, klassisk gatufotografi och inte minst DOGMA är rejält underrepresenterade i Galleri FS!