B-uhr - ett stycke historia att bära på handleden!

Ett modernt Laco B-uhr "Aachen" med typ-B urtavla.

Det tyska fygaruret – Beobachtungs-uhr eller kort och gott ”B-uhr” – från andra världskriget är definitivt ett av de numera ikoniska flygaruren. Namnet ” beobachtungs uhr” översätts enklast till ”navigatörsklocka” på svenska.



Det här var före GPS:en och andra idag självklara moderna navigerings hjälpmedel, piloterna (eller navigatörerna i större plan) navigerade helt enkelt med karta, kompass och klocka. Att exakt mäta tiden var avgörande för att veta var man var, men även faktorer som återstående flygtid (dvs bränsleåtgång och avdrift) kontrollerades med hjälp av klockan. Ett exakt, tåligt och lättavläst ur var alltså av största vikt.


Originalritningen som låg till grund för alla B-uhr oavsett tillverkare.
 
Tyska flygministeriet gick i början av kriget ut med en specifikation på vad för klocka man ville ha, vilket bla innebar följande: en under alla förhållande  lättolkad urtavla, kronometercertifierat urverk, och måste kunnas bäras utanpå en flygardräkt och ställas med handskar på. Urverken, som kom att köpas in från olika tillverkare, hade det gemensamt att de var avsedda för fickur, därför fick också klockan en ganska stor dimension – 55mm. Och kronan var också stor och ”diamantformad”, armbandet i skinn samt långt och reglerbart för att passa alla typer av bärare och dräkter.  På grund av krigstidens begränsningar i tillgång på komponenter och arbetskraft så lades kontraktet ut på totalt fem tillverkare A.Lange & Sohne, Stowa, Wempe, Laco samt International Watch Company (IWC). Det sistnämnda företaget var inte tyskt utan Schweiziskt och sålde även klockor till de allierade.


Ett vintage Laco B-uhr med typ-A urtavla, ca 1940, som såldes av Kaplans Auktioner förra året för lite mer än 30.000 Kr (foto Kaplans Auktioner).

I början hade B-uhr en vanlig ”civil” urtavla (benämns Bauart A) men ganska snart levererades de med den typiska ”militära” urtavlan (Bauart B) som har minuterna tydligt angivna ytterst och timmarna i en mindre inre ring.  Därför talar man om B-uhr typ A och B – vilket kan te sig lite förvirrande.  Totalt ca 1200 klockor tillverkades och de var så värdefulla att de delades ut till personalen före flygningar och samlades in igen efter fullgjort uppdrag.


Armbandet kan justeras så att klockan kan bäras utanpå en tjock flygarjacka.

Efter att främst ha var varit heta objekt för samlare så fick designen en renässans under 90-talet och idag tillverkar fyra av de ursprungliga företagen – Stowa, Wempe, Laco och IWC – varianter på temat. Allt från exakta repliker till designer som låtit sig influerats av de unika dragen i B-uhr-konceptet. Och sedan så har en mängd andra klocktillverkare som Archimede, Aristo, Azimuth, Damasko, Fortis, Glashütte Original, Hanhart, Junkers, Sinn, Steinhart och Tutima (för att bara nämna några) plockat upp designen. Och den klassiska B-urtavlan ser man idag på allt från stora väggur till sportur från Seiko.


IWC:s nya "Big Pilot Top Gun Miramar" med bla keramisk boett och ett mekaniskt urverk med 7 dagars gångreserv (foto Rickard Eriksson) .  

Fujifilm X-Pro1 och Leica M-adapter - får mig att minnas Kodachrome!

 Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - obeskuren @640 ISO 1/200 sekund och f:2.

Som jag tidigare berättat så har jag uppdaterat min Fujifilm X-Pro1 och samtliga gluggar till senaste firmware-versionen - 2.01. Och därmed kunde jag även börja använda mina Leica-gluggar med hjälp av Fujifilms egen "M Mount Adapter" - dvs Leica M-adapter ;-)


Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - obeskuren @3200 ISO 1/90 sekund och f:2.

Fujin har en fantastisk sensor och mycket fina egenskaper på höga ISO. Samtliga bilder i blogginlägget (som är tagna med Fujin) är framkallade i "Silkypix" (som följde med kameran) från RAW och sedan slutbehandlade i Photoshop. De är mycket varsamt justerade, dvs färgmättnad, kontrast, efterbelysning och vinjettering av hörnen - men ingen "oskarp mask" eller annan artificiell skärpa - för att det helt enkelt inte behövs!


 Fujifilm X-pro1 med LeicaM-adapter och ett Leica Summicron 35/2 ASPH samt ett klassiskt Leitz "12585" motljusskydd, bilden tagen med Richo GR-D III.

Det har blivit ett antal fotopromenader under helgerna (då jag är hemma i Malmö) - i skiftande väder. Och oftast går de ner mot havet, till hamnen och kvarteren däromkring.


 Fujifilm X-pro1 med LeicaM-adapter och Leica Summicron 35/2 ASPH - obeskuren @200 ISO 1/1000 sekund och f:2.

Det blir kanske inte så våldsamt spännande motiv, eller något gatufotograferande i klassisk stil. Snarare en dokumentation av de miljöer jag passerar och ibland stannar upp inför. För att minnas det som en gång var och meditera inför det som kommer...

Fujifilm X-pro1 med LeicaM-adapter och Leica Summicron 35/2 ASPH - obeskuren @200 ISO 1/500 sekund och f:5,6.

En utmärkande egenskap i Leica-optiken är den höga kontrasten som i kombination med Fujifilm X-Pro1's sensor ger bilder som får mig att tänka på ärevördiga Kodachrome.


 Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2 - obeskuren @320 ISO 1/420 sekund och f:2 (denna bild är till skillnad mot de andra något skärpt med "oskarp mask").

Sedan - när det kommer till gatufoto och lite mera "action" betonat foto så är kanske Fujifilms egna gluggar att föredra. Inte för att det är svårt att fokusera manuellt med Fujifilm X-Pro1 utan för att autofokus är smidigare.
Men mer om det i en kommande bloggpost :-)

--- Edit ---
Lägger upp en av bilderna ovan på nytt, men nu med en måttlig dos "oskarp mask" ;-)

 

Så kan alla som undrar själva jämföra... 

När tiden är viktig blir klockorna viktigare!

Mitt eget dykarur från MWC, mekaniskt, stål i svart PVD, självlysande tritium visare och markörer samt med ett sk "Real James Bond" Nato-arband :-)

Jag skriver just nu på ett par artiklar om klockor, men jag tänkte blogga lite om min personliga favorit - det militära dykaruret. Det representerar på många sätt det verkliga "bruksuret" - gjort för att användas och inte för att synas. Det definieras inte utifrån varumärkets tyngd utan ifrån sin förmåga att möta olika beställares krav och specifikationer - till bästa pris. Även om tillverkare som Rolex, Omega, Officine Panerai, Blancpain, Breitling, IWC och Tudor banade väg och dominerade de militära kontrakten in på 80-talet så är det klockor från CWC, MWC, Marathon, Seiko och Luminox mfl som syns på handleden på de flesta attack, min och röj-dykare idag - oavsett nationalitet. 

Militära klockor skiljer sig på ett par avgörande punkter från sina civila syskon, mest iögonfallande är kanske de fasta bandstiften som begränsar vilka armband som kan användas. Vanligast är utan tvekan NATO G10 bandet, utvecklat för fungera lika bra i vatten som på land. Det kan lätt anpassas för att bäras utanpå tex en våtdräkt eller en flygdräkt, men är minst lika bekvämt till vardags. Och faktiskt riktigt snyggt.



En annan viktig egenskap för ett dykarur är att vara fullt läsbart i totalt mörker. Detta innebär att visare och markörer måste vara självlysande, och då ganska starkt lysande. För att uppnå det så använde man i början radium, vars lyskraft beror på dess radioaktivitet, vilket gjorde klockorna ganska ohälsosamma för sina bärare. Ett alternativ är det icke radioaktiva ämnet luminova, som "laddas upp" av att exponeras för ljus och sedan lyser - med avtagande kraft - under några timmar. Lämpar sig bra för civila dykarur där man ofta går från starkt ljus till mörker snabbt och sedan inte befinner sig i mörker allt för länge. Men vill man ha en klocka som är fullt avläsbar tex en hel natt eller under ett längre dyk så måste man förlita sig på radioaktiva substanser. Därför har radium ersatts av tritium i moderna klockor. Tritium avger bara den mindre farliga beta-strålningen som effektiv stoppas av klockans boett och glas.



Det allra senaste är att använda små tritium-gas fyllda glastuber istället för tritium-färg. Fördelen är att dess lyskraft är större och att klockans interna miljö inte blir radioaktiv (vilket kan vara farligt för den urmakare som utför service på klockan). De små gastuberna fästs på visarna och vid tim-markörerna (se bilden ovan). Tritum har en halveringstid på 12.3 år så klockans lyskraft avtar inom 10-20 år. Gastuberna kan innehålla olika mycket tritium, mängden anges på urtavlan, som ovan: "T25" (vid kl 6) anger strålningsstyrkan till max 25 mCi (millicurie).



Och slutligen en bild som ger en uppfattning hur MWC uret med tritium-tuberna ser ut i mörker. Lägg märke till att kl 12 markeras med en orange färg - så att man kan tolka urtavlan rätt i totalt mörker även om man inte har klockan på handleden.
Militära ur som använder tritium anger ofta det med ett T i en cirkel, eller ett L i cirkel för luminova.



Så långt "avdelningen för onödigt vetande" - om ni uppskattar ämnet så skriv gärna en rad, jag är mycket tacksam för all feedback!

Ps.
Alla bilder tagna hemma i vardagsrummet i naturligt ljus med antingen Fuji X-Pro1 och 60/2,5 eller Ricoh Gr-D III.

--- Edit ---
Nedan en "actionbild" på ett civilt dykarur på ringa djup - taget med iPhone och Instagram ;-)


 

"Fattigmans-Leica" eller "Leica-dödare" - det handlar om Fujifilm X-pro1 - och valet är ditt!

 
Fujifilm X-pro1 med 18/2 och handgrepp samt den för mig oumbärliga "Softreleasen" från Tom Abrahamsson. Bilden tagen med iPhone 4.

Nu är jag lycklig ägare till en Fujifilm X-pro1 med tre gluggar och diverse viktiga och oviktiga tillbehör. Detta är en kamera som har fått två epitet - båda utifrån en jämförelse med Leica M9. Dels "Fattigmans-Leica", vilket Fujin delar med ärevördiga märken som Contax och Minolta. Samt det lite mera kaxiga "Leica-dödare" som bla även tillskrivits Zeiss Ikon, men som är absolut vanligast i jämförelsen mellan Leicas M-koncept och diverse "monster-kameror" från Nikon och Canon.


 En helt unik Leica M9 "á la carte" i en butik i Köpenhamn - vågar inte skriva ut priset ;-) Bilden tagen med iPhone 4.

Men nu är det så att Fujifilm X-pro1 och Leica M9 faktiskt spelar i samma division och Fujin är Leicas första riktiga utmanare sedan Epson RD-1. MicroFourThirds kamerorna, Ricoh GXR och Sonys NEX mfl EVIL-kameror är inte i samma liga - de saknar en optisk sökare!

För att sätta allt i proportion - några snabba jämförelser mellan Fujis system och Leica M.

A. Priset (ink moms):
Leica M9       55.000 Kr      Fujifilm X-pro1      17.000 Kr
Leica 28/2     33.500 Kr      Fujifilm (18) 28/2     6.000 Kr
Leica 50/1,4  29.500 Kr      Fujifilm (35) 50/1,4   6.000 Kr
Leica 90/2,5  14.500 Kr      Fujifilm (60) 90/2,4   6.500 Kr 
_______________________________________________
SA utr         132.500 Kr                                  35.500 Kr

B. Prestanda:
                      M9         X-pro1
Megapixlar:     18           16
Sensor:          CCD        CMOS
Format:          FF           APS-C
Lågpassfilter: Nej           Nej
Bilder/sek:      2             6
Buffert:  ca   3 Bilder      14 Bilder   (baserat på mina egna erfarenheter)

C. Funktion:
                        M9            X-pro1
Optisk sökare:    Ja              Ja
Olika förstoring:  Nej             Ja
Mätsökare:         Ja              Nej
Paralaxkomp:     Ja              Ja
AF:                    Nej             Ja
EVIL-sökare:      Nej             Ja
Skärmsökare:     Nej             Ja
Filmning:            Nej             Ja
Matrixätning:      Nej             Ja
Spotmätning:      Ja              Ja
Leica M-baj:       Ja              Ja - med adapter
Sensorrengöring: Nej            Ja - vibrationer

Dessa jämförelser är inte uttömmande men fungerar som en enkel lathund. Och det som är avgörande för mig (förutom priset ;-) är faktiskt det teknikgenombrott som Fujifilm X-pro1 representerar - på två områden!


1. Hybridsökaren - att med ett knapptryck växla mellan en traditionell optisk sökare med ljusramar och exponeringsindikator till en mycket bra elektronisk dito som visar exakt utsnitt. Dessutom så har den optiska sökaren två förstoringsgrader beroende på vilken optik som används.

a.           b. 
2. Fujifilms helt nya och egenutvecklade "X-trans" CMOS-sensorn. Den har inte ett 2x2 pixel RGB-filter (fig a.) som de flesta andra sensorer utan ett "asymmetriskt" RGB-filter som bygger på 6x6 pixlar (fig b.). Och därför behövs inget lågpassfilter eller annan korrigering mot moaré, vilket ökar skärpan i bilden. (Leica saknar också lågpassfilter över sin CCD-sensor men kompenserar för moaré i kamerans mjukvara.) Enligt Fujifilm så ska deras unika RGB-filter bidra till att bilderna blir mera naturliga och "film lika".

Nu ska jag ut och fotografera ;-) Och om du vill läsa mer om Fujifilm X-pro1 så kan jag varmt rekommendera Dpreview.com .

Det funkar att annonsera här på Fotosidan.se - det är jag numera ett levande bevis på ;-)

Goecker AB har just nu ett banner här på Fotosidan.se som annonserar flera bra erbjudande på Fujifilm X-pro1 med tillbehör. Och efter moget övervägande "föll" jag för det ;-)

Valet stod emellan att köpa en begagnad Leica M9 i fint skick, eller satsa på en Nikon D800 och några sk "fast primes" - eller köpa Fujifilm X-pro1 kitet med alla tre gluggarna, handgrepp, extra batteri osv. Prisbilden var ungefär den samma för alla tre alternativen. Valet föll på Fujin för att den representerar det bästa ur två världar (både EVIL och optisk sökare) och kan ta Leica-gluggar med adapter. Dessutom så har den en helt ny sensorteknik utan lågpass-filter som tillsammans med "hybridsökaren" gör den till en helt unik kamera.
Läs mer i Fotosidans utmärkta nyhetsartikel eller på Fujifilms X-pro1 sajt.

Och mer om detta i kommande bloggposter!