Leica M9 som lyxaccessoar!

Med de senaste dagarnas "Leica-debatt" i åtanke kunde jag inte låta bli att visa några YouTube-klipp. De har filmats av någon japansk "Leica-nörd" som sitter med några vänner som beundrar varandras kameror. Känt fenomen hos Leica ägare - och något som tyvärr kan stärka tesen att Leica-M idag främst har blivit en sk "yuppie-accessoar" ;-)

För den intresserade kan man man även påpeka att en av M9:orna har det klassika "Leica skriptet" på toppkåpan. Enl en kommentar till videon så är den en av tio i en speciell upplaga för den japanska marknaden. Jag tror nog snarare att den är ett bevis för att du kan få din M9:a "a la carte" om du bara är villig att betala :-)



Och det går att "extrautrusta" Leican med snygga (snordyra) läderväskor och exklusiva remmar till fördömelse - men om man gör det så har man nog fallit i "accessoar-fällan"...

Men snyggt är det ;-)

Varför Leica M? Jag svarar: den optiska sökaren!

Optiska extrasökare. (Detta är en återpostning av "Den optiska sökaren - en fotografisk fetishism?" från 28/1.

"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."

Citatet ovan från Henri Cartier-Bresson fångar essensen av att använda en optisk sökare - "the extension of my eye", dvs kameran blir en del av mig och mitt seende. Jag tror att man kan få samma upplevelse med en riktigt bra sökare, oavsett teknik. Men det går inte att komma ifrån att den optiska genomsiktssökaren med ljusram som anger bildutsnittet är särskild lämplig. Speciellt då den visar mer än själva bildutsnittet vilket ger fotografen möjlighet att kontrollera skeendet utanför bilden, man kan till och med (med vissa sökare) fotografera med båda ögonen öppna.


Sprängskiss av Leica M6 mätsökaren - i stort sett samma konstruktion som Leica M2, M4, M4-P, M7, M8 osv

Genom att integrera en optisk avståndsmätare, en mätsökare, i den optiska sökaren så får vi ett optiskt precionsinstrument som inte bara anger aktuellt bildutsnitt utan även indikerar exakt fokus. Leica har utvecklat denna sökare till perfektion i sina M-kameror. Ljusramarna, som inte bara automatiskt ger rätt brännvidd vid objektivbyte, rör sig även med fokusering för att vid alla avstånd eliminera det sk paralaxfelet. Och mätsökaren är mycket lätt att fokusera, spec vid svagt ljus där den överträffar alla autofokussystem.


Leica M8med vattenpass och 21mm extrasökare samt en Leica 1,25x sökarlupp monterad

Leicas nyare M-kameror har normalt sökarramar för 28, 35, 50, 75, 90 och 135mm, något färre i de äldre modellerna. Bränvidder längre än 135mm är svåra att hantera med mätsökare, men den lämpar sig desto bättre för vidvinklar. Därför finns det en uppsjö tillbehörssökare för brännvidder ner till 12mm. Dessutom kan sökaren kompletteras med försatser, som ger större förstoring (nogrannhet) i sökaren, anpassning för makro, vattenpass, mm.


Leica M9, Summicron-M ASPH 35/2 Framkallad från DNG i PS, obeskuren (Min favoritgata på Söder ;-)

Visst, mätsökaren är inget för sportfotografer eller fågelfolket, men för reportage, gatufotografi, dokumentation, resor, porträtt, mm där det handlar om att fånga det avgörande ögonblicket, ofta obemärkt och i befintligt ljus, där är den optiska sökaren oöverträffad.

Har du aldrig betraktat motivet och komponerat bilden i en glasklar sökare, där du ser allt som rör sig in i bilden utanför ramen, för att sedan pressa avtryckaren och faktiskt se vad du fotograferar, för sökaren blir inte svart i exponeringsögonblicket, så måste du prova det!

Låt mig som avslutning citera Elliott Erwitt:
"There's a profound difference between the simple non-reflex, direct-viewing camera (such as a range-finder Leica) and a SLR. With a reflex you tend to make the picture in the camera; with the other, you see the picture and then put a frame around it. The RF camera is also faster, quicker to focus, less noisy, and smaller, but these advantages are much less important than the fundamental difference."

Ps.
Mitt blogginlägg om EVIL-cameras, dvs elektroniska sökare.

--- OBS! ---
Detta är en "återpostning" av inlägget - Den optiska sökaren - en fotografisk fetishism? - från den 28/1 i år, främst som ett svar på Torbjörn Olssons fråga i samband med min förra bloggpost.

Som svar på Bengts fråga: "Vad är en M-Leica idag egentligen till för?" säger jag: "Leican skall vara digital - basta!"

Leica M9 och M8 (Detta är en återpostning av "Leican skall vara digital - basta!" från 100416)

Det har dykt upp en del frågor och påståenden om Leica i allmänhet, och M Leicor i synnerhet, på olika FS-bloggar de senaste dagarna. En vän har även gått och "blivit med Leica" - en analog M6 "classic". Inget dumt val, spec. om man är uppväxt i det digitala... Tänkte skriva träsket :-) men det stämmer ju inte. Det digitala är inget träsk och en digital M-Leica är på många (dock inte alla) punkter överlägsen sina analoga syskon.


Leica M9, Summicron 35mm, ISO 200, kamerans JPG obeskuron och helt obehandlad.

Det är bara att konstatera att den Kodak CCD-sensor som sitter i både M8 och M9 gör en förträffligt arbete, den är helt klart (spec i fullformat på M9:an) överlägsen filmen på de flesta parametrar och ger en mycket naturtrogen återgivning. Även om den inte kan mäta sig med de mest avancerade DSLR-husens brusegenskaper på höga ISO så tycker jag att den har en färgåtergivning som bara överträffas av Hasselblads (o dyl mellanformats) CCD-bakstycken.


Leica M8, Color-Skopar 28mm, ISO 160

Detta, i kombination med att ergonomin och handhavandet samt inte minst den fantastiska sökaren är samma som på tidigare analoga M-kameror, gör både M8 och M9 till fullvärdiga medlemmar i M-familjen. Och ett mycket starkt alternativ till analog "M-fotografi". Faktum är att sedan jag skaffade min M8 så har jag fotograferat försvinnande lite med mina analoga Leicor. Så var inte fallet när jag använde Nikon och Canons DSLR-system. Då hade jag alltid en Leica med Tri-X redo och det blev ett försvarligt antal rullar per år. Nu ligger fortfarande en "laddad" Leica alltid framme men valet faller nästan alltid på M8:an. Inte bara av bekvämligt utan för att den levererar en superb bildkvalitet - och fungerar till 100% i mitt invanda "Leica fotograferings sätt".


Leica M8, M6 TTL och Leica II - 80 år av utveckling ;-)

Den digitala M-kameran har sina rattar och reglage exakt som på en analog Leica och saknar nästan alla DSLR-kamerans onödiga och ofta förvirrande finesser. Det gör att den aldrig kan mäta sig med en modern DSLR om man ser till parametrar som antal exponeringar per sekund osv. Men den inbjuder till "klassisk" Leica M-fotografi där bilden och dess komposition står i centrum. Kameran reduceras till ett interface mellan fotografens seende och den slutliga bilden.
Jag tycker att den moderna DSLR-kameran ofta blir en "bildmaskin" som förväntas lösa alla problem och leverera en tekniskt perfekt bild. M-Leican förutsätter fotografens kontroll över exponering, skärpa, mm och lämnar över fotograferandet till fotografens intuition.


Ricoh GR-D III, Panasonic GF1 + 40/1,7 pancake, Leica M8+ Summicron 50mm

Så har vi det här med priset - är Leica bara något för (rika) snobbar?
Absolut inte! Man måste inte punga ut med en mindre förmögenhet för att uppleva "Leica-M fotografin". En begagnad analog Leica är en bra start, och ger en helt ny upplevelse. Den bjuder även på en introduktion och förståelse för fotografins grundförutsättningar, spec. om man är "digitaliserad" från start.
Det finns även många prisvärda digital alternativ. Det börjar dyka upp beganade M8:or till rimliga priser. Om man inte vill investera i snordyr ny Leica optik så går begagnad utmärkt. Gluggarna är i princip outslitliga så även ett objektiv med över 50 år på nacken kan var ett mycket bra köp. Och så finns det ju både Zeiss och Voigtländeroptik med Leica M-fattning till humana priser - både nya och begagnade. (Inte heller att förglömma den ryska optiken med Leica-fattning.)
Vill man fotografera "the Leica way" digitalt men utan att köpa en Leica så är Panasonic GF-1 ett intressant alternativ, och med adapter kan man till och med använda Leica-M objektiv (med 2x förlängning).
Men man måste inte ha en "systemkamera" - en digital sk ädelkompakt återskapar även samma förhållningssätt till fotografin. Om man inte vill satsa på en Leica x1 så är Ricoh GR-D III och Sigma DP 2 starka kort. Gemensamt för Panasonic GF-1 och nämda ädelkompakter är ett de kräver en extra optisk sökare för att fullt ut fungera som "Leica substitut". Och jag tycker personligen att den optiska sökaren är ett måste - rentav förutsättningen för det jag försökt beskriva i blogginlägget.

"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."
Henri Cartier-Bresson

OBS!
Detta är en "återpostning" av inlägget - Leicans skall vara digital - basta! ;-) - från den 16/4 i år.

--- Edit ---

Thomas skriver i en kommentar under Bengts bloggpost:

"En digital M-leica kanske kan avslöja något om ägaren? En slags Yuppie-accessoar på samma sätt som mobiltelefoner och laptopar var en gång i tidernas begynnelse. En markör för "jag är finare än du". De bilder som är uppladdade på FS från digitala M-Leicor säger mer om fotografen än om kameran. Andra fotografer med andra digitala kameror gör bättre ifrån sig. Man kanske tror att en fin kamera automatiskt tar fina bilder åt en?"

Som svar på det påståendet vill jag säga:

- Jag har fotograferat med Leica sedan jag var 18 år, men även med en massa andra kameror av olika fabrikat. Men jag har kommit att föredra Leicas M-kameror framför andra - ofta mycket mer tekniskt avancerade kameror. Sedan kommer det allltid att finnas fotografer som tar bättre bilder än mig, både med Leica och andra kameror. Om detta faktum diskvalificerar mig som ägare av en digital M-Leica och förpassar mig till "Yuppie-assecoar" bärarnas skara - får stå för dig Thomas - mina bilder får stå för mig!

I all ödmjuket ;-)
Johan Ericson 100627

Micro Four Thirds module for Ricoh GXR - fake or true? New pictures!

Samtliga bilder: Ricoh GR-D III och obeskurna. Gert i sin butik / Gert in his photo store in Stockholm.

Det var Gert på Svenska Kort som visade mig dokumentet ”GXR Work Shop” som jag, pga av dess enkla utformning, antog var ett internt Ricoh-dokument, avsett för de japanska återförsäljarna. Och Gert säger att han i sin tur fått det av en av Ricohs toppchefer i Europa.

It was Gert at ”Svenska Kort” (a photo store in Stockholm) that presented the booklet ”GXR Work Shop” to me. Due to it’s minimalist design I presumed that the document was an internal Ricoh manual, intended for the Japanese retailers. And Gert claims that he received the document as a personal gift from a member of Ricohs top management in Europe.



Nedan - första uppslaget i det kapitel där Oluvs bild på MicroFourThirds modulen dyker upp. Ingen speciellt, bara text.

First pages in the capter where Oluvs illustration of the MicroFourThirds modul is published. It starts with just plain text.



Nästa uppslag är illustrerat med den nu berömda bilden på MicroFourThirds modulen.

Next pages presents the - now famous - picture of the MicroFourThirds modul.



Och på nästa uppslag kommer en bild på kamerakroppen – ingen misstänkt.

And on the next pages there is a picture of the camera body – nothing suspisius.



Kapitlet slutar som det började – med bara text.

The chapter ends as it started – text only.



Och så fortsätter det, mest text och tekniska specifikationer, men även en del bilder.

And so it continues, mostly text and technical specifications, but also some pictures.

Bokens förlagsinformation, där ISBN nummer saknas (i alla fall med arabisak siffror) vilket talar för att den producerats direkt för Ricoh.

The imprint of the booklet, there is no ISBN number (a least not in western writing) witch indicates that the document was produced directly for Ricoh.



För att få hjälp med en översättning gick jag till nämaste Sushi-bar – tyvärr var alla där kineser. ;-)

In order to get a proper translation a whent to the local Sushi bar – but they where all Chinese. ;-)



Om någon som läser detta kan bidra med en översättning eller på annat sätt kan kasta ljus över mysteriet – kontakta mig på: johanericson(snabel-a)hotmail.com

If anyone reading this could contribute with a translation or in any way spread some light over this mystery – please contact me at: johanericson(at)hotmail.com 

Denna bloggpost är en fortsättning på / this blogpost is a continuation  from:
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/49346.htm

Sakta gå hem genom stan (från Fotografiska)

Leica M8 + Super Wide-Heliar 15/4,5 Obeskuren. Fotografiska sett från Fjällgatan.

Stockholm är speciellt, ibland längtar jag faktiskt tillbaks. Och jag säger "tillbaks" därför att jag under några år under 90-talet bodde och arbetade i STHLM.

Först bodde jag med fyra andra arbetsnarkomaner i Östberga och pendlade till Sollentuna. Senare fick jag tag i en andrahands etta på Saltmätargatan, och min arbetsplats blev även mycket mera central. Sista året så hade jag årskort på SJ och kunde tillbringa lika mycket tid "hemma" i Malmö som i STHLM. Och sedan blev det Frankfurt am Main, men det är en annan story...

Sedan många år så är Söder min favoritstadsdel. När Fotografiska öppnade så försköts min gravitations punkt mot kvarteren runt Katarina kyrka. Hyfsat med parkeringar, fina promenadmiljöer och gott om ställen med atmosfär och god latte ;-)


Panasonic Lumix GF1+ 20/1,7 Rakt av från minneskortet. Delar Anders Petersens "From back home".

Var senast på Fotografiska för att se Anders Petersens "From back home" som visas tom 5/9. Den är även efter en donation av fotografen själv en dela av Fotografiskas samlingar. Och något som Fotosidan äntligen skrivit om ;-)

 

Sist men inte minst - en låt som jag nynnar på ibland när jag går till bilen för att köra hem efter en sen kväll i huvudstaden :-)

--- Edit ---
Tack för kommentarerna om min bild på Saltsjön och Fotografiska, tagen uppe på Fjällgatan. Jag har retuscherat bort dammet ;-)