Leicas CEO Steven Lee sparkad! (Uppdaterad)

Leicas nye majoritetsägare beslutade sig tydligen för att sparka nya VD:n Steven K Lee med omedelbar verkan. Undrar vad detta betyder för Leicas strategi? Jag tycker att de var inne på rätt väg med M8:a uppgraderingarna och modultänket.

Läs mer på:
http://www.vwd.de/vwd/markt.htm?u=0&k=0&sektion=news&awert=adhoc&newsid=27724522&offset=0
och
http://www.amateurphotographer.co.uk/news/Leica_Camera_sacks_
CEO_Steven_K_Lee_news_182225.html

Amateurphotographer ger sin förklaring till avskedet, Lee sa förmycket när de intervjuade honom på PMA:
http://www.amateurphotographer.co.uk/news/steven_k_lees_sacking_
and_the_full_frame_m__editors_view_news_182228.html?aff=rss
Jag håller med dem som tycker att detta låter osannolikt, troligare är att en lång tid av motsättning slutligen resulterade i ett så här abrubt beslut. Men det kan ha varit Lee's något vidlyftiga uttalande om fullformat mm som blev droppen...

Även "Leica gurun" Erwin Puts har nu kommenterat händelsen, intresant:
http://www.imx.nl/photo/viewpoint/leica_angst_and_the_departu.html

Hur som helst så står Leica antagligen inför de största utmaningarna i företagets historia och valet av ny VD blir avgörande för framtiden. Dr Kaufmann som idag äger 96 % av aktierna kan ju även tröttna och sälja allt, tex till någon stor asiatisk aktör...

Jag kommer att följa utvecklingen med stort intresse och rapportera i bloggen.

Dogma ångest (Leica vs Ricoh)

Nikon D200, 17-55/2,8 DX (Leica M6TTL från 2000 och Ricoh GR-Digital II från 2007)

Hade det varit för tvår år sedan så skulle mitt självklara val för "Dogma" foto varit Leica M6 TTL, Voigtländer Color-Skopar 28mm f3,5, Kodak Tri-X Pan framkallad i D76 1+1 i 5 min vid 25 grader C. Det kunde ha blivit Leica M8 med samma optik - men jag ger inte 47.000 Kr för en kamera som inte fungerar klockrent - så är det bara. Så nu blev mitt val Ricoh GR-Digital II.
Och det har skapat en hel del kreativ "ångest".

För Dogma tanken är ju att man är (eller blir :-) inkörd på sin kamera med vald optik, film/inställningar osv. Vilket är en process - såklart. Leica+Tri-X är mer än 20 års fotograferande för mig, så den sitter i "förlängda ryggmärgen". Men att framkalla och skanna är för långsamt för min nuvarande smak. Alltså digitalt. Alltså Ricoh GR-D II. Alltså inkörningsperiod.
Fungerar kamera för "mitt" fotograferande? Ja - efter ett kamerabyte ;-)
Vilka inställningar, ISO mm? 200 ISO som "kompromiss" läge - 400 brusar lite, lite för mycket - eller?
Färg eller S/V? Färg efter mycket grunnande, men jag tvekar fortfarande...
Så efter mer än 10.000 exponeringar så börjar Ricoh:n kännas "hemtam", men inte helt intuitiv än, ,det tar nog ytterligare 10.000 bilder...
Och mina bilder med kameran i "Dogma" läge börjar änligen bli bra, ångesten släpper och kreativiteten komer smygande tillbaka.

Så min slutsats blir: "Dogma löftet" måste prövas och utmanas, processen att hitta sin "Dogma-väg" kan ta lite tid. Vi måste vara generösa med ändringar i löftet. Men inte för generösa - det krävs trots allt uthållighet för att hitta fram.


Ricoh GR-Digital II (Dogma läge)


Ricoh GR-Digital II (Dogma läge, men lite "hastigt" ;-) konverterad till S/V i PS)

Ricoh GR-Digital II Del 2: bildkvaliten

Ricoh GR-D II på 80 ISO, f2,4 och 1/125s, för att se bilden större - klicka här!

Ok, här kommer den svåra biten föra alla "digi-kompakter" - bildkvaliten. Vilken måste ställas i relation till sensorns storlek, kamerans pris, optik osv, osv. Med detta sagt så vill jag understryka att jag är väldigt nöjd med Ricoh GR-D II:ans prestation när det gäller bildkvaliten, mycket tack vare den skarpa och välkorrigerade fasta optiken. Sensorn ger 10 MP i 4:3 läget och ca 9 MP i 3:2 vilket jag konsekvent använt under hela utvärderingen. Och kamerans svaghet är såklart den lilla sensorn som brusar mer än sina större motsvarigheter i tex DSLR världen. Men rätt använd och på låga ISO så ger Ricoh:n mycket "systemkamera" lika bilder, spec. om man använder DNG-formatet. Resultatet blir skarpa, behagliga, lättarbetade bilder med en färgåtergivningen i toppklass.


Ricoh GR-D II samma bild som överst men med en detalj återgiven i 100% infälld.

Bilden ovan är konverterad från DNG i Photoshop CS2 med lätt färg och kontrast justering, skärpning och brusreducering. Resultatet blir som sagt enligt mig mycket bra och kan konkurerar med både Canon och Nikons mellanpris DSLR-kameror. Bilden håller helt klart för professionell användning även i något större format.
Men detta är vid lägsta ISO som är 80 följt av 100. Vad som händer med bilden när man ökar känsligheten illustreras i bildernan nedan:


Ricoh GR-D II på 80 ISO, "Testmotivet" - här varsamt behandlat och skärpt i PS


Ricoh GR-D II på 80 ISO, ett utsnitt återgivet i 100% infällt, bilden helt obehandlad. 


Ricoh GR-D II på 100 ISO, ett utsnitt återgivet i 100% infällt, bilden helt obehandlad. 


Ricoh GR-D II på 200 ISO, ett utsnitt återgivet i 100% infällt, bilden helt obehandlad. 


Ricoh GR-D II på 400 ISO, ett utsnitt återgivet i 100% infällt, bilden helt obehandlad. 


Ricoh GR-D II på 800 ISO, ett utsnitt återgivet i 100% infällt, bilden helt obehandlad. 


Ricoh GR-D II på 1600 ISO, ett utsnitt återgivet i 100% infällt, bilden helt obehandlad. 

Man kan konstatera att upp till 200 ISO så är det lungt, 400 går att använda men bruset är märkbart, 800 är inte vackert och 1600 är väl närmast att betrakta som ett "nödläge" att ta till om inget annat hjälper.
För att ge en objektiv uppfattning så gämförde jag brusnivåerna med Nikon D200, samma antal megapixel, fast större sensor, men D200 är ingen "bruskung" som D300 eller Fuji S5.


Ricoh GR-D II på 400 ISO, ett utsnitt återgivet i 100% infällt, bilden helt obehandlad. 

 
Nikon D200 med17-55/2,8 DX på 800 ISO, ett utsnitt återgivet i 100% infällt, bilden i övrigt helt obehandlad. Lägg märke till att Nikonens brusnivå på 800 ISO påminner om Ricohns på 400 - överraskande ;-)


Ricoh GR-D II på 400 ISO, i kamerans S/V-läge, ett utsnitt återgivet i 100% infällt, bilden i övrigt helt obehandlad.

Men jag tycker inta att man skall stirra sig blid på ev brus vid höga ISO (vilket hur som helst är lägre än hos föregångaren) - kamerans stora fördel är optiken som är nästan helt fri från distortion, vilken man inte kan säga om någon konkurrent med zoom. Så även om det finns några digi-kompakter som kan uppvisa ev något lite bättre brusegenskaper så saknar de Ricoh GR-D 2:ans fantastiska optik. Redan full öppning är den knivskarp och största bländare 2,4 är helt Ok på en kompakt, även om drömmen såklart hade varit en f:2 eller ännu ljusstarkare, kanske något för Ricoh eller konkurrenterna (läs Leica) att bita i. För jag hoppas att "professionella" kompakter med fast, fin, ljusstark optik blir en trend! Sedan bör det tilläggas att Ricoh:n har ett ganska "vackert", lite "film likt" brus som speciellt i S/V läget inte stör bilden - om man nu är ute efter "Tri-X-looken" ( men då behövs 800 ISO och uppåt ;-))

Min slutsats är att Ricoh GR-Digital II lämpar sig utmärkt som reportage-kamera, även som "första" kamera (den är ju annars en typisk "proff-backup" att ha i fickan, typ klassiska Leica CL eller Minox) och den passar utmärkt för arkitekturfoto (optiken, det inbyggda vatenpasset och rutnätet). Bildkvaliten räcker mer än väl till för de flesta områden, men en begränsning i återgivningen finns på ISO-tal över 400.

Nästa del: Ricoh GR-D II i ett "Dogma perspektiv" :-)
(Del 1 - Handhavandet: http://www.fotosidan.se/blogs/photo/14948.htm )

Fick min Ricoh GR-D II utbytt!

Ricoh GR-Digital II Del 1: Handhavandet

Lika bra att få det sagt med en gång: Ricoh GR-D II:an är ingen Leica M8 - men den skulle kunna varit en "Leica CL Digital". För lite så känns den med optisk sökare (28mm från Voigtländer för att få 2:3 proportionerna) och motljusskyddet (med tillhörande adapter) monterade. Den blir något klumpigare än i "original" utförande, men som sagt mycket mer lik en "klassisk" mätsökarkamera i handhavandet. Och man kan helt stänga av skärmen för att göra upplevelsen nästan perfekt. Reglagen har fått sin inspiration - både till funktion och layout - från systemkameravärlden. Vilket gör Ricoh:n både lätt, snabb och intuitiv att arbeta med. Och om man nu "faller för frestelsen" - så är skärmen helt underbar som sökare, i sina olika lägen: med all viktig info framme, med rutnät, helt "ren" eller som sagt - släckt. Och som grädde på moset har den "live" histogram och inte minst - ett inbyggt vattenpass! Det sistnämda kan även användas med aukustisk signal om man nu vill ha skärmen släckt. Snyggt!



Nikon D200, 17-55/2,8 DX (Ricoh GR-D II med skärmen/sökaren tänd)

Några av kamerans starkaste fördelar är:
1. Optiken som motsvarar 28mm f2,4 - suverän och skönt att slippa zoomen!
2. Tillbehörsko som ger möjlighet till extern sökare. Ricoh:s egen som visar 28 och 21 mm är ok men den avser 4:3 proportioner, jag föredrar Voigtänders, men det finns fler alternativ.
3. Handhavandet som påminer om en "DSLR" snarare än en kompaktkamera, utmärkta manuella möjligheter utan kompromisser.
4. De olika fokuslägena, men speciellt "snap" som ger möjlighet till hyperfokal fokusering och gör avtrycket bixtsnabbt.
5. Skärmen som är skarp, utmärkt kontrast även i solljus och som tillåter en mycket snäv betraktningsvinkel (vilket gör den extra användbar som sökare).
6. Layouten på skärminfon när man använder den som sökare, med olika lägen och funktioner, inte minst nämda rutnät, histogram och vattenpass men även om exponeringsläget, fokus, ISO, kompensation eller fokusskala vid manuellt sådant och i "snap" läget - föredömligt!
7. Möjligheten att via adapter montera motljusskydd, filter eller en vidvinkelförsats (21mm) Och nu har det även kommit en tele-försats som ger motsvarande ett 40mm objektiv. Kameran är faktiskt en lite "systemkamera" :-)
8. Greppet - kameran ligger bra i hand, alla reglagen är lätta att nå och kameran kräver bara en hand ;-)
9. Liten och smidig, går lätt ner i en jackficka - även med sökare och motljusskydd monterade.
10. Hyffsat snabb bildbehandlig, bra buffert, kan ta nya bilder medan de tidigare sparas ner på kortet även med RAW, känns till skillnad mot föregångaren som en modern kamera i detta avseendet. Snabb zoomning i betraktningsläget och många smarta funktioner - mycket lättanvänd!

Några av kamerans svagheter är:
1. Avtrycket kan upplevas som segt med autofokusen aktiverad (vet inte om detta är standard eller bara på mitt ex?)
2. Det är lätt att komma åt vissa reglage av misstag, tex aktivera manuellt fokus, vilket inte är något problem om skärmen är påslagen, men om den är släckt - då kan det ta en stund inna man upptäcker "felet" :-(
3. Batteritiden är bättre än hos föregångaren men fortfarande en begränsning (ca 370 exponeringar) Som tur är kan man driva kameran (10-20 exponeringar) på två AAA-batterier.
4. Optiken som "expanderar" vid påslag ger något lång "startsträcka" vid uppstart.
5. Mitt ex är instabilt, spec vid låga temperaturer (under ca +10C) även om batteriet är fulladdat och kamera hålls väl skyddad mot väder och vind. Frusterande, men behöver inte var ett generellt problem, mitt ex kan ju lida av tex en "kallödning" :-(

För mera information angående specifikationer och funktioner, besök DPreview utmärkta genomgång av Ricoh GR-D II:
http://www.dpreview.com/news/0710/07103001ricohgrd2.asp

Min slutsatsen av Del 1: Handhavandet blir:
Mycket kompetent kamera som i många fotograferingssituationer både kan ersätta och överträffa betydligt dyrare (och klumpigare) konkurrenter.

Del 2 - Bildkvaliten: http://www.fotosidan.se/blogs/photo/15200.htm