Camera Obscura
Sökaren, den optiska
Ricoh GR-D II, bilden föreställer Sigma DP1 med sökaren Sigma VF-11 monterad
Jag gillar optiska sökare, bilden skapas ju i sökaren och utifrån det tänkandet så är den en av kamerans absolut viktigaste delar. Har alltid föredragit mätsökaren framför spegelreflex, med vissa undantag. Absoluta favoriten är Leicas "vidvinkelsökare" med 0,58 ggr förstoring (finns till Leica M6TTL, M7 o MP) följd av den klassiska M3 sökaren med 1:1 och dess moderna motsvarighet med 0,85 ggr förstoring. Tyvärr finns inte dessa sökaralternativ till M8 - än.
Det som gör både Ricoh GR-D II och Sigma DP1 extra intressanta är möjligheten att sätta en extern optisk sökare i tillbehörskon - en möjlighet som de flesta digikompakter saknar. Och som gammal Leica fotograf så känns det hemtamt att komponera bilden i en sådan. Kör man sedan med hyperfokal skärpa kan man stänga av autofokusen. Och såklart stänger man även av "skärmsökaren" - upplevelsen blir nästan "analog" ;-)
Sedan bör det i rättvisans namn tilläggas att både Sigmas och Ricohs skärmar är väldigt fina, men Ricoh är strået vassare....
(Canon 5D, 24-70/2,8L) Idén med lösa sökare är gammal, Leica II från 30-talet med extra 50mm sökare samt ett modernt Summicron 50mm monterat, i bakgrunden en Voigtländer Bessa L med 15mm objektiv, sökare samt vattenpass monterat;-)
Leica M6 TTL 0,58 vs M8 Leica M6 TTL 0,85 Ricoh GR-D vs Canon 5D ;-)
1000 missade ögonblick (med Sigma DP1 ;-)
Sigma DP1 (Bilden är obeskuren och mycket måttligt justerad i Photoshop ;-)
Rubriken är en överdrift, men det känns faktiskt lite åt det hållet efter en helg med Sigma DP1. Nu vill jag inte föregripa min kommande recension men jag måste kommentera Sigmans extremt sega autofukos och ganska klantiga manuella dito.
Ricoh GR-D II i macroläget, bilden föreställer såklart Sigma DP1
Sigma DP1 saknar ett "snap" (hyperfokal) läge som Ricoh GR-D II. Men Sigman har en rejäl fokusratt som styrs med tummen och även visas på skärmen/sökaren. Men varför då inte komplettera dessa med en skärpedjupsskala? Nu måste man gissa sig fram till hyperfokalinställningarna, ok, efter ett antal misslyckande så lär man sig. Men det hade varit så enkelt att tänka till eller bara snegla lite på Ricoh ;-)
Sigma DP1 med Sigma EF-140DG, skjuten från höften, se reflextionen i fönstret ;-)
TTL-blixt som upplättning är lätt som en plätt med tillbehörsblixten EF-140DG. Fast jag måste tillägga att DP1:an "äter" batteri, ca 140 exponeringar på en laddning med det medföljande batteriet, men det kan ju vara defekt....
Sigma DP1 (Bilden är obeskuren och mycket varsamt justerad och skärpt)
Och Sigman har en enastående bildåtergivning för en kompakt - men räcker det? Speciellt om handhavandet inte riktigt sitter som det skall? För tidigt att dra några slutsatser, så jag fortsätter att plåta med Sigman och återkommer i ämnet!
Macro med Ricoh GR-D II 5,9 mm = "larger than life" ;-)
Ricoh GR-D II (Bilden tagen i macroläget, obeskuren och mycket måttlig efterbearbetad i PS)
Macro med "supervidvinkel" är en av fördelarna med Ricoh GR-D II:an - dvs enormt skärpedjup även vid macro. Och därmed möjligheten att med hjälp av perspektivet i kombimnation med skärpedjupet ta bilder på små föremål som fås att "se stora ut". Som bilderna av dotterns leksaksriddare ;-)
Ricoh GR-D II (Bilden tagen i macroläget, obeskuren samt med mycket måttlig efterbearbetning)
Spontant porträtt av en miniatyrryttare, kanske rentav "Dogmamacro" då bilden i övrigt är (nästan) omanipulerad ;-)
Ricoh GR-D II
Riddarna har intagit ett sandslott, figurerna är faktiskt bara ca 9cm höga. man ser dem i nederkant och till höger.
Ricoh GR-D II (Bilden tagen i macroläget, obeskuren men synligt bearbetad i PS)
En lite mer manipulerad version med bla lite rörelseoskärpa. Miljön ser verkligen ut som resterna av en översvämmad strandskog med bara stubbarna kvar, men är egentligen resterna av ett nyponsnår.
Ricoh GR-D II (Bilden tagen i macroläget, figuren nästan rör vid frontlinsen ;-)
Tyska Orden går i land i Skanör, en syn som borde ha varit ganska vanlig på just den här stranden för ca 700 år sedan ;-)
Ricoh GR-D II (Obeskuren, endast efterbelyst samt måttligt färgjusterad samt skärpt i PS)
Dottern hjälper riddarna (i handen) att bärga ett stradfynd, hon undrade varför jag plåtade hennes leksaker hela tiden, tillslut sa hon att riddarna faktiskt inte ville vara med på bild längre :-)
Läs mër om macrofoto med Ricoh GR-D på Chasids blogg "Måla med ljus"
Galleri FS
Rolleiflex 6001, Zeiss 80/2,8
Så fick även jag med en bild i Galleri FS ;-)
Och just sådana bilder som denna finns det nog inte för många av i galleriet, vilket gör det extra roligt. Solnedgångar är liksom inte min kopp med te...
Bilden är tagen när jag var yrkesverksam som reklamfotograf, som en del i en större "livstils" serie. Platsen är Österlen, bilen är min morbrors MGB, modellerna glada amatörer (en av dem gjorde senare modellkariär) och kameran en Rolleiflex 6001. En av alla försålda analoga kameror som jag faktiskt saknar ibland...
Leica = brand suicide ???
Leica M8:an som jag lånade, läs min recension: http://www.fotosidan.se/blogs/photo/10052.htm
Jag talade för en tid sedan med en representant för Leicas generalagent i Skandinavien, Nordisk Fotoimport AS i Danmark (kallar dem NF fortsättningsvis). Ett ganska nedslående samtal – tyvärr, har därför tvekat om jag skulle blogga om det, jag vill inte skada Leica. Men efter all turbulens hos Leica och alla oklarheter angående deras strategi så kanske detta är en liten "pusselbit".
I vårt samtal så framkom det att NF delar in Leicas målgrupp i tre huvudgrupper:
1. Proffsen - de som använder M-kameran i jobbet, etablerade reportage fotografer osv. de köper M8:an oavsett pris och begränsningar. Sedan finns det proffsen som använder Leica som 2:a kamera, tex reklamfotografer, de köper även de.
2. Rika (och fotointresserade) människor som köper Leica av prestige och livsstils skäl eller av intresse tex samlare. Den viktigaste målgruppen enl. NF, den står för den största delen av försäljningen, den är inte så känsliga för ev. problem och den är lojal mot varumärket. Mot denna grupp lägger även NF störst fokus i sin (nästan obefintliga) marknadsföring.
3. Avancerade amatörer eller semiproffs, sk. Leica entusiaster (aficionados). Den minst intressanta gruppen enl. NF för de köper mest begagnat. De ”pratar mycket och köper lite”, är lojala mot Leica hur de än behandlas, men köper antagligen tex. M8:an begagnad (har de råd att köpa den ny så faller de med stor säkerhet in under grupp 2) och de ”kommer alltid att finnas där”.
NF menar att Leica i första hand är en ”exklusiv lyxprodukt”, de nämnde själva Rolls-Royce som exempel på en liknade produkt. Vilket innebär att de inte vill, direkt citat: "sälja för många enheter" (ska man stratta eller gråta?)
- Jag svarade att det inte såldes en enda ny Rolls-Royce i Sverige i fjol :-)
Och att M8:an fått usel kritik i diverse fototidskrifter samt på många ”tunga” fotosajter berör dem inte, de kunder som man tappar pga. av det ”kan man lika gärna var utan, det handlar hur som helst om ett begränsat antal personer”.
NF menar att det kommer att säljas ca 150st M8:a hus i Sverige under 2008. Detta nästan utan marknadsföring, utan rabatter, utan uppgraderingar, utan positiv press, och till listpriset 47.500 Kr. Trots att marknaden initialt mättades under 2007, trots Nikon D3, trots alla dåliga recensioner, trots ryktena om en fullformats M9:a….
Så konklusionen av vårt samtal är att jag - fast att jag äger Leica utrustning för över 120.000 Kr, köpt två nya M-hus de senaste sju åren - inte är intressant för NF.
Därför att jag tycker att M8:ans brister inte uppvägs av att det står Leica på den.
För att jag tycker att Nikon D3 är mera kamera för 47.000 Kr och att M8:an därför borde prissänkas.
Och för att jag överväger att sälja av alla Leica saker och investera tungt i min Nikon utrustning, och gör jag det så byter jag inte tillbaks bara för att det kommer en M9:a med fullformat om något år.
Frågan är hur många potentiella Leica-kunder som tänker som jag . Och hur många sådana som Leicas framtid klarar av…
För de verkar missa en avgörande sak, på ”film tiden” så var Leicas hus och optik dyrare än i stort sett allt annat, men de gav också en bättre kvalitet. Och filmen var i slutändan begränsningen.
I den digital eran så blir kamerans teknik begränsningen, en fullformats Nikon eller Canon ger bättre resultat trots Leicas fullkomnade optik. I det läget måste Leica antingen hänga med i teknikens framkant eller sänka priset tills att de gör det.
Annars begår de faktiskt ”brand suicide”. Men nu vet jag inte om Leica själva gör det eller om Nordisk Fotoimport AS gör det åt dem, och i så fall så blir det väl närmast ”brand homicide” ;-)