Jag skriver detta blogginlägg i sorg och vrede, över att "bryta tystnaden" och barnamord!

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 (Bilden är beskuren)

Jag var nyligen och såg utställningen "Breaking the Silence" på Statens Försvarshitoriska Armémuseum. Den består av bilder tagna av israeliska soldater under deras militärtjänstgöring som beskriver olika "övergrepp" mot den arabiska befolkningen på sk ockuperat område. Nu handlar det INTE om mord, tortyr, våldtäkter eller andra övergrepp i den ändan av skalan utan om köande, väntan, gripanden med tillhörande handfängsel och ibland ögonbindel - och beslagtagna bilnycklar!
Nu kan man såklart ha åsikter om hur allvarlliga dessa "övergrepp" är, men mer om det längre ner i texten. Efter att ha sett utställningen så är min fråga: är detta en fotoutställning? Samtliga bilder saknar (i mitt tycke) verkshöjd och är på inget sätt upseendeväckande eller har något estetiskt värde. Nu följs utställningen av några fd israeliska soldater (oklart om de var fotograferna ifråga?) som kan ge sina berättelser som komplement till bilderna. 


Foto:privat via Yesha Council (med tillstånd)

Pojken på bilden ovan hette Alad Fogel, han var 4år när han mördades förra veckan. Tillsammans med sin lillasyster Hadas, bara tre månader gammal, sin storebror Yoav, 11år, och mamma Ruth samt pappa Udi föll han offer för en arabisk terrorist som bröt sig in i deras hem och knivdödade dem. (Två andra syskon lyckades gömma sig och överlevde tillsammans med äldsta systern som var ute - men som hittade familjen mördad när hon kom hem.)

Vad har nu detta med "Breaking the Silence" att göra? Ganska mycket tyvärr...
Jag citerar en israelisk rapport:

"There were no terror alerts prior to the attack although Hamas networks had been known to be regrouping in Judea and Samaria for the purpose of attacking and kidnapping Israelis on both sides of the Green Line. Several Palestinians were recently detained at the few remaining West Bank checkpoints carrying pipe bombs, knives and fire bombs. Nonetheless the military did not recommend putting any of the checkpoints back even though the Palestinian Authority's security services had slowed down their counter-terror cooperation with Israel, therefore failing to keep their side of the bargain for the removal of the checkpoints."

Vägspärrarna och den minituösa kontrollerna fyller ett syfte, så ock de ibland "omotiverade" arresteringarna av personer som kan misstänkas ha något samröre med terrorister och/eller kriminella. Så vi kan - tyvärr - konstatera att när "trycket" mot de "misstänkta" inom den arabiska befokningen  lättar så öppnar det för nya terrorattacker.

Israel har två "officiella" motparter på den arabiska sidan - PA (Palestinian Authority) under president Abbas på den sk "Västbanken" och Hamas på Gaza-remsan. De senare firade morden på familjen Fogel med att dela ut godis till barnen i Gaza.
Men det var de förstnämdas presidents organisation - Fatah's väpnade gren "Al-Aqsa Martyrernas Brigad" som tog på sig ansvaret för massakern på familjen Fogel. Bla säger de i sitt uttalande att morden var:
“...heroic operation...  ...part of the natural response to the massacres of the fascist occupation against our people in the West Bank and Gaza Strip...
...We tell the criminals of the occupation that their crimes won’t pass without punishment.” 

Både Hamas och PA gör sig skyldiga till grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna (mot sina egna landsmän) som tex utomrättsliga avrätningar, försvinnanden, systematisk tortyr osv. Att "bryta tysdnaden" inom dessa organisationer har ett pris - döden.

Men soldaterna bakom "Breaking the Silence" kan tryggt återvända hem till Israel, som är en demokratisk rättstat med - just det - yttrandefrihet.

Jag vill vill avsluta mitt inlägg med en hyllning till alla de israeliska ungdomar som gör sin värnplikt och riskerar sina liv för att trygga alla israelers rätt till liv och säkerhet.


Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 Jerusalem

För historien visar - med skrämmande tydlighet - att judiska liv kan bara fullt ut beskyddas när det judiska folket är kapabelt att skydda och försvara sig själva. Förintelsen skulle inte ha inträffat om det funnits en judisk stat 1939 och den judiska staten är idag den yttersta garanten för att en ny förintelse aldrig inträffar - oavsett hur många individer (eller organisationer) som drömmer om en en sådan. Och som inte tvekar att sticka kniven i en tre månaders baby...

Ps.
Som ett svar på flera kommentarer så vill jag berätta om den israeliska armens call-center. De inrättade ett av världens största call-centers under det senaste "Gaza-kriget" - för att kunna ringa upp och varna arabiska civila som riskerade att komma i skottlinjen. Jag tog upp det med de fd soldaterna i "Breaking the Silence". De kände mycket väl till det, men menade att det var kontraproduktivt då det vid ett par tillfällen kunde styrkas att de som fått instruktioner från det ändå dödats eller skadats.
Vänta lite nu - ett totalt krig mot en välbeväpnad terrororganisation mitt ibland civila i ett av världens mest tätbefolkade urbana områden. Vilen annan arme ringer upp och varnar? Sverige i Afganistan? USA i Irak? Polisen i Mexico?
Förlustern av civila liv kunde ha varit skyhöga i Gaza, nu blev det dryga 1400 dödsoffer - totalt! Såklart alldeles för många - men jag vill påstå att vilken annan arme i världen skulle ha ställt till med enormt mycket mer förödelse under liknande omständigheter. Till saken hör även att skadade skadade civila (och kombatanter) evakuerades till sjukhus i Israel för bästa tänkbara vård. Arabiska och judiska läkare räddade - sida vid sida - enormt många liv.

Varför skriver jag nu allt detta? Därför att det är viktigt att skilja på "gråskalorna" i denna konflikt där inget är svart och vitt. Och Israel är ingen "skurkstat" - tvärtom, i ett otroligt pressat läge försöker de leva upp till högsta tänkbara moraliska och mänskliga standard. Att de sedan ibland misslyckas är bara att konstatera, men i mina ögon så har motparten en helt annan "moralisk kompass" - tyvärr. 

Alla krig är en tragedi och förlusten av liv alltid oersättlig, oavsett ras, religion eller politisk åskådning....

SMÄM's 10 steg till en bättre blogg!

Min kollega, mera känd som SMÄM, har skrivit ett mycket bra inlägg på sin blogg: "10 steg till en bättre blogg".

Jag citerar hennes steg 4 & 5:

4. Håll dig kortfattad. Om jag ska vara ärlig så finns det bloggar som man bara tittar på bilderna hos. Speciellt om man besöker bloggen första gången. Sedan är rubriker viktigt. Var inte rädd för att avslöja vad hela inlägget handlar om i en rubrik. Tänk tidning. Ingen orkar med kryptiskt. Försök att ha rubriker som har med inlägget att göra.

5. Uppdatera kontinuerligt. En blogg som uppdateras ofta får förmodligen besökaren att komma tillbaka oftare. Kanske rent utav flera gånger per dag. Viktigt dock att inte blogga bara för att blogga ofta. Tänk att ditt blogginlägg gärna får ha en tanke. Babbla inte bara.

Tänkvärt!
Läsa om alla 10 stegen här: http://smam.blogg.se/2011/march/10-steg-till-en-battre-blogg-1.html

Ps.
Sedan tar hon upp saker som eget domännamn och anpassad design - saker som kanske vore något för Fotosidan att tänka på - både för bloggarna och portfoliosidorna.

Some thoughts on the DOGMA-07 vow of chastity - a portrait of my daughter and her squirrel.

Panasonic Lumix GF1 och 20mm f1,7. DOGMA, dvs obeskuren och mycket varsamt efterbehandlad i PS.

Jag har funderat lite över mitt DOGMA-löfte (för er som nu undrar vad det är så kan ni läsa mer om DOGMA 07 här). Panasonic Lumix GF1 har många fördelar, inte minst autofokusen och den mycket fina skärmsökaren, för att inte tala om den synnerligen kompetenta 20mm f1,7 optiken.


Leica M8+Summicron 50mm. Obeskuren samt framkallad från DNG och varsamt efterbehandlad i PS.

Men jag har allt mer börjat använda min Leica M8 igen, specielt vid mina fotopromenader. Jag tycker om mätsökaren, att betrakta motivet genom den, komponera och invänta ögonblicket - med kameran i ögonhöjd. 


Leica M8+Summicron 50mm. Obeskuren, framkallad från DNG och varsamt efterbehandlad i PS.

Leica-optiken är milt sagt speciell - med en helt egen "glöd". Något odefinerbart men synnerligen närvarande i bilderna. Och med en omisskännlig "analog" känsla - både i handhavandet och i bilden.


Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren samt framkallad från DNG o varsamt efterbehandlad i PS.

Jag tycker även att Voigtländer-optiken matchar sina dyrare syskon från Leica bra, både optiskt, handhavandemässigt och inte minst rent utseendemässigt. Visst finns där en liten, liten skillnad, men den är verkligen försumbar - och vissa Voigtländergluggar har verkligen "Leica-glöden".


Leica M8+Voigtländer ColorSkopar 21/4. Obeskuren, framkallad från DNG + varsamt efterbehandlad i PS.

Sedan så rycker det lite i "vidvinkeltarmen" ;-) 40mm är ok, en bra kompromiss - men motsvarande 28mm (dvs en 21:a på M8:an) är kanske lite mera "jag". Seanste tiden så har Voigtländer ColorSkopar 21/4 suttit på M8:an, lite i ljussvagaste laget - men jag gillar perspektivet. DOGMA handlar ju om att hitta "sin egen" fotografi och förfina processen - allt för att i slutändan få just de bilder som jag vill ta - och som är "jag".

Kaninschack och mobiluppladdningar på Fotosidan!

Ericsson X10 Mini Pro.

En kompis till dotten tittade förbi tidigare idag, de spelade schack. Och så tog de fram kaninen - för att ha honom som "rådgivare".

Det hela gick ganska bra, kaninen var engagerad och gav hyffsade "råd" ;-)

Och jag fick några roliga bilder, med en "riktig" kamera - men det är lättare att lägga ut en mobil-bild här i bloggen. Den är ju behandlad och klar. Men jag måste hämta in den via Facebook - skulle önska att Fotosidan ville fixa till mobiluppladdningar och mobiluppdateringar av bloggarna!

Krig

Nikon F4s + 35/1,4 Nära Nis i Serbien under NATO-bombningarna -99.

Det är svårt att föreställa sig ett krig, det är oftast något man ser på film, mer eller mindre romantiserat.

Dödsfruktan är inte lätt att ta till sig utifrån andras berättelser eller mediarapportering - den måste tyvärr upplevas.

Precis som de flesta svenskar så har jag begränsad erfarenhet av detta - men jag genomförde ett antal resor på Balkan under 90-talet, och jag vill dela några av mina erfarenheter från dem.

I krig handlar det om att inte vara på fel plats vid fel tidpunkt, eller om tur, och försiktighet. Men försiktigheten och förberedelserna ger inga garantier - de bara förbättrar oddsen.

Den finns två typer av hot i krig: det blinda dödandet och det personliga dödandet - ondskan.

Jag har upplevt det blinda dödandet i form av attackplan som cirkulerar ovanför molnen och söker sina mål med IR-kameror. Om fordonet du färdas i betraktas som ett hot så fäller de en bomb. That's it. Du ser dem inte, men du hör dem och du ser andra som inte hade samma tur som du själv...

Och jag har sett de irreguljära trupperna, miliserna, eller hellre "hobbykrigarna". Människor som frivilligt gett sig in i konflikten - oftast utifrån ideologiska motiv. De är alldtid farligast. Den vanlige soldaten gör sitt jobb och lyder order, och han har ofta en utbildning och drill som gör honom ganska förutsägbar. Men de "ideologiska krigarna" drivs av sin föreställningsvärld, de ser lättare fiender överallt, de saknar kanske adekvat träning och de är såklart synnerligen oförutsägbara. Och det är nästan alltid de som står för det meningslösa, etniskt eller religiöst motiverade, dödandet.

 Det är en obeskrivlig lättnad att lämna ett konfliktområde. Att passera en gräns och plötsligt vara utom fara. Och det är en obeskrivlig känsla att få dela glädjen med människor som precis lurat döden.


Nikon F4s + 80-200/2,8 Albansk flicka som precis passerat gränsen mellan Kosovo och Makedonien -99.

För mig är det en absolut självklarhet att vi tar emot de människor som söker sig till vårt land för att undkomma krig och förföljelse. Vi har inte bara resurserna och utrymmet som gör det möjligt - vi har även insikten och den moraliska mognaden att förstå vikten av det!