Bloggtest: Canon 5D vs Rico GR-D II vs Leica M8

Mina "DOGMA-klassiker": en fullformats DSLR, en digi-kompakt med fast optik och en digital Leica M. Var och en med sina speciella fördelar och alla med det gemensamt att de ersatts, alt. kommer att ersättas, av en ny modell.

Men innan jag ger mig hän åt nästa generation så undrar jag hur stor betydelse den tekniska utvecklingen har i praktiken och hur mycket skiljer sig kamerorna åt?

För handhavandemässigt så är de väldigt olika, och även prislappen skiljer dem åt ;-)
Jag bestämde mig för att ta med alla tre ut och sedan fotografera samma motiv med samma inställningra, för att kunna göra en enkel (men ganska ovetenskaplig) gämförelse:


Canon EOS 5D + 28/1,8 @ISO 100, WB=auto, konv. från RAW i PS o skärpt med "oskarp mask".


Canon EOS 5D + 28/1,8, detalj utan "oskarp mask", 100% förstoring


Ricoh GR-D II @ISO 100, WB=auto, konverterad från DNG i PS o skärpt med "oskarp mask".


Ricoh GR-D II, detalj utan "oskarp mask", 100% förstoring


Leica M8 + Ultron 28/2 @ISO 100, WB=auto, konv. från DNG i PS o skärpt med "oskarp mask".


Leica M8 + Ultron 28/2, detalj utan "oskarp mask", 100% förstoring

Nu tänker jag helt bortse från handhavandet, som är värt en egen bloggpost, och fokusera på bildegenskaperna. Och kan då konstatera följande:
1. Alla tre objektiven är mycket skarpa, även Ricohs lilla 5,9mm glugg.
2. Bildkvaliten vid 100 ISO är snarlik, dock brusar Ricohs lilla sensor mer, men den ger framför allt ett påtagligt lägre dynamiskt omfång (syns i himlen).
3. Canonen ger nog minst brus i lågdagrarna, om man tittat noga och länge...
4. Men Leican skiljer sig från de andra med en annorlunda, lite "rikare" färgåterigning som skänker bilden en nästan analog karaktär. (Auto-vitbalansen skiljer även lite ;-)

Kort sagt - hur tekniskt fulländad än Canons fullformats CMOS-sensor än är så föredrar jag bilderna från M8:ans Kodak CCD med 1,3x brännvidds-förlängning. Och Ricoh GR-D II imponerar med tanke på sensorns storlek samt priset, den kosta nästan en 1/10 av vad Leica M8 kostar :-)

Och nu återstår frågan: hur mycket bättre är nästa generation av nämda kameror?
Jag hoppas kunna ge en hint om det här i bloggen inom kort!

40 år sedan första månlandningen och var Leica någonsin i rymden?

Nu gäller min fråga inte den ryska rymdhunden Laika utan det tyska kamerämärket Leitz med sin Leicakamera. Att Hasselblad med sin Zeissoptik var det dominerande kameramärket under månfärderna är en del av vår samtidshistoria och har starkt bidragit till "Hasselbladmyten" eller "varumärkesglöden". Men Hasselblad var inte den enda kameran i rymden, med på samtliga månfärder fanns även Nikonkameror. Och idag så är Nikons DSLR-kameror en del av NASAs standardutrustning. Men genom åren så har det experimenterats en hel del med olika kameramodeller.
 


Ovan en bild från Gemini-programmet (före månfärderna) där austronaten använder en Contax mätsökarkamera. I början av rymdfärderna användes olika kameror, ibland inköpta på austronaternas eget initiativ.



Men frågan var ju om en Leica någonsin använts i rymden. NASA köpte under 70-talet in ett antal Leicaflex SL och Leica MDa som modifierades för rymdbruk och försågs med NASAs märkning. Men frågan är om de någonsin användes, för en del menar att de aldrig fick följa med ut i rymden? Kamerorna på bilden ovan (faksimil från Hove's "Leica Pocket Book") ser ju onekligen använda ut - och betingar ett astronomiskt pris på samlarmarknaden ;-)


NASA/courtesy of nasaimages.org

Svaret finns faktiskt på Smithsonian's i Washington DC - där förvaras den Leica Ig som John Glenn den 20 februari 1962 tog de första färgbilderna på jorden från rymden med. En av dem ser du här ovan.

Och när man tittar närmare på bilden av kameran på Smithsonian's hemsida så ser man att påståendet "att Leica är den enda kamera som använts helt omodifierad i rymden" nog stämmer :-)

My home town (Malmoe)

Jag är tillbaks i ett regntungt, ödsligt Malmö. Promenerar runt med fru, barn och mina föräldrar. Kan inte inte låta bli att tänka på Springsteen's "My home town" medans jag betraktar staden genom Leicans sökare. Så mycket bekant, men samtidigt så mycket nytt.



I was eight years old and running with a dime in my hand
Into the bus stop to pick up a paper for my old man
I'd sit on his lap in that big old Buick and steer as we drove through town
He'd tousle my hair and say son take a good look around this is your hometown
This is your hometown
This is your hometown
This is your hometown



In '65 tension was running high at my high school
There was a lot of fights between the black and white
There was nothing you could do
Two cars at a light on a Saturday night in the back seat there was a gun
Words were passed in a shotgun blast
Troubled times had come to my hometown
My hometown
My hometown
My hometown



Now Main Street's whitewashed windows and vacant stores
Seems like there ain't nobody wants to come down here no more
They're closing down the textile mill across the railroad tracks
Foreman says these jobs are going boys and they ain't coming back to your hometown
Your hometown
Your hometown
Your hometown



Last night me and Kate we laid in bed
talking about getting out
Packing up our bags maybe heading south
I'm thirty-five we got a boy of our own now
Last night I sat him up behind the wheel and said son take a good look around
This is your hometown

Bruce Springsteen - My home town


Leica M8, Ultron 28/2 Kamerans JPG obeskuren men korrigerad och skärpt i PS - samtliga bilder

Kodachrome - en annan tid, en annan plats, en annan kamera, en annan film, ett annat liv.

Nikon F4s, Nikkor-AF 80-200/2,8 ED (Inte Kodachrome utan Ektachrome som jag gick över till ;-)

Medan jag städar i mitt bildarkiv och skannar några gamla semester bilder, så tänker på när jag slutade använda Kodachrome. För jag beklagar verkligen att filmen försvinner, men med hande på hjärtat så måste jag erkänna att jag tog sista (framkallade) rullen -96!


Ricoh GR-D II En vy över ljusbordet, med bla Kodachromes klassiska pappramar :-))

Saningen är att jag inte var så nöjd med Kodachromen på slutet, först av allt för att man fick den ramad och ibland så klippte de fel (spec på mörka bilder) så jag började beställa den oramad (genom att klippa hörnet på framkallningspåsen). Men det värsta var nog att jag upplevde den som mindre "färg-exakt", kanske för att E-6 filmerna blivit bättre men nog mest pga framkallningen flyttade från Sverige, till först Schweiz och sedan USA. Så länge Kodak kramkallade själva och i Sverige så kunde man få filmen med vändande post - och färgerna var, som jag upplevde det,  perfekta. Men efter flytten tog det inte bara tid, jag upplevde att färgerna började bli osäkra och "stickiga", kanske pga slarv i labbet eller kanske pga tex röntgen påverkan då filmerna skannades av tullen tillsammans med övrig internationell post....


Leica M8, Color-Skopar 28/3,5 En blick in i en skåps-sektion av arkivet - den mera sorterade ;-)

Annars hade/har nog Kodachromen bara en svaghet - den ljusbleks - dvs den måste förvaras i absolut mörker och bör inte visas med projektor allt för ofta. Men å andra sidan så åldras (mörkerbleks) den inte som andra filmer utan behåller sina färger år efter år. Så i svagheten låg även en styrka, och då den var okänslig för åldrande och temperaturer så var den en perfekt resekamrat :-)


Leica M8, Color-Skopar 28/3,5 Vardagsrumet under intensivt sorterande av CD-skivor o negativ.

Jag anstränger mig alltid för att få lite ordning på arkiven inför semestern, kanske för att det är roligare att komma hem då :-) I förgrunden står pärmarna med mina S/V-negativ och några kartonger och kuvert med kontaktkopior. Och anblicken av de röda Agfa-kartongerna väcker nostalgiska minnen. Agfa var mitt favoritmärke i mörkrummet, jag vet inte hur många röda 30x40 kartonger jag har liggande, oftast med kopior och/eller kontaktkartor i ;-) Tyvärr så har jag inte kontaktkopior till alla negativark, vilket försvårar sökningar i arkivet. Men S/V-arkivet växer fortfarande, numera med en 10-20 Tri-X per år och jag är nogrannare med kontaktkartorna idag.

RIP Kodachrome

Ricoh GR-D II i macroläget, en gammal Kodachromeburk och en kamera som fanns före...

Kodak annonserade idag att de kommer att lägga ner tillverkningen av den anrika Kodachromefilmen efter 74 år!

Från Kodaks pressrelease:
“KODACHROME Film is an iconic product and a testament to Kodak’s long and continuing leadership in imaging technology,” said Mary Jane Hellyar, President of Kodak’s Film, Photofinishing and Entertainment Group. "It was certainly a difficult decision to retire it, given its rich history. However, the majority of today's photographers have voiced their preference to capture images with newer technology – both film and digital. Kodak remains committed to providing the highest-performing products – both film and digital – to meet those needs."

Så var det över, ganska väntat, som en äldre släkting som legat på intensiven allt för länge. Men inte mindre tragiskt för det!


Nikon F4s, Nikkor 35/1,4 AI-S och Kodachrome 25 vilket syns i färgerna - såklart! Berlin 1990

Jag kommer att sakna den, men en av fördelarna med Leica M8 är att den levererar digitala bilder som är "Kodachrome lika". Och jag antar att vi kommer att att mötas av flera nya "Kodachrome pugginer" till Photoshop ;-)


Leica M2, Summilux 35/1,4 och Kodachrome 64 - dessa fantastiska hudtoner. Malmö 1986.

Men det blir aldrig riktigt samma sak, RIP Kodachrome!



Edit -  mera från pressreleasen:
Kodak estimates that current supplies of KODACHROME Film will last until early this fall at the current sales pace. Dwayne’s Photo has indicated it will continue to offer processing for the film through 2010. Current KODACHROME Film users are encouraged to try other KODAK Films, such as KODAK PROFESSIONAL EKTACHROME E100G and EKTAR 100 Film. These films both feature extremely fine grain.  For more information, please visit www.kodak.com/go/professional