Kodachrome - en annan tid, en annan plats, en annan kamera, en annan film, ett annat liv.

Nikon F4s, Nikkor-AF 80-200/2,8 ED (Inte Kodachrome utan Ektachrome som jag gick över till ;-)

Medan jag städar i mitt bildarkiv och skannar några gamla semester bilder, så tänker på när jag slutade använda Kodachrome. För jag beklagar verkligen att filmen försvinner, men med hande på hjärtat så måste jag erkänna att jag tog sista (framkallade) rullen -96!


Ricoh GR-D II En vy över ljusbordet, med bla Kodachromes klassiska pappramar :-))

Saningen är att jag inte var så nöjd med Kodachromen på slutet, först av allt för att man fick den ramad och ibland så klippte de fel (spec på mörka bilder) så jag började beställa den oramad (genom att klippa hörnet på framkallningspåsen). Men det värsta var nog att jag upplevde den som mindre "färg-exakt", kanske för att E-6 filmerna blivit bättre men nog mest pga framkallningen flyttade från Sverige, till först Schweiz och sedan USA. Så länge Kodak kramkallade själva och i Sverige så kunde man få filmen med vändande post - och färgerna var, som jag upplevde det,  perfekta. Men efter flytten tog det inte bara tid, jag upplevde att färgerna började bli osäkra och "stickiga", kanske pga slarv i labbet eller kanske pga tex röntgen påverkan då filmerna skannades av tullen tillsammans med övrig internationell post....


Leica M8, Color-Skopar 28/3,5 En blick in i en skåps-sektion av arkivet - den mera sorterade ;-)

Annars hade/har nog Kodachromen bara en svaghet - den ljusbleks - dvs den måste förvaras i absolut mörker och bör inte visas med projektor allt för ofta. Men å andra sidan så åldras (mörkerbleks) den inte som andra filmer utan behåller sina färger år efter år. Så i svagheten låg även en styrka, och då den var okänslig för åldrande och temperaturer så var den en perfekt resekamrat :-)


Leica M8, Color-Skopar 28/3,5 Vardagsrumet under intensivt sorterande av CD-skivor o negativ.

Jag anstränger mig alltid för att få lite ordning på arkiven inför semestern, kanske för att det är roligare att komma hem då :-) I förgrunden står pärmarna med mina S/V-negativ och några kartonger och kuvert med kontaktkopior. Och anblicken av de röda Agfa-kartongerna väcker nostalgiska minnen. Agfa var mitt favoritmärke i mörkrummet, jag vet inte hur många röda 30x40 kartonger jag har liggande, oftast med kopior och/eller kontaktkartor i ;-) Tyvärr så har jag inte kontaktkopior till alla negativark, vilket försvårar sökningar i arkivet. Men S/V-arkivet växer fortfarande, numera med en 10-20 Tri-X per år och jag är nogrannare med kontaktkartorna idag.

2009-06-28 10:21   Benganbus

"Allt är fåfängligt"....! ;)
Jag har också haft många trevliga år Kodachrome, men nu är det andra tider, "Härliga tider!" ;)
Det enda fasta som finns kvar i tillvaron är Tri-X och M Leica! :)
Vad gäller den svartvita filmen, så tror jag den kommer att överleva det mesta! :)
/B
Ps. Å ha en fin semester nere på Näset! Å glöm inte glassen i butiken på hörnet... (Glömt vad butiken heter)

Besvara

Svar från Johan Ericson 2009-07-06 23:36

Tack!
Tri-X kommer att bli kvar, lika säkert som att du fortfarande kan skriva och/eller skissa i en Moleskine, frågan är väl bara om det är Kodak som tillverkar den ;-)

Och du tänker nog på da Aldo på Mellangatan:
http://www.aldo.se
Underbar italiensk glass och Näsets bästa pasta, och med en Fitat 500 i originalskick på uppfarten ;-)

/johan e

Svara