Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

Leica M9 Neiman Marcus Edition - brand suicide galore!


 
Detta är nog slutet, eller mycket nära slutet, för Leica som seriös kameratillverkare. Först gör man Leica M9 Titan till sitt huvudnummer på Photokina och sedan så släpper man ytterligare en "limited edition" snordyr lyx-Leica. Nu i sammarbete med Neiman Marcus i USA där den aktuella kameran tillhör de billigare av deras "fantasy gifts" inför årets julhandel.

Det som är anmärkningsvärt (eller självklart) är att för 17.500 USD får du inte bara en kromad M9 med strutsläder, en kromad Summicron 35/2, utan också en privatlektion av den "Leica expert" som personligen levererar kameran!!!

För målgruppen, antagligen van vid dagens helautomatiska DSLR-kameror med matrixmätning osv, har nog mycket svårt att få  vettiga bilder med en manuellt fokuserad kamera som saknar i stort sett all övrig automatisering.

Jag tror att Leica definitivt befinner sig vid ett vägskäl - antingen satsar man på kamror och optik för fotografer, (kanske i sammarbete med tex Fuji) eller så kramar man ut varenda livstislpoäng ur varumärket tills...

För M9:an är en mycket dyr kamera med flera, för en fotograf, allvarliga brister. Avsaknaden av vädertätning och den extremt långsamma elektroniken för att nämna några.

Kjesaren är naken - kan någon se till så att han klär på sig igen?

Inlagt 2010-10-06 08:38 | Läst 12583 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Jag förstår inte uppståndelsen. Det är ju ingen skillnad mot hur Leica har agerat genom alla tider. Hur många specialversioner finns M6an i? 10-20st..

Jag blir minst lika oroad över att en kamera som X100 blir totalt höjd till skyarna och ansedd som svaret på allt, när kameran fortfarande bara är en prototyp. Om det nu inte är "vaporware" och kameran verkligen kommer ut i mars som lovat så tror jag ändå vi kommer få se en hel del missnöjda fotografer.
Det finns ofta ett perspektiv till på saker och ting. Leica säljer M9:or och objektiv som smör i skolsken med sina mått mätt. De säljer mer än förväntat och leveranstiderna på flera objektiv ligger mellan 12-18 månader.

Att då komma med nya volymprodukter är inte det smartaste, särskilt när man gett sig in i proffssegmentet där man måste kunna leverera om man ska ta sig in.

Därför kommer Leica med specialvarianter i små serien, men med enorma marginaler.

Sett ur ett längre perspektiv har väl aldrig Leica spottat sig ur sig nyheter. På senare hår har de släppt objektiv i en sällan skådad takt. Och tre nya S-objektiv är på väg.

Exklusiva specialmodeller har åtmnstone funnits sedan sent 1970-talet. Det var då Leica då bytte till det fokus vi idag kritiserar. Vad sägs som M4-2 Gold, R3 Gold och R3 Safari.
Paniken ökar hos Leica! ;)
Jovisst har det funnits "guld-leicor" tidigare, men inte i så'na mängder!
Och "på den tiden" användes Leica av många fotografer/reportagefotografer/tidningsfotografer, men se'n kom ju alla jubileums M6:or, och då började undra litet, hur er'e fatt? ;)
Nu undrar i all fall inte jag längre! :)

Som kommersiell fotograf så använder man sannolikt inte en digital M Leica,
den e för begränsad! (Och för dyr)
Så vilken kundgrupp/kundgrupper finns då kvar!? ;) :)
B)
Leica slutade vara en kamera för yrkesfotografer för längesedan. När Leicaflex SL2 blev R3 slutade pressfotograferna har Leica som huvudkamera. En del fortsatte med M4 och M6 under 80-talet, men under 90-talet var det i stort sett slut. Några danska pressfotografer körde med M6/M7, men ...

Idag finns nog inte fler yrkesfotografer som använder Leica som huvudkamera än som använder Olympus. Några ytterligare tar en M9:a på firman.

De stora kundgrupperna för Leica är välgärgade Japanser (främst) och amerikaner (näst främst). Japanernas intresse för Leica och Hasselblad kan delvis förklaras av att de tycker att europeiska saker är mer exklusiva än de massproducerade Japanska. Mycket begagnade Leicor går till Japan och på så sätt hålls priserna uppe.

Precis som med dyra klockor säljs Leicor som fina accessoarer till rika. Vem behöver en Tag Heur eller Breitling? Ändå säljs klockorna med argument om att de används av proffs, är mekaniska underverk och ovanligt tåliga.

De flesta köper en Leica för att de tycker sig vara värda en. För en mindre skara är Leica den kamera som passar ens fotograferande bäst. Ett bevis för detta är att Zeiss säljer dåligt av sina ZM-objektiv. Zeiss säger att det viktiga är att det finns en röd prick, inte vad objektivet presterar eller kostar.
Only for the Rich and Famous...Fortsätter det så här så kommer Leica loggan att pryda billiga dussinkompakter inom en tioårs period...
//Chasid
Leica camera: lost in space.

Leica bygger fortfarande kikare/tubkikare av världsklass och kan anses leda utvecklingen och marknaden i konkurrens med Zeiss och Swarovski. Tydligen har man en annan strategi på kikarsidan, med mycket få exklusiva limited-modeller (rätta mig om jag har fel). Kanske är det så när man fortfarande tillverkar en produkt som används av massorna och inte förvaras i handskfacket i Jaguaren? Hoppas bara inte Leica camera drar ner kikarna i träsket.
En del människor hävdar (ibland med en viss bitterhet i stämman) att det är "marknaden" som avgör allt. Varmed de menar att det är pengarna som styr.

Var och en som haft företag vet att om man struntar i att låta pengarna ha sitt ord med i laget så är företaget borta rätt snart. Men om alla företag rationellt prioriterade lönsamhet skulle aldrig några företag försvinna. Ett rationellt prioriterande innebär givetvis att fler motiv än strikt kortsiktig profit vägs in, t ex miljö, samhälle och sociala relationer. Det går att bortse från sådant till en tid, men i det långa loppet inte.

Mot en sådan bakgrund kan man fråga sig om t ex Leica (egentligen ett företag utan någon större betydelse för samhället eller någon annan) fattar rationella beslut rörande sin marknad. Eller om de sitter så hårt fast i sina traditioner att den inslagna vägen är den enda där de lyckas ta sig fram. Som fotograf kan man beklaga att de faller för frestelsen att göra sin produkt till en lyxpryl med funktionella brister. För det är ett faktum: fortfarande gör de en del saker bättre än kanske någon annan. Om de fattar fel beslut (just med rationell hänsyn till marknaden) så går de väl under så småningom. Fastän namnet kanske räddas av något japanskt företag. Men då har de också kommit till en punkt där knappast någon kommer att märka det.
En kommentar till Mattias: visst kan det synas snurrigt att göra stort väsen av X100 innan den finns. Men det finns en medveten strategi bakom. Genom att flagga upp en väldigt intressant nyhet förmår man ett antal personer att skjuta på en planerad anskaffning av en ny kamera tills den nya produkten kommit ut, så att de har chansen att titta på den innan de bestämmer sig. Tillverkare som behöver kapitalisera på befintliga produkter kan inte göra så. Då tar de död på det de redan har i produktion. Därför omger de ofta produktnyheter med stor sekretess.

Men Fuji har inte längre någon high-end-produkt i portföljen, och därför är de intresserade av att hejda folk på väg att handla och vänta på X100.
Ur Leicas årsredovisning 2009/2010:

"Sales of system cameras rose by 69.2% to € 70.8 million. Sales of compact cameras decreased by 10.9 % to € 39.5 million. Leica sport optics saw sales decline by 9.1 % to 22.5 million".

Systemkameraförsäljningen är inte splittad på analoga och digitala kameror men jag tror att vi ganska säkert kan anta att M7 och MP står för en mycket liten del av de drygt 700 miljoner kronor som systemkamerorna sålt för. Om man kränga en kamera med allvarliga brister, utan vädertätning och extremt långsam elektronik för nästan en miljard så tror jag att det är förhastat att dra slutsatsen att slutet är nära.

Jag tror att Ernst-Göran är inne på rätt analys. Leicas strateger är inte korkade och de vet var pengarna finns. Jag tror inte att Leica riskerar sitt varumärke genom att sälja en - i fotografögon - fånig produkt. Dessutom -om man bortser från sin fotografimage och ekonomi - visst katten är Neiman Leican lite snygg!

F
Jag förstår inte heller varför detta skulle vara början på slutet för Leica. de säljer allt de kan av M9 och objektiven. Sen kryddar de med små serier där de kan ta extra betalt.

Satsningen på Leica S2 är mer osäker. Där ger man sig in i en nisch där konkurrenterna har problem med lönsamheten. Volymerna ligger på cirka 6000 kameror totalt för hela marknaden per år. Cirka 5 procent av hur det var på den analoga tiden om jag kommer ihåg rätt. Leica S2 ska dessutom konkurrera i en nisch där prestanda värderas mycket högre än varumärket.

Leica ger sig dessutom in i den lilla nischen för objektiv till filmindustrin. Priserna är därefter, men jag kan inte låta bli att reflektera över den stora satsningen på nya objektiv som Leica gjort på sistone. Åtta objektiv till filmkameror. Fyra till mellanformat och tre nya på väg. Dessutom har det kommit en hel del objektiv til M-systemet på sistone... 18mm, 21/1,4, 24/1,4, 35/1,4 och 50/0,95. Har vi någonsin sett Leica spotta ut så många objektiv på så kort tid tidigare?

Så jag vill säga: Ryktena om kungens död är kraftigt överdrivna.
Leica gör nog helt rätt, dvs motsatsen mot självmord när de utnyttjar de rika och pimpade lyxlirarna genom att göra extradyra specialare. Det är ett gott sätt att dra in fina extravinster till företaget. Och därmed kanske de kan fortsätta att göra sina standardkameror för oss entusiaster. Dessa standardkameror är trots allt påkostade smala produkter även de. Och Leica har inga billiga material och en kostsam produktion.
Mycket intressant debatt!

Kanske tog jag i lite väl hårt - men det är ettt faktum att Leicas marknadsföring har kommit att flyttas mer och mer från "foto" till "lyx".

Mer om detta i en kommande bloggpost.

Mvh
/Johan E
Staffan: Ser man på det rent statistiskt så borde väl andelen Canon/Nikon fotografer som sätter avtryck i historien vara procentuellt ännu mindre. Jag förstår fortfarande inte uppståndelsen.....

Att yreksfotografer inte använder M9 till "riktiga" jobb håller jag inte med om. Visst andelen amatörfotografer som nu äger en M9 är säkert högre än andelen yreksfotografer. Men att säga att "ingen använder" tycker jag är väl magstarkt....

Även fast ingen av dessa specialversioner kommer att användas alls så är väl en hammare är väl fortfarande en hammare även om den kostar en miljon? Visst en hammare för 29:90 gör ett likabra jobb, men det är väl upp till användaren att avgöra vilket verktyg man vill använda?
@Fredrik:
Intressant att kikarförsäljningen sjunkit en aning (10%) men ännu intressantare att den tydligen "normala" år är större än kameraförsäljningen om man utgår ifrån att kamerasidan ökat med 69% till 70 milj. €.
Tänkte inte blanda mig i kommenterandet, men kan inte "hålla mig".

Vill lägga till en liten, men dock viktig detalj i sammanhanget - ägandet av Leica Camera AG. En stor delägare är Hermes! Det är ett skäl till de exklusiva specialprodukterna. Leica måste erbjuda den ägarens kundkategori en lämplig modeaccessoar som samtidigt är en investering.

Det som stör mig är att konstruktörerna vid Leica inte låter "bratsen på Stureplan" betala utvecklingen av mätsökarkameran (Fuji har gjort den insatsen). Att jag som fotograf kan spegla in en "live-view" i mätsökaren är inte fel. Mätsökarens fördelar kombinerat med en elektronisk Visoflex, perfekt. Men det hade å andra sidan krävt att byta sensor, från CCD till CMOS, från Kodak till exvis Sony.

Fö. är smaken som baken när det gäller M9 Titan. Jag anser att formgivaren Walter déSilva är en misslyckad formgivare. Hans Audi-former är direkt fula, oproprotineliga och ger mycket "bling" utan smak. Formgivning är för mig bla. Jacob Jensen, Dieter Rams (Braun) och idag Jonathan Ive (Apple) som varit elev hos Dieter Rams!

Men smak ska man inte diskutera - eller?
@Vincent: Normalt sett är nog kikartillverkningen mer bidragande än vad de siffror jag hittade visar. M9:ans introduktion gav säkert skjuts. Dessutom är jämförelse med 08-09 lite klurigt eftersom det var finanskris. Min poäng med siffrorna var att peka på att försäljningen av systemkameror ökar och i pengar räknat är hög (marginalen på en m-kamera är säkert god dessutom). Men ja, jag tror att kikarprodukterna över tid har och kommer att förbli viktiga för Leica.

@ Staffan: Leica gör lyxprodukter, eller exklusiva som nog Leica hellre vill kalla dem. Vet inte riktigt vari lyxen ligger (förklara gärna) men låt gå för det. Men produkterna är - och det är väl viktigast - också bra rent fotografiskt och jag tycker (som en av ganska få i det här sällskapet med praktisk M9-erfarenhet (och M3, M4 och M6 för den delen)) att kamerorna/objektiven dessutom verkligen funkar bra och har fenomenal teknisk prestanda. I diskussionen om renodlat lyxföretag ska man också komma ihåg att Leica ger ut en riktigt bra fototidning med många renodlade bildreportage (LFI) har sju fotogallerier runt om i världen och ett av de (tycker jag) bästa fotogallerierna online (jämfört med andra kameratillverkare).

Någon sa också att Leica saknar innovation. Det håller jag med om. Jag hade också velat se ett lite mer offensivt läge här. Det hade också varit trevligt med en ny Leica CL i digital form, alltså budgethus med m-bajonett.

/F
Leica S2-systemet är väl innovativt. Leica X1 är också innovation. Filmobjektiv som är mycket mindre är konkurrentens är också det. Vad mer kan man begära av ett företag som en bråkdel så stort som Canon.