november

Lång höst med stora förändringar i min livsmiljö.Två av minna grannar flyttar med pension. Glädjer mig dock åt ett växande intresse för mörkrummet igen. Men svårt att få sammanhängande tid i fotolabbet med eleverna. Nog har den digitala tekniken förändrat fotografin. Nu blir man mer som en kuf när man håller sig till det digitala. Har fotat en del färgnegg under hösten.Jag har inte tagit så mycket färgnegativ förr utan det har varit svart/vitt och Dia. Har fått enmassa rullar i tolvbilders och 24 bilders. Och en hel del kemi. Jag skruvade av överdelen på joboprocessorn  och satte temperaturen på 38 1/2 grader. Vattenbad   underlättar. Det gick bra och sedan har jag framkallat lite, Jag fotade med min ryska panoramakamera horiont 2002.

Det jag har fotat är mest under de ljusa stunderna på ön. Jag jobbar en hel del under dagarna och det blir inomhus. På fredagar har jag bild och form med  eleverna

Det är inte så mycket tid på schemat. Vi pysslar mest och samtalar.Några jobbar med ansiktsmasker i gips och några tecknar, en elevgör gummitryck. Men det är snabba timmar.

Landskapet på och runt ön som ligger i mälaren är fantastiskt om man gillar lövskog.Tystnaden är för det mesta  rådande  att på vintern höra isen sjunga. får tillvaron att stå stilla. Visst kan jag sakna stadens brus men har vant mg vid långsamheten här. Tycker dock inte att sitta framför datorn är lika givande som att vara i mörkrummet. Och frågan är hur  länge man kan hålla igång  med det analoga då materialtillgången minskar och användandet av de olika kemikaliena blir svårare att försvara. Och det är förståeligt. Jag har samlat på mig en massa fotopapper och kemi under åren,från vänner som lagt ner sina fotolabb och gått över till det analoga. Det har kommit material från många håll och mcket har skickats vidare till eleverna. Nu åldras fotopapperenoch kräver hårdare och hårdare negativ för att komma till sin rätt. Bildtonerna har förändrats o.s.vdet blir till en djungel av olika möjligheter. det jag kan sakna med det digitala är det som  är svårt att sätta tummen på. Kanske är datt vi för det mesta ser fotografier i reproduktion eller i lågupplöst form.  Tänker på upplevelsen sommare 2007  när jag var i Paris  på cartier-bresson muset. Hans små fotografier, där   motivet var större än 18X24 och oerhört snyggt kopierat... Bilder som inbjöd till betraktelse.

Härär det skogspromenad på schemat Naturkunskap och då ingår kännedom om träd och landskapstyper.

Nu ligger snön ska gå ut och skotta innan jag går ner till skolan. Fotar  lite färgnegg.

mvh

Lasse

Novemberfunderingar

Äntligen ett par lediga dagar. Eleverna har lov och vi personalen på skolan har haft en dag om stresshantering. Och det är nyttigt. Stresad kan jag också känna mig emellanåt. Min son  Simon har varit här och gjort sin gymnasiepraktik med mig . Han har gjort Gummitryck och jag har skrivit ut färgsepareringar åt honom på skolans olika laserskrivare. Han vill naturligtvis gå efter sina digitalt fotograferade original. Han gör sina bilder och har problemen som alla gummitryckare haft genom tiderna, Misspassning t.ex Ja gummiyryck är en svår teknik hantverksmässigt, och det gäller att ha en känsla för sin bild..  Jag har verkligen försökt men märker att jag fotograferar helt annorlunda digitalt än analogt-

Den känsla som jag har efter en mörkrumssession kan inte mäta sig emot arbetet med digitala  bilder. Jag upplever att jag förlorar den fascination som en gång ledde mig in i  fotografins värld.  Det är den som varit min drivkraft, den legitimerade ensamheten, det mörka rummet,för långsamheten, eftertanken och lusten. Och alla radioteatrar och fantastiska radioprogram som jag lyssnat på genom åren. Mitt universitet brukar jag  säga-

Den analoga fotografien hade en annan berättarpotensial än den  digitala fotografin, anser jag. Den analoga tekniken med sina begränsningar och med den tidens krav på tryckbar kvalitet medförde den

ett långsammare tänkande, där eftertanken hade en större roll-

Det digitala bildsprutandet inlemmar bara betraktaren som en del i produktionstänkandet-Finns en fin bok som heter Tomhetens triumf av en forskare i Lund som heter Mats Alvesson. Som beskriver fenomenet. Jag har sett fantastiska resultat med den digitala tekniken och respekterar den. Har fotografert en hel del i Raw inför en bok om Biskop arnö 700 år och tycker att resultatet blev riktigt bra. Men samma känsla som jag funnit i den analoga fotografin kunde jag inte få.

Det utvalda ögonblicket, stunden eller rummet för betraktelsen har det blivit pasé eller ytterligare en av dessa nyskapade genvägar- , Vart tog tiden för berättelsen vägen? Jag tror inte på den kommersiella fotografin som en analys av teknikens hantverkare. Många är de fotografer som förmedlat berättelse  från sin egen horisont. Tänker på Sune Jonsson, Brassai, Eugene Smith, Eugene Smith med flera...

Nej jag tänker inte ge mig in  i någon debatt för eller emot det digitala. Jag älskar det analoga och dagarna i mörkrummet. Jag tycker att inom i hantverken har den digitala tekniken försämrat bildresultaten. De bästa exemplen i på ett ett korsbefruktande av det digitala och analoga har jag sett hos mina vänner i Göteborg. www.pictoform.nu

Men vad vore deras arbete utan känslan?? I dagens samhälle där den högstbjudande fär, så har mycket av delaktigheten försvunnit som värde. Jag har haft förmånen och få lära känna några hantverkare inom fotogratins område. För mig handlar hantverket  om upplevelsen,,,  Att visa, bilder, fotografier i dag som  i sin bakgund saknar det kommersiella perspektivet är näst intill omöjligt, Varför ar det så det kan man fundera över:::::

Lasse

Ps. Tack Alf för att du genom dina resonemang gör fotosidan levande??

så sa jag ja till en utställning..

Det ska bli en utställning i kommunalhuset i Bålsta nu nästa Lördag

så här ser texten ut:

”Fotoutställning i kommunhusets Vinterträdgård”
Arrangör är Konst i Håbo.
 
Ahlenius, Åke
Boussard, Susanne
Engström, Anders
Mellberg, Lars
Öster, Lysa
 
Lokala fotografer ställer ut i kommunhusets ”Vinterträdgård” alla vardagar under tiden 9/10-29/10.
Vernissage lördag-söndag 9-10/10 mellan 12-16.
Annica Åbrink, ordförande för Konst i Håbo, inviger utställningen lördag 9/10 kl:1200.
 
Varmt välkomna!

I morgon ska jag dit på möte och för att se hur det ser ut. Jag är rätt villrådig till vad jag ska ställa ut. Kanske ska jag ställa mig i mörkrummet och kopiera upp lite av de bilder som jag tog i Bålsta  mellan 1975 - 1984.

Jag kom till  Bålsta efter att ha gått på Biskops Arnö Folkhögskola, detta är en av de tidigaste bilderna jag tog under mina strövtåg. Detta var deras koja. Jag stötte på dem under flera år på fritidsgården mmm. Denär väl inte 100 procentig skarp, förmodligen tagen med  Agfa CT18 och med min Pentax Spotmatic.

Vi bodde i kollektiv, den här bilden kommer jag i håg är tagen den 9 september 1976 då Mao Tse Tung dog. " det är han på affischen i bakgrunden", det var på den tiden vi inte hade tillgång till all den information som vi harnu, vi var blåögda och omedvetande. Men det var rätt kul.

Detta är från gruppen Aragons första spelning på deras högstadieskola. Jag fotade med olympus 0m2 och Vivitar 17 mm. Tri-x förstås levde med den i fickan.

I morgon ska jag på  möte och sen fär vi se vad jag ska ställa ut. Analogt blir det i alla fall. Om det ska vara bilder från Bålsta då blir det mörkrummet. Annars har jag en del färdiga utställningar att plocka ur om man nu kan bli färdig....

mvh

Lasse

cyanotypier,storformat mm

Oj vilken sommar, här på ön är det så torrt att det är obehagligt. Gräset gulnar nåja det finns väl fördelar med värmen också. Många verkar trivas. Håller mig mycket inomhus och i mörkrummet. Håller på och rensar ut och försöker använda upp det  material som börjar bli lite väl gammalt. Hade några polaroid 55 blad kvar. Det är en polaroidfilm som ger ett negativ samtidigt som man får ett positiv, Blir positivet bra så är negativet tunnt. Exponerar man efter 12 asa  i stället för 50 asa får man ett blankt positiv och ett kraftfullt negativ. Den fanns som 665 för packfilmskamerorna och oc i  i 4X5" för storformats kameror. Den har alltid varit dyr och man har nog mest använt den inom den kommersiella fotografin. Filmen ger ett näst intill kornlöst negativ. Ansel Adams skrev en bok om polaroid filmen som han utnyttjade på ett fantastiskt sätt.

När man fotograferar ute med den eller på location så får man ha med sig en soppåse

( det blir mycket sopor ) och en hink med natriumsulfitlösning som man lägger neggen i. Där får neggen ligga och skvalpa tills man kan skölja dem ordentligt. Jag fotograferade vår pampiga ek här på ön ,det finns olika uppskattningar av dess ålder mellan  500 - 700 år gammal. Kameran är en femtiotals Linhof Technika som jag har satt en glugg av modernt snit på som jag gillar trots en alltför liten skärpecirkel Congo 5,6 135 mm.  Här på bilden syns vinjetteringen i de övre hörnen.

Jag gjorde en cyanotyopi från negativet. Cyanotypi är en av de tidigare fotografiska  processerna som sen levde kvar lång under namn som blueprint, blåkopia på svenska.  Tänk på gamla ritningar tex. Det är två olika järnsalter som blandas och sedan strykes på ett pappe, och här finns det ju endjungel. Jag har några ark Arches Platine kvar som  ger ett fint  resultat.Men blått blir det. Exponeringen gör jag i en gammal kontaktkopieringsram som jag lägger ute i solljus,  direkt så blir resultatet åt det mjukare hållet och i skuggan hårdare. Exponeringen tar mellan trettio minuter - och flera timmar. Kontaktkopieringsramen tilllåter att man kan ta in den och öppna halva så man kan se hur exponeringen framskrider.Sen gäller det att hålla tungan i mun och ta den när det känns bra. Det är svårt att förklara men man lär sig. Framkallningen sker i vatten , jag använder sedan flera år en 1% Ättikslösning somjag framkallar med den ger ett mer tonalt resultat tycker jag.

Bakom eken är solen i full kraft och det blir oerhört tätt  och nästan solarierat. Men det finns täckning i negget. Det skulle gå att få fram det i mörkrummet med Amidolframkallare t.ex

Jag gjorde en svart/vitt variant i Photoshop för att kunna se hur jag skulle kunna gå vidare med mörkrumskopiering av negativet,

Vi får se hur det blir. Nu ska jag plocka ihop lite och se till att fixa så att katten får lite mat och vatten under helgen, Jag ska följa med en kollega upp till värmland och Filipstad. Nils Ferlins gamla hemort.... Sen är det tillbaka på ön för att förbereda nästa gummitryckskurs.

ha det

Mvh

Lasse

Om Dokumentära bilder förr och nu..

År 1514, två månader innan Durers mor dog 63 år gammal, gjorde han ett närgånget porträtt av henne, en stor teckning med svartkrita. Kompositionen är enkel. Den skelande blicken söker sig bort i fjärran. Ansiktet är härjat och skrynkligt, och den gamla seniga kvinnokroppen bär spår av sina 18 barnsängar, flera svåra sjukdomar och mångahanda motigheter i livet.

Durer hade inte en tanke på att med något enda streck " försköna " motivet. Hans kärlek till modern tog sig det självklara uttrycket att han ritade av henne så noga han kunde med alla rynkor och veck på rätt ställe. Just den här slitna kroppen var hennes. Just som sådan  som hon var  älskade  han henne. Därför valde han också en odramatisk vinkel att teckna henne ur, den naturliga; från normal ögonhöjd.

Durers rättframma avbildningsteknik svarar väl mot hans respektfulla attityd till motivet; det är modern som talar till oss och kommer oss nära. Konstnären tränger sig inte på oss med några iögonfallande knep eller vinklingar. Hans syfte är att lyfta fram moderns utseende och personlighet, inte att göra sig sjlv märkvärdig. Men ändå är han intensivt närvarande i bilden som vibrerarav hans medkänsla och ömhet. Dokumentärfotografin har sina rötteri den syn på konstens funktion och konstärens roll somDurer representerar. Han var förstås inte ensam om sådana idéer. Tvärtom var han typisk för sin tid, den epok som vi brukar kalla för renässansen. Alltså är det inte alls förvånande att den amerikanska dokumentärfotografen Dorothea Lange berättar , att hon under flera år hade ett citat av den engelske renässansfilosofen Francis Bacon på sim mörkrumsdörr så att hon ofta skulle se det och tänka över det. Bacon hävdade där att betraktandet av tingen som de är, utan några förvanskningar, är värdefullare änallsköns påhittighet.  ( The contemplation of thingsas they are, without substitution or imposture, without error or confusion, is in itself a nobler thing than a whole harvest of invention )

Detta  ett citat ur boken Bilder som gör vardagen synlig - Göte Ask / LTs förlag  1983

ISBN 91-36-01682-9

Läser en hel del om fotografi och konst. Läste Johan Gardefors krönika i SVD   före helgendär han skriver ennekrolog över mörkrummet och den analoga fotografin. Det ligger enhel del i hans analys och resonemang. Fotogarfin har nu äntligenblivit ett enkelt sätt att " skriva med ljus "  utan en kemisk " fernissa ".Men det är också klart attdet kommeratt finnasenanalog fotografi framöver och det finnsmånga sätt att utveckla tex, digitala negativ för att tex,göra Platina palladium bilder  med en kvalite som hitills varit svåruppnåeligt.Jag förväntar mig att det blir ett uppsving för den delenav den gamla fotografiteknikerna. Naturligtvis så dominerar nu färgfotografin och oftast i stort format och det är svårt att koma in på gallerier o.sv.

Fotar vidare till biskopsarnö boken. Har idag åkt båt runt ön och fotograferat och ska   vid 6 tiden avverka lite mer landskapsmiljöer. ge mig mig på att fotografera den gigantiska eken bortåt 700 år gammal. Dehar röjt runt den nu så att jag ska kunna ta dessa bilder. Jodå fotar med storformataren också. Vid sidan om, det blir ju lite konstigt att bara titta i en digital sökare..

mvh

Lasse