Tankar från ön...

Väntar på att solen  ska komma i rätt läge för att kuna fota Gotiska salen som är byggd  på 1320 talet. Har varit ner på morgonen och hjälpt till att plocka bort dansgolvet och stolar och ljushållare mm. Bilderna ska ingå i en bok om Öns historia med avhandlingar över biskopar och användning av ön. Sent, sent förstås, Under ett par dagar ska det mesta fotograferas om för att kunna användas då allting ska vara färg och ska levereras i tryckfärdigt format. Inget reproarbete här inte. Samtidigt så kommer jag ur den analoga fotografin och har svårt att acceptera det digitalas snabbhet då det gäller planering. Det bildmaterial som jag samlat i hop mest svart/vitt förstås ska i den nye formgivarens händer fotograferas om i färg. Men det är väl så här det är med många projekt i dag det snurrar runt mycket och på kort tid ska det slutligen sammanställas. Att fotografera under stress har aldrig varit min grej.

Den här bilden från Gotiska salen som är landets enda bevarade gotiska sal utan profan karaktär. Sommaren 1998 så bjöd vi in den norske konstnären Laila Kongevold för att göra en installatin där. Vi täckte en tredjedel av salens tegelgolv med vetemjöl och sedan utförde hon ett bibelcitat i blindskrift  i mjölet.  Det var fint och hela salen luktade bröd...Det annars mörka tegelgolvet  som täcktes av mjölet gav salen en helt annan stämmning. Den här bilden togs med Olympus OM 2 och ett Vivitar 3,5/ 17 mm och tri-x. Nu används Gotiska salen mer och mer till uthyrningar, brölopp  mm.  Men nu är den urplockad så jag ta mina bilder. Digitalt och sedan ska jag passa på att ta några  storformats negativ också med Szabaden och super Angulon 121 mm motsvarar  23 mm på klassisk småbild.

Följer från och till debatten här på fotosidan och försöker hinna med och titta p bilder. Det är ett otroligt flöde, och det är nog svårt att undvika det.  Det är klart man funderar mycket och kanske naturligast då hur fotografin förändrats i steget fråndet analoga till det digitala. För mig är det en stor skillnad då inte originalet har samma betydelse. I dag ser vi de  flesta bilder i digitala medier eller mer eller mindre dassigt tryck. Den klassiska fotogarfin har blivit till ett konstobjekt.Långsamheten i det analoga har passat mig fint och jag kommer att fortsätta med mitt fotande på det sättet. Jag är inte beroende av att sälja bilder för min försörjning.  De bilder som jag gör  för tryck ligger oftast inom mitt arbete här på biskops arnö.. Kanske behövs det ett forum " för icke kommersiell fotografi för oss som fotografera med eftertanke, långsamheten och lust. Nu ska jag plocka i hop utrustningen för eftermiddagens fotograferingar.

mvh

Lasse

det fotografiska hantverket- ur bild arkivet

Nu börjar sommaren komma in i mitt liv, skolåret har slutat och efterarbetet är snart till största delen till hamn. Förändringars tid då min granne  ska flytta. Att bo på den här ön är ett privilegium men det tar abrubt slut då man går i pension, då förlorar man den fantastiska utsikten från köksbordet med ekbacken och det djurliv som det innebär. Så är det då man väljer att leva här. Gilla läget !! brukar vi säga. Jag flyttade hit i december 1992 och den första fotografiska hantverkskursen gick vårterminen 1993. Jag var väldigt skeptisk först till att göra den kursen men skolans dåvarande rektor stod på  sig och menade att det var helt riktigt att göra den kursen för - att den var långsamheten, eftertanken och lusten i sig.

Jag har nog skrivit om det flera gånger förrut men det var ord som fastnade i mig. Från början var det en termminskurs för att senare bli ettårig.Jag hade sedan1989 gjort kurser i kopparfotogravyr för konstnärer åt kulturarbetsförmedlingen. De första åren här på Biskops arnö köpte AF platser på kursen. Tänk er vilken tid!! I dag skulle många få det att låta som slöseri, speciellt som debatten om varför vi utbildar konstnärer som får stora studieskulder 0ch som kostar mycket under den nu mer femåriga utbildningen  Sedan kastas de ut i en enorm ovisshet och näst intill omöjligt -  att leva vad som i vårt land kallas ett normalt liv.Men det är väl det nödvändiga för att hålla igång hela apparaten.

Jag tänkte lägga upp några elevbilder ur mitt  arkiv med bilder från kurserna. Alla dessa olika tekniker förlorar en dimension i upplevelsen då de inte ses som original. Nej jag tror inte det beror på scannern eller min förmåga att hantera  photoshop det handlar nog mer om upplevelsen att se ett original

En kopparfotogravyr av Charlotte Pemer som var elev 1997 tror jag?? Ett av de första lyckade resultaten när vi provade våra akvatintraster i tekniken.  Den här bilden är mycket mjukare i original och svärtan mer tredimensionell.

Capprivimaskheter denhär kopparfotogravyren kombinerad med en cyanotypi.  An Andren gick kursen1993. En bild som ständigt påminner mig om att man ska se möjligheterna. När hon frågade om det var möjligt att göra en cyanotypi ovanp sitt koppartryck så svarade jag prova,,det borde inte gå men det gjorde det.

Självporträtt en kopparfotogravyr utförd  avBengt Persson från  Lund som jag genom åren haft glädjen att ha som elev vid tre tillfällen, Här sprudlar en rikedom av fantasi och bildglädje. Kombinerat med en stor entuasmen över hantverkets möjligheter och uttryck, Jag komner till fotolabbet och där stod Bengt med en negativremsa i handen och christian stod och eldade på negativen med en en cigaretttändare medans bengt studerade nehgativet och sträckte på det - bra du och sedan ett underbart skratt. Bilden är fotograferad med mitt 17 mms vivitar för olympus.

nåväl jag lägger uppfler bilder vartefter.Nu ska jag dricka kaffe i den fina morgonen,kolla på skatorna och sedan gå ner till verkstaden.

mvh

Lasse

vardagsskildring av den tid som varit

Sommaren 1987  jobbade jag på ett mellansvenskt sjukhus och hade hand om dagpatienter, ett gäng kloka gubbar ,vi klippte gräs, lagade cycklar och och gjorde lite småsysslor. På tisdagarna så hade vi en buss och sedan for vi ut till ett ställe där Röda korset drev sommarverksamhet för barn. Vi klippte gräs och städade lite och grillade korv, fikade och käkade solbullar. Han som jag vickade för var en kamrat från lumpartiden i Linköping då jag var på T 1 ;s foto och filmdetalj. Han tyckte jag skulle ha kameran  med mig och fota under dagarna och det gjorde jag.  Innan jag slutade så ordnade jag och  gubbarna en utställning i sjukhusets personalmatsal, mycket uppskattat. När jag nu sitter och tittar på de här bilderna så tänker jag på Sune Jonssons bok Byn med det blåa huset där han skildrar sin hembygd med andra namn på personerna låter egna upplevelser och iaktagelser rinna fritt. Hur är det i dag när vi ska berätta om det allmängiltiga, det vi är människor som möter varandra. Dom här gubbarna är värda en historia. Här finns han som har religösa grubblerier som han kämpar med..ögonen är svarta av inåtvänd ilska.Eller han som blev nerslagen en sommarsöndag när han satt och läste Aftonbladet...När han vaknade så kände han inte igen sig, eller han som blev kvar där hemma tills han plötsligt var ensam och måste titta ut i verkligheten

Och var tar alla dessa vardagsskildringar i vägen. Kanske är de nya digitala medierna en räddning och k lätt tillgängligheten till olika tekniker för att berätta. Det blir mycket funderingar om fotografi och det blir svårare varje år att arbeta med det traditionella analoga som bas och känna sig så inkompetent på att datorbaearbeta sina bilder.Men det kommer väl och blir en spännande utveckling det med.Ska arbeta med digitala negativ i sommar i gummitryckskurserna det ska nog gå vägen. Fast jag vet att det går att göra fantastiska negativ digitalt i dag men det är mycket arbete bakom det.

Bilderna är plåtade med olympus 0m2n 1,8 50 mm zuiko Tri-x D 76

.

mvh

Lasse

Förkrymper papper och ser provveckan rulla i gång...

Nu har provdagarna för Bildjournalisterna rullat igång, kul att se dem när de rör sig runt på ön för att leta bildvinklar. Man får hålla sig på sin kant det är lätt att man blir med på ett hörn. Det är lugnare nu än för några år sedan när de lämnade rullarna till gamla elever som soppade och slog kontaktkartor dygnet runt. Nu är det väl plug - in. Labbet är rätt stillsamt numer på skolan. Det är väl ett tiotal elever som använder det per år. Bättre apparater och tillgång till material än tidigare tex. på min tid på dokumentär fotokursen.

Jag gick den 1981 - 82  då med Göte Ask som kursledare. Det var en mycket fin kurs som innebar att man under hela terminen jobbade med sina projekt och hade undervisning paralellt, Det var mycket bildhistoria och bilddiskusioner kring olika aktuella fotografer. Jens Jensen gästade kursen och berättade om sina projekt och jobbade med oss i mörkrummet.  Gunnar Smoliansky besökte oss och dessförinnan så hade vi fått uppgiften snö som vi skulle redovisa för honom. Det var tur att vi hade haft en workshop i zonsystemet innan. Det var intensivt och lärorikt. Bildhistorien utgick från de första grottmålningarna och viddare genom historien för att efter drygt halva terminen kommit fram till fotografin.Här ett porträtt av min vän Stefan som jag gick kursen tillsamans med. Han gick senare på fotohögskolan och fortsatte med den

" sublima " fotografin. Han håller en go liten 6X9 kamera i händerna.

Jag har monterat dit de röda plexiglasskivorna för fönstren i verkstaden och sedan  förkrympt papper till Gummitryckskurserna under sommaren, lyssnat på Bill Evans och haft en lugn dag fast det är tungt att höra om ship to gaza.

mvh

Lasse

Den sublima fotografin ädelförfaranden...

Funderar mycket över fotografin och dess utveckling. Så är det att det har kommit mycket nytt. Fotografi är ett stort begrepp och med många olika varianter. Det finns de som fotograferar för pengar och de som fotograferar för att det är spännande mm.. Andra vill berätta och föra vidare en del vill skapa dialog etc..  Bilden som original är snart borta, vi arbetar med bilder digitalt och förtjusningen av att kunna printa ut i stora format blommar för fullt. 

Det där sublima som finns i kontaktkopieringstekniken från stora negativ eller som en väl utförd fiberkopia kan visa upp  blir allt ovanligare. . Får ofta försvara att jag håller på med dessa gamla töntiga tekniker nu då det kommer små plug ins som kan återge ytan på teknikerna.  Jag har träffat en hel del hantverkare genom åren som arbetar med fotografiska ädelförfaranden. Alla arbetar olika och variationerna är många. Saker som luktfuktighet och vattenkvalite spelar in , om man kopierar med uv-ljus olika ljuskällor och dess olika efekter. . Olika processer kräver  anpassade negativ  för saltpappersbilder ska negatven vara hårda och täta  så de inte går att kopiera i förstoringsapparaten. Man studerar ljuset och försöker hitta en teknik som passar för att få den slutliga bilden.  .Sally Mann har med sina projekt bidragit till att ge våtplåtstekniken  en renässans som teknik. Att se dessa våtplåtsnegativ vackert kopierade  som palladiotypier ger en rysningar i kroppen. Men det är sällan man ser dem i original oftast i tryck i böcker eller på nätet.

Fotografins historia är full med historier om personer som har lagt sin själ i olika varianter av fotografitekniker.

Här en fotogravyr från 1882 föreställande Mungo Ponton , född och uppväxt i Skottland och  flyttade som fyrtioåring ner till södra england Bristol, Han hade 1839 då han tagit del av Fox Talbots tidigare fotografiska experiment kommit på att Kaliumdikromat är ljuskänsligt  vilket var början till gummitrycket, kopparfotogravyren, mmmm.. Hänger ni med, det är nog lika svårt som det kan vara för mig i den digitala fotograin. Det är klart att man lätt blir en nörd även inom detta men det finns mycket utrymme för ödmjukhet oxå. Jag valde att undersöka fotogravyren med en liten baktanke att göra en bok med fotogravyrer som illustrationer det var 1986 jag satte igång, snacka om att valen formar ens liv. Det är spännande och oerhört varierande.  Gummitrycken till exempel växer fram under lång tid. Det tar ett par dagar att preparera pappren som i sig kan ha stora variationer sedan ska gummilösning mm prepareras. Själva arbetsprocessen är lång och svår. Men det blir för det mesta "nånting". Under de längre kurserna så växte bilderna fram mer och mer planerat och fotograferingstekniken utvecklades hos eleverna.  Variationerna i teknik blev många.

Vad vi vill göra med våran fotografi är väldigt varierande och  det är klart att man skulle vilja vara oberoende ekonomiskt och att försörja sig på det man gör, Men då måste man offra en stor del av sin energi på marknadsanpassning. Jag trivs med att hålla på lite som jag gör , med kärlek till hantverket. Och bilder har en sällsam förmåga att berätta en del bilder får mig att sjunka in och bli en del av något.

Ska nu gå ut och sätta mig med en kopp kaffe och en greve hamilton på trappan och lyssna på näktergalen och kanske få höra rördrommen i bakgrunden, sen ner till verkstaden för att förbereda sommarens gummitryckskurser..

Fotograferad med Canon F1 och ett gammalt kodak softfilter på tri-x och sedan scannad och tonad i photoshop..

ha det

mvh

Lasse