Novemberfunderingar
Äntligen ett par lediga dagar. Eleverna har lov och vi personalen på skolan har haft en dag om stresshantering. Och det är nyttigt. Stresad kan jag också känna mig emellanåt. Min son Simon har varit här och gjort sin gymnasiepraktik med mig . Han har gjort Gummitryck och jag har skrivit ut färgsepareringar åt honom på skolans olika laserskrivare. Han vill naturligtvis gå efter sina digitalt fotograferade original. Han gör sina bilder och har problemen som alla gummitryckare haft genom tiderna, Misspassning t.ex Ja gummiyryck är en svår teknik hantverksmässigt, och det gäller att ha en känsla för sin bild.. Jag har verkligen försökt men märker att jag fotograferar helt annorlunda digitalt än analogt-
Den känsla som jag har efter en mörkrumssession kan inte mäta sig emot arbetet med digitala bilder. Jag upplever att jag förlorar den fascination som en gång ledde mig in i fotografins värld. Det är den som varit min drivkraft, den legitimerade ensamheten, det mörka rummet,för långsamheten, eftertanken och lusten. Och alla radioteatrar och fantastiska radioprogram som jag lyssnat på genom åren. Mitt universitet brukar jag säga-
Den analoga fotografien hade en annan berättarpotensial än den digitala fotografin, anser jag. Den analoga tekniken med sina begränsningar och med den tidens krav på tryckbar kvalitet medförde den
ett långsammare tänkande, där eftertanken hade en större roll-
Det digitala bildsprutandet inlemmar bara betraktaren som en del i produktionstänkandet-Finns en fin bok som heter Tomhetens triumf av en forskare i Lund som heter Mats Alvesson. Som beskriver fenomenet. Jag har sett fantastiska resultat med den digitala tekniken och respekterar den. Har fotografert en hel del i Raw inför en bok om Biskop arnö 700 år och tycker att resultatet blev riktigt bra. Men samma känsla som jag funnit i den analoga fotografin kunde jag inte få.
Det utvalda ögonblicket, stunden eller rummet för betraktelsen har det blivit pasé eller ytterligare en av dessa nyskapade genvägar- , Vart tog tiden för berättelsen vägen? Jag tror inte på den kommersiella fotografin som en analys av teknikens hantverkare. Många är de fotografer som förmedlat berättelse från sin egen horisont. Tänker på Sune Jonsson, Brassai, Eugene Smith, Eugene Smith med flera...
Nej jag tänker inte ge mig in i någon debatt för eller emot det digitala. Jag älskar det analoga och dagarna i mörkrummet. Jag tycker att inom i hantverken har den digitala tekniken försämrat bildresultaten. De bästa exemplen i på ett ett korsbefruktande av det digitala och analoga har jag sett hos mina vänner i Göteborg. www.pictoform.nu
Men vad vore deras arbete utan känslan?? I dagens samhälle där den högstbjudande fär, så har mycket av delaktigheten försvunnit som värde. Jag har haft förmånen och få lära känna några hantverkare inom fotogratins område. För mig handlar hantverket om upplevelsen,,, Att visa, bilder, fotografier i dag som i sin bakgund saknar det kommersiella perspektivet är näst intill omöjligt, Varför ar det så det kan man fundera över:::::
Lasse
Ps. Tack Alf för att du genom dina resonemang gör fotosidan levande??
