å tradera, sen kväll snabba bud ny Canon Dial...

Satt en kväll och kollade på tradera vad som fanns. Slängde i väg ett bud på en Canon dial. Å nu har jag min 6: te dial. Den första köpte jag 1975 inför en tågluffarresa. Fotade dia med den, den kostade 495 kronor på fotofynd i Stockholm. Hade den till 1979 och förlorade den vid ett rån i Lissabon. Sedan köpte jag en till 1982 då jag jobbade på Biskops Arnö av en elev som gick här, den lånade jag ut till en kompis som blev rånad på en Långholmsfestival 1983...Sedan köpte jag en på radannons i DN hösten 1986 den hade jag fram till 1990 då jag glömde den i en taxi på gran canaria. Sedan fick jag en i 40 års present av min dåvarande fru  nyrenoverad från söderfoto, hon pröjsade 4000 för den. Den ramlade sönder i min hand i New York ett halvår senare. Reparerade den två gånger  på Söder foto men gav sedan upp. Min polare Gunne köpte 1998 en på auktion i grängesberg för 25 spänn och den gav han till mig sommaren 1999. Den funkade bra fram till 2002. Sen har jag gett upp, ingen dial men nu har jag årterigen en. Det är en perfekt fickkamera och underbar i sin design/ den väcker intresse så där lagom och ser ut som en leksak. Den inbjuder till seriefotografering med sin fjäderdrivna frammatning av filmen. Fin optik som tecknar bra och en bra exponeringsmätare. Den har sina nackdelar men är bra , fyra slutartider 30,60,125,250 och bländearen 2,8 till 22. Sen finns det till durst förstoringsapparer masker för 18X24mm och schneider gjorde en fin 35;a som förstornings optik. Att den blev så populär i Sverige berodde mycket på Walter Hirsh som publicerade en serie med midsommarbilder 1967 i tidskriften popular photography som då hade en svensk edition. Han som hade firman Fotofynd i Stockholm köpte hem hela det amerikanska lagret på 250 kameror 1975 och som såldes för 495:-  här. I USA hette de Bell& howell dial. Halvformatet var ju ett smart drag men föll på att marknaden hellre ville ha 24X36 standarder . Har också en Olympus pen f men den tar stående bilder mot dialens liggande.Nåväl en kul kamera är det i alla fall. 

Här fyra dialbilder av Göran, min arbetskollega på Biskops arnö. Han är hantverkare på vaktmästeriet och gör det möjligt för oss lärare att undervisa.

Lina med sin häftiga jacka från Amsterdam skriver en bok om Biskops arnös femtioåriga historia.

Josefin elev på praktikantkursen ekologi/indien som förgyller tillvaron i verkstaden med sin vilja att lära sig  Gummitryckshantvarket

 . 

Boel vår kamrer som  gör det möjligt för oss att jobba med folkbildning,  

ett canon dial skott en dimmig aprilmorron på väg till jobbet , det skulle kännas tomt att gå till jobbet utan kamera........

COPYRIGHT

Fick ett besök av en gammal vän. Vi tråffas inte ofta men alltid är det som i går, Samtalet bara rullar på.Och sen när träffades vi? Just det det var så. Håkan kom till mig i Örebro och vi gick hela vårnätter runt staden med hunden, Vad hette hunden??. musikintressen!!!, Vi kopplar upp hårddiskarna mot varandra och sedan väntar vi och pratar i en aldrig sinande ström. Han musiklärare och jag folkhögskolelärare. Klockan halv sex på morgonen spelar han gitarr och sjunger och förklarar varför han arrat om Bertils sång. Hela tiden vem äger och vem berättar.... Inom "fotografiet" växer bilder av oss själva och vem som tog den minns vi inte... En annan vän jobbar med en film och i den går en snubbe omkring och visslar på temat från Gudfadern, det kostar multum och naturligtvis massor av tid att försäkra sig om att att det får användas. Vem äger vår verklighet!!?? Det finns många anledningar att ställa sig denna fråga. Vi dränks av reklam och intryck och om vi använder oss av det i beskrivandet av vår verklighet står horder av advokater och lagivrare på kö. Vår egen historia utplånas och föringas. Lagar kränker vår upphovsrätt till vår egen verklighet. Nya begrepp som produktplacering och ROYALTY obs!!! inte att förväxla med det gammelsvenska ordet Rojalitet. Så här såg jag ut i första klass. Ett av de få fotografierna jag har från min egen barndom. Jag minns inte vad han hette som tog bilden. Jag minns hur jag kämpade för att få pengar till att betala för dessa bilder. Vem har copyrighten??? Jag är där det är beviserligen jag----Bilden är naturligtvis inte stämplad med fotografnamn eller dylikt. Snabba pengar redan då.

  Josefin en av mina elever. Fotograferad precis efter att första trycket från en fotogravyrplåt som tryckts. På konstakademin i Bergen - Norge- hösten 2000, en otroligt fin gravyr. Är det min bild eller hennes??

Här en av de vackraste kopparetsningar jag upplevt. Maria Ahlbergs porträtt av sin dotter Anna.Här ligger kopparplåten på tryckbordet och bara lyser i sin vackerhet. Kan bara inte hålla mig utan fotograferar.

I detta jagande på äganderätten håller vi inte på att utplåna begerepp som Ödmjukhet och känsla,respekt . Är fotogafiet en uttrycksform som skall förbjudas liksom nedladdandet av musik???

På grund av sin allmängiltighet? 

 Nåväl-funderingar-

med kärlek till fotografin 

Att gräva i gamla negativalbum

Skolan fyller femtio år till sommaren och jag har varit behjälplig med att scanna och plocka fram bilder ur skolans historia, Själv har jag gåt här 1975-76 och 1981-82 som elev. Och har genom vänner som bott och arbetat här varit en återkommande gäst. Hösten 1992 så började jag arbeta här och då undervisade jag i foto och berättande i Mediekursen. Sen har ju åren bara rullat på och nu är jag inne på mitt 16 årHär några bilder från första mediekursen som jag arbetade med.

Tina när vi var på klassresa/studieresa i Helsingfors

På gatan i Helsingfors mellan våra studiebesök.

 På fotoutställning på galleri Hippolyte. Kommer inte ihåg vad som visades. 

Roger Wilson i fotolabbet, en tidig morgon förmodligen. Roger gör nu det bra radioprogrammet Kino på P1

Thomas Hallstan sen natt på Finlandsbåten.

Ja det är många bilder under åren. Det är mycket att scanna och roligt är det.Men som sagt nu är det dags att vandra ner till skolan igen. Solen lyser och våren ligger i luften. Kajorna försöker bygga bo i min skorsten så det får bli takklättring på eftermiddagen. 

dagarna rinner iväg

Nu är det fem veckor kvar på vårterminen och då eleverna skingras för vinden. Det är alltid så att jag förtränger det och glömmer hur det är.  Det är mycket som ska göras nu sista veckorna. Sitter med Indien praktikanter och tittar genom deras bildmaterial. Mycket bra bilder och ändå har de sållat ur ett stort material som de tagit med sina digitalkameror. Har övertalat Josefin att göra några gummitryck från ett par fina bilder, Ska bli kul att se hur det kan bli.

I grafikverkstaden sliter Johanna Ö med sina målningar som ska bli färdiga för att ställas ut. Det är som vanligt måla med olja tar tid och helst ska de ju torka innan de ställs ut. Långsamhetens lov är inte alltid så rolig. Men det blir fint.

Och sedan så är det alla dessa sammanträden om än det ena och det andra. Här vår kamrer Boel och Intendenten Stefan. Vi förbereder oss för att resa till Helsjöns Folkhögskola i ett projekt som heter Långdansen där vi gnuggas i Genustänkande. Nog så viktigt.

Skolans fastighetr ska underhållas och iår så lägger vi om tegelpannorna på det gamla Ridhusetsom är en av våra 1700 tals byggnader. Det är ett stort arbete att sköta om alla dessa gamla hus. Som tur är så har vi stöd från fastighetsverket till stor del när det gäller det äldre beståndet.

 I öns vackra natur hittar man på vårvandringarna en del lustiga små kojor. Eleverna bygger  små kojor för naturmeditation. Undrar om korna kan låta bli att undersöka dem när de kommer  

om ett par veckor. Men det är vackert många mornar när jag går till jobbet. Att bo på en ö är att uppleva en hel del dimma på våren och hösten.Våren gör att det är en evig kakafoni av fåglars sång och elevernas musikstunder på gräsmattorna. Nåväl lite nattliga funderingar från Biskops Arnö.