Cyanotypier porträtt i blått

Så här innan arbetsåret på skolan drar igång så har varit hemma och förberett mig. Jag  gjorde några cyanotypier från negativ som jag inte kopierat förut. Exponerat i skuggan mellan  1 och två timmar. Porträtten är inspirerade av Julia Margret Camerons porträtt på 1860 talet. Dom var visserligen inte blå. Men det är kul och väldigt oförutsägbart med cyanotypien. Det går att tona dem och så men jag tänkte låta dessa vara som de är.

 Att fotografera så som jag gjort är ett experiment. Jag använder mig av en enkel lins och den ger ljustyrka 22 och brännvidden ligger strax över 300 mm kan jag tänka. Exponeringarna ligger på mella 4 - 6 sekunder påå 100 asa film. Linsens diffusa teckning och exponeringstiden skapar ett märkligt skimmer.  Till bilderna växer texter fram och på sikt får man se vad det blir av det. Har många projekt som rullar på och  då är det skönt med långsamheten.

Pappret som jag använt mig av är ett lessebopapper från 40 - 50 tal. Det är tunt och hårt och har vackra kanter. Jag framkallar mina cyanotypier i en 1% ättikslösning, jag tycker att det blir en vackrare ton skala på det sättet, sam tidigt  på verkar det papperet kring bilden i varierande grad. Det här är en enkel teknik och lätt att lära sig. 

I dag har fotoskolan börjat på skolan och de närmaste veckorna så fylls det på med massor av nya elever. Bonden skördar och snart vänds fältens gulmatta runt och blir en del av den svarta uppländska leran. Och den klassiska analoga fotografin för en långsam tillvaro på ön...

I yngve frejs fotspår....

Besökte kulturhuset förra veckan och tittade på Slas utställningen. Det var en fin upplevelse och hans skildringar av den Svenska Landsbygden ligger mig varmt om hjärtat.

Nu så börjar löven gulna på Björken i Backen utanför köksfönstret. Snart så börjar en ny termin på skolan och verksamheten rullar i gång. Har suttit och gått igenom en del  bilder som jag har samlat på mig. Här lite bilder från det tidiga åttiotalet då jag bodde i en liten avkrok där vägen slutade och var tvåspårig med en grusvall i mitten. Här hade  tiden stannat en smula liksom dröjt sig kvar en smula, en liten oas. Här ute rådde byggnadsförbud  på grund av närheten till F 16 med sin flygningar. Planen kom och gick på sina spaningsturer ut över Östersjön 3 - 4 ggr om dagen eldsflammorna slog ut från motorerna, samtalen avstannade i en naturlig paus.Dryga milen in till Uppsala, Fridhem och Rosendal hette fastigheterna vid denna världens ände. 

Augustifika med Erik och kusiner..Snart fylls det gamla köket av en eftertänksam doft av Greve Hamilton, Strax ska vi gå över till Rosendal och hjälpa Kalle att spika panel .

Kalle hade ett litet hönseri  och hade bott där sedan tidigt femtiotal, han kom från Järlåsa. En man av sin tid, det gick lite långsamt och varje dag var ett nytt äventyr, vid 70 år så finner tiden ett annat tempo.

Augustiregnet väntas ut med ryggarna mot väggen, lite funderingar och insikten om att det inte blir långsamt. I bakgrunden skymtar Aina som jag lovat att inte fotografera. Jag sa alltid till innan jag tog mina bilder,

Här döljer Aina ansiktet med vetskapen om att jag fotograferar, en underbar människa född i en tid som hon var kvar i, 

Några år senare så har Karlssons kor rymt och vi håller dem i från trädgårdarna tills bonden kommer. Bilder , fragment av minnen, tiden som hejdat sig ett tag. 

Sernaste kursen i Gummitryck döpte jag kärleksfullt till I phone kursen, tiden i Fridhem var lugn ....

Gå och se Slas utställningen och läs gärna hans böcker om du inte gjort det. 

mvh

Lasse