cyanotypier,storformat mm

Oj vilken sommar, här på ön är det så torrt att det är obehagligt. Gräset gulnar nåja det finns väl fördelar med värmen också. Många verkar trivas. Håller mig mycket inomhus och i mörkrummet. Håller på och rensar ut och försöker använda upp det  material som börjar bli lite väl gammalt. Hade några polaroid 55 blad kvar. Det är en polaroidfilm som ger ett negativ samtidigt som man får ett positiv, Blir positivet bra så är negativet tunnt. Exponerar man efter 12 asa  i stället för 50 asa får man ett blankt positiv och ett kraftfullt negativ. Den fanns som 665 för packfilmskamerorna och oc i  i 4X5" för storformats kameror. Den har alltid varit dyr och man har nog mest använt den inom den kommersiella fotografin. Filmen ger ett näst intill kornlöst negativ. Ansel Adams skrev en bok om polaroid filmen som han utnyttjade på ett fantastiskt sätt.

När man fotograferar ute med den eller på location så får man ha med sig en soppåse

( det blir mycket sopor ) och en hink med natriumsulfitlösning som man lägger neggen i. Där får neggen ligga och skvalpa tills man kan skölja dem ordentligt. Jag fotograferade vår pampiga ek här på ön ,det finns olika uppskattningar av dess ålder mellan  500 - 700 år gammal. Kameran är en femtiotals Linhof Technika som jag har satt en glugg av modernt snit på som jag gillar trots en alltför liten skärpecirkel Congo 5,6 135 mm.  Här på bilden syns vinjetteringen i de övre hörnen.

Jag gjorde en cyanotyopi från negativet. Cyanotypi är en av de tidigare fotografiska  processerna som sen levde kvar lång under namn som blueprint, blåkopia på svenska.  Tänk på gamla ritningar tex. Det är två olika järnsalter som blandas och sedan strykes på ett pappe, och här finns det ju endjungel. Jag har några ark Arches Platine kvar som  ger ett fint  resultat.Men blått blir det. Exponeringen gör jag i en gammal kontaktkopieringsram som jag lägger ute i solljus,  direkt så blir resultatet åt det mjukare hållet och i skuggan hårdare. Exponeringen tar mellan trettio minuter - och flera timmar. Kontaktkopieringsramen tilllåter att man kan ta in den och öppna halva så man kan se hur exponeringen framskrider.Sen gäller det att hålla tungan i mun och ta den när det känns bra. Det är svårt att förklara men man lär sig. Framkallningen sker i vatten , jag använder sedan flera år en 1% Ättikslösning somjag framkallar med den ger ett mer tonalt resultat tycker jag.

Bakom eken är solen i full kraft och det blir oerhört tätt  och nästan solarierat. Men det finns täckning i negget. Det skulle gå att få fram det i mörkrummet med Amidolframkallare t.ex

Jag gjorde en svart/vitt variant i Photoshop för att kunna se hur jag skulle kunna gå vidare med mörkrumskopiering av negativet,

Vi får se hur det blir. Nu ska jag plocka ihop lite och se till att fixa så att katten får lite mat och vatten under helgen, Jag ska följa med en kollega upp till värmland och Filipstad. Nils Ferlins gamla hemort.... Sen är det tillbaka på ön för att förbereda nästa gummitryckskurs.

ha det

Mvh

Lasse