Om Dokumentära bilder förr och nu..
År 1514, två månader innan Durers mor dog 63 år gammal, gjorde han ett närgånget porträtt av henne, en stor teckning med svartkrita. Kompositionen är enkel. Den skelande blicken söker sig bort i fjärran. Ansiktet är härjat och skrynkligt, och den gamla seniga kvinnokroppen bär spår av sina 18 barnsängar, flera svåra sjukdomar och mångahanda motigheter i livet.
Durer hade inte en tanke på att med något enda streck " försköna " motivet. Hans kärlek till modern tog sig det självklara uttrycket att han ritade av henne så noga han kunde med alla rynkor och veck på rätt ställe. Just den här slitna kroppen var hennes. Just som sådan som hon var älskade han henne. Därför valde han också en odramatisk vinkel att teckna henne ur, den naturliga; från normal ögonhöjd.
Durers rättframma avbildningsteknik svarar väl mot hans respektfulla attityd till motivet; det är modern som talar till oss och kommer oss nära. Konstnären tränger sig inte på oss med några iögonfallande knep eller vinklingar. Hans syfte är att lyfta fram moderns utseende och personlighet, inte att göra sig sjlv märkvärdig. Men ändå är han intensivt närvarande i bilden som vibrerarav hans medkänsla och ömhet. Dokumentärfotografin har sina rötteri den syn på konstens funktion och konstärens roll somDurer representerar. Han var förstås inte ensam om sådana idéer. Tvärtom var han typisk för sin tid, den epok som vi brukar kalla för renässansen. Alltså är det inte alls förvånande att den amerikanska dokumentärfotografen Dorothea Lange berättar , att hon under flera år hade ett citat av den engelske renässansfilosofen Francis Bacon på sim mörkrumsdörr så att hon ofta skulle se det och tänka över det. Bacon hävdade där att betraktandet av tingen som de är, utan några förvanskningar, är värdefullare änallsköns påhittighet. ( The contemplation of thingsas they are, without substitution or imposture, without error or confusion, is in itself a nobler thing than a whole harvest of invention )
Detta ett citat ur boken Bilder som gör vardagen synlig - Göte Ask / LTs förlag 1983
ISBN 91-36-01682-9
Läser en hel del om fotografi och konst. Läste Johan Gardefors krönika i SVD före helgendär han skriver ennekrolog över mörkrummet och den analoga fotografin. Det ligger enhel del i hans analys och resonemang. Fotogarfin har nu äntligenblivit ett enkelt sätt att " skriva med ljus " utan en kemisk " fernissa ".Men det är också klart attdet kommeratt finnasenanalog fotografi framöver och det finnsmånga sätt att utveckla tex, digitala negativ för att tex,göra Platina palladium bilder med en kvalite som hitills varit svåruppnåeligt.Jag förväntar mig att det blir ett uppsving för den delenav den gamla fotografiteknikerna. Naturligtvis så dominerar nu färgfotografin och oftast i stort format och det är svårt att koma in på gallerier o.sv.
Fotar vidare till biskopsarnö boken. Har idag åkt båt runt ön och fotograferat och ska vid 6 tiden avverka lite mer landskapsmiljöer. ge mig mig på att fotografera den gigantiska eken bortåt 700 år gammal. Dehar röjt runt den nu så att jag ska kunna ta dessa bilder. Jodå fotar med storformataren också. Vid sidan om, det blir ju lite konstigt att bara titta i en digital sökare..
mvh
Lasse
-affe