analoga fragment från Riddarhyttan

Jan Myrdal håller tal vid kulturmarknaden augusti 1986 i Riddarhyttan en man med många åsikter 0ch en aldrig sinande svada. I bakgrunden den vackra målade dekoren vid utescenen i Folkets Park en rest från det arbetarkoperativt byggda gemensamt , Gemnsammenhetens tidda är för bi. Gruvorna stängdes ner sommaren 1982 men nya världsmarknadspriser gör det snart lönsamt att hämta upp malmen.

Rune Selin porträtterad i gruvhissen Bäckegruvan vintern 1982. Sista hoppet undersökningsorten som kallades Bastnäs på 360 metersnivån, den blev över 2 kilometer lång men den vägg av guld som förhoppningarna stod till öppnades inte efter alla dynamitsalvor 

Här ett porträtt av Stig-Lage vi använde blixt till våra bilder. Det var inte så mycket    annat att välja på. Olympus OM 1 tri -x. Åren går och nu är det 30 år sedan. Det är ett stort material. Vi får se:

mvh

Lasse

Jemsebygravyrer, hantverk , långsamhet,eftertanke och lust

JP Lahall hörde av sig och frågade om jag ville göra lite gravyrer åt honom så det har varit skönt att vara i labb och grafikverkstad .Man kan säkert göra det digitalt också men det är unika gravyrer som inte kan reproduceras. Bosse Jemseby är  känd för att ha utvecklat Jemsebymetoden för reproduktion. Ett vackert hantverk som glider in i tidens glömska.  Det är en " timeconsuming process. Och det är svårt att håla kurser i det  då det oftast blir produktion, det digitala har sin tjusning och det analoga sin. Skön var den tiden då mobiltelefonen och internet inte slagit igenom och de sociala medierna  som blommat ut.  Jemsebymetoden har sin charm. Det analoga har i den här processen utgått från en digital utskrift som dessutom var i färg. Utskrifterna har jag sedan reprofotograferat och gjort rastrerade filmer från med jemsebymetoden. Den är effektiv när det gäller att styra tonomfånget, även om jag har mycket att lära än. Julia Magret Camerons fantastiska porträtt har fascinerat mig sedan tidigt sjuttiotal. Jag har  inspirerats mycket av henne i min egen fotografi.  Bilden som orginal är också facinerande och spännvidden på bildskapandet är intressant. Här ett porträtt taget av Julia Margret Cameron på 1860.talet, Jag har reproducerat ur en bok och sedan använt mig av jemsebygravyrens möjlighet att göra en bra reproduktion. Har sett många av Julia Margret Camerons bilder i orignal med många variationer

Här avfotograferat på ateljegolvet lite enkelt.Jag har gjort bilden mörkare än den är i original. Och jag ser fram emot att ha den på min vägg. Bilden heter anonym och föreställer en oidenfierad kvinna från området där Julia verkade.

Den här blev verkligen snygg.tycker jag den kommer att tryckas i en liten upplaga. Det här är min livsnerv och ett skönt komplement till mitt dagliga arbete på skolan.

Gravyrerna har en ungefärlig bildstorlek av 30X40 cm. Det är en skön analog avkoppling. Så nu är det läggdags för mig, kanske går Alf ut i stockholmsnatten moch fångar ljuset i en glömskans tid, eftertänksamheten,långsamheten och lust!

mvh

Lasse

Cyanotypier porträtt i blått

Så här innan arbetsåret på skolan drar igång så har varit hemma och förberett mig. Jag  gjorde några cyanotypier från negativ som jag inte kopierat förut. Exponerat i skuggan mellan  1 och två timmar. Porträtten är inspirerade av Julia Margret Camerons porträtt på 1860 talet. Dom var visserligen inte blå. Men det är kul och väldigt oförutsägbart med cyanotypien. Det går att tona dem och så men jag tänkte låta dessa vara som de är.

 Att fotografera så som jag gjort är ett experiment. Jag använder mig av en enkel lins och den ger ljustyrka 22 och brännvidden ligger strax över 300 mm kan jag tänka. Exponeringarna ligger på mella 4 - 6 sekunder påå 100 asa film. Linsens diffusa teckning och exponeringstiden skapar ett märkligt skimmer.  Till bilderna växer texter fram och på sikt får man se vad det blir av det. Har många projekt som rullar på och  då är det skönt med långsamheten.

Pappret som jag använt mig av är ett lessebopapper från 40 - 50 tal. Det är tunt och hårt och har vackra kanter. Jag framkallar mina cyanotypier i en 1% ättikslösning, jag tycker att det blir en vackrare ton skala på det sättet, sam tidigt  på verkar det papperet kring bilden i varierande grad. Det här är en enkel teknik och lätt att lära sig. 

I dag har fotoskolan börjat på skolan och de närmaste veckorna så fylls det på med massor av nya elever. Bonden skördar och snart vänds fältens gulmatta runt och blir en del av den svarta uppländska leran. Och den klassiska analoga fotografin för en långsam tillvaro på ön...

I yngve frejs fotspår....

Besökte kulturhuset förra veckan och tittade på Slas utställningen. Det var en fin upplevelse och hans skildringar av den Svenska Landsbygden ligger mig varmt om hjärtat.

Nu så börjar löven gulna på Björken i Backen utanför köksfönstret. Snart så börjar en ny termin på skolan och verksamheten rullar i gång. Har suttit och gått igenom en del  bilder som jag har samlat på mig. Här lite bilder från det tidiga åttiotalet då jag bodde i en liten avkrok där vägen slutade och var tvåspårig med en grusvall i mitten. Här hade  tiden stannat en smula liksom dröjt sig kvar en smula, en liten oas. Här ute rådde byggnadsförbud  på grund av närheten till F 16 med sin flygningar. Planen kom och gick på sina spaningsturer ut över Östersjön 3 - 4 ggr om dagen eldsflammorna slog ut från motorerna, samtalen avstannade i en naturlig paus.Dryga milen in till Uppsala, Fridhem och Rosendal hette fastigheterna vid denna världens ände. 

Augustifika med Erik och kusiner..Snart fylls det gamla köket av en eftertänksam doft av Greve Hamilton, Strax ska vi gå över till Rosendal och hjälpa Kalle att spika panel .

Kalle hade ett litet hönseri  och hade bott där sedan tidigt femtiotal, han kom från Järlåsa. En man av sin tid, det gick lite långsamt och varje dag var ett nytt äventyr, vid 70 år så finner tiden ett annat tempo.

Augustiregnet väntas ut med ryggarna mot väggen, lite funderingar och insikten om att det inte blir långsamt. I bakgrunden skymtar Aina som jag lovat att inte fotografera. Jag sa alltid till innan jag tog mina bilder,

Här döljer Aina ansiktet med vetskapen om att jag fotograferar, en underbar människa född i en tid som hon var kvar i, 

Några år senare så har Karlssons kor rymt och vi håller dem i från trädgårdarna tills bonden kommer. Bilder , fragment av minnen, tiden som hejdat sig ett tag. 

Sernaste kursen i Gummitryck döpte jag kärleksfullt till I phone kursen, tiden i Fridhem var lugn ....

Gå och se Slas utställningen och läs gärna hans böcker om du inte gjort det. 

mvh

Lasse

BG är borta!!Den dokumentära fotografin är inte kommersiell!!!!!

BG, Bengt Göran Carlsson, 1938 -2011 , nu är han borta . Jag kom till Örebro 1986 0ch eftersom jag alltid haft kameran med mig så träffades vi snabbt. Han var en outtömmelig källa av fotohistoria och delade med sig av sitt kontaktnät. Jag kom att arbeta på  Fotograficenrums Galleri och där var han allerstedes närvarande. Han hade varit elev hos  Chtister Strömholm samtidigt som Anders Petersen. BG skickade sina bilder till tiofotos bilbyrå och klarade sitt uppehälle på det. Hans bilder som jag tror att vi alla sett från äldreomsorgen  togs på hans sjukdomsvistelres. BG var alltid noga med att  de människor eller anhöriga som han fotograferat beviljade publicering av bilderna. I dag så svindlar fotografin och verkligheten förbi. Jag bad honom flera gånger att hälsa på mig på Biskops arnö och möta mina elever, Nej jag kan inte undervisa sa han. Så fick jag honom hit till slut på genomresa det tog fem minuter så tog han över klassrummet. Och mina elever sa efteråt, fler sådana föreläsare??? Vad gör man ?BG vägrade att ta betalt för detta, vadå jag hälsar på dig! Hans kritik på elevernas bilder var oftast hård men otroligt kärleksfulla- Sista året som jag suttit här vid datorn så  är det  omtumlande på många sätt.Den digitala fotografin har skapat många nya fotografer och också att inte förglömma skapat nya möjligheter till dessa stora färgblaffor som möter en på gallerierna. Men var är historien berättandet???- den röda tråden-

Vart tog det vägen, ska vi krypa runt i gräset/snåren och betrakta allt i makro, Jo det är fint på många sätt men vart tog människan vägen, detta som skriker " jag är inte ensam"!!!!Är vi inte det mer än någonsin??. Jag och Bg åkte tåg till stockholm flera gånger tillsammans ,efter några minuter hade han fått i  gång hela kupe`n att samtala med varandra, och sen åkte Kameran upp och det var ett fint medgivande.Det handlade alltid om en dialog ett samtal om oss som var här och nu. Fotografin för mig har alltid handlat om delaktighet. och en röst för det som är demokrati !!  Vad gör vi med den möjligheten, när vi undviker att skildra den verklighet som vi lever i!! Vart tog engagemanget vägen !! Tack BG för att jag fick vara med om dig och framförallt möta dig!!

Bengt Göran Carlsson är för mig en av de "stora"svenska fotograferna , jag delade labb med honom en tid och det var en upplevelse. Hans bilder som låg på torkhyllorna fick mig mer än en gång  att  fundera på vad jag  hade i labbet att göra!! Han stödde mig i allt det dokumentära fotograferandet och kopierandet av gamla negativ efter döda" fotografer" Verkligheten måste alltid berättas. För hos som inte hade något ursprung, en rättighet att  göra vår röst hörd ,har kameran varit ett verktyg... Nu  är tiden annorlunda ,nu har det kommersiella omfamnat oss med sina  med sina " appar" .Och jag saknar en röst som bakom mig ropar  "skildra människan. " Fina BG tack för det fina och insikten om fotografin som gett oss i en möjlighet att över leva i en värld som är mer och mer omännsklig och som behöver närvarande ögon  som berättar.