Kramar från London!
Det nya året har börjat förhållandevis bra för mig vad gäller mitt gatufotande. Tre heldagar i London har hunnits med och knappt 1 900 bilder har tagits. Om det forsätter så här så kanske jag har en chans att bräcka rekordåret 2022 då jag totalt tog drygt 37 000 bilder, varav de flesta gatufoton. Jag tycker att det är många bilder för att vara enstaka bilder (ingen serietagning) men samtidigt så vet jag ju att en av mina gatufotohjältar, Garry Winogrand, antas ha tagit runt en miljon foton innan han gick bort i förtid av cancer vid 56 års ålder. Och det med film! Då känns det rätt att köra så det ryker medan man fortfarande kan.
Nåt som jag tycker om att försöka fånga är när folk kramas och håller om varandra. Kramar är väl nästan aldrig fel och visst gillar man väl att se glada människor som tycker om varandra? Brukar försöka hålla kolla på när nån verkar ha stämt träff med en bekant runtom där jag står. När de pratar i mobilen med den de ska träffa för att upptäcka varandra då är det dags som gatufotograf att göra sig beredd. Det brukar fungera bra. Ibland får man förstås knappt nåt möjlighet att förbereda sig men kan man sin utrustning och är i "zonen" så kan det gå bra ändå. Ofta kramas det också när det är dags att skiljas för dagen.
Nedan är några kramisar från igår som jag fotade med min Leica Monochrom.
Dagens första kram. Skulle vilja ha sett mer av ansiktet.
Första bilden av två av dessa väninnor
Andra bilden då jag gick lite närmre. Dessutom är den något beskuren. Personligen diggar jag den förra bättre – vad tycker ni?
Här är det svårt att se att det faktiskt var tre personer som kramades samtidigt! Först såg jag dem kramas på avstånd för att skiljas. Men, de stod kvar och pratade en stund och erfarenheten säger mig att händelser ofta upprepas så jag väntade helt sonika intill dem med hopp om en till kram och så blev det ju.
Här kramades det på avstånd och jag hann inte fram för att fånga kramen. Hoppades på en till eller nåt annat och fick bevittna denna fina omfamning/kram istället.
Så, vad tycker ni som läsare? Vilka bilder funkar och vilka gör det inte?
Det var allt för den här gången.
/Fredrik
Skriver om
Innehållskategorier
- Intresse - Gatufoto
Och det här nära fotandet, det är det svåra!
Det e därför man så sällan ser det i dagens gatufoto!
/B
Det där med att fota nära är intressant. Glädjande nog blir det automatiskt ingen bra bild om man är nära – det skulle vara tråkigt. Men, hur nära ska man vara? Min uppfattning är att man alltid ska försöka vara tillräckligt nära för den typ av bild man vill ta. Vill man ta bilder där betraktaren känner sig som den vore på plats bland personerna i bilden så rör det väl sig om allt mellan 1 till 5 meter. Men sen får man ta hänsyn till om man vill ha helfigur, torso eller ansikten också på individerna. Och vilken brännvidd som på en objektiv. Det blir en massa tänkande kring såna här saker när man är ute å gatufotar, vilket är en trevlig aspekt.
Det fotas en massa bra gatufoto idag med fotografen nära som i mina foton men det gäller väl att se till att man följer rätt Insta-konton (om man är okej med Instagram). I allmänhet så är det nog så att många är lite rädda för att gå tillräckligt nära för den typ av bilder de egentligen skulle vela ha tagit. Pushar man sig själv så kommer man så småningom nog att åstadkomma den närhet man söker.
Kram bilder är ju så bra när de är bra! För mig som du vet som har svårt att komma nära känns just de bilderna ÄNNU svårare då jag alltid känner mig vägen eller stör dem i kramen, du har ju ett sätt att komma nära som en fluga på äggen och det märks ju verkligen i bilderna.
Själv diggar jag bild Nr3 med henne som du gått lite närmare än den andra bilden. Finns en närvaro där och i hennes uttryck som jag gillar, sedan är det den sista bilden jag gillar näst bäst. Den känns nästan som från en film, diggar även kompen där och bakgrunden som gör den lite mer "ren" och mindre rörig än de andra.
Bra jobbat och kul att höra från dig :)
Mvh Martin.
Den bilden där jag gick närmre är beskuren som sagt – från 28 mm Elmarit till vad jag skulle gissa motsvarar 35 mm. Och dessutom var jag bara lite närmre faktiskt om jag ska vara ärlig. Att jag föredrar den första är de ledande linjerna samt de hela gående personerna mitt i sina steg vid sidan om.
Ja, den sista gillar jag också – de ser ju så gulliga och kära ut där står och håller om varandra. Den är tagen vid Tottenham Court Roads t-baneutgång. De har satt upp väggar av vad ser ut som rostfritt stål som reflekterar ljuset rätt fördelaktigt. Särskilt bra blir det med färger. Gillar att fota där.
Förresten, i fredags avtäcktes denna i mina trakter.
https://www.dailymail.co.uk/news/article-11636413/amp/MLK-Jr-statue-Boston-receives-mixed-reviews.html
Kollade din länk. Det är tydligen så att vi är många som gillar kramar och tycker att de duger till att göra konst av. Skulpturen, som verkar mäktig i sin storlek, gör sig bra utan huvuden med fokus på armarna.