Kung Kalles kröning – del 1

På mindre än ett år har britterna fått vara med om tre större händelser rörande kungahuset deras. Förra året i juni firades drottningens 70 år på tronen (som jag skrivit om här) och bara drygt tre månader efteråt så begravdes hon (blogginlägg av mig här) varpå sonen Charles blev kung. Själva kröningen väntade man med och i helgen som gick var det äntligen dags för alla rojalister att få fira sin nye konung. Precis som jag lovade er läsare så gav jag mig ut för att dokumentera även detta evenemang ur en gatufotografs perspektiv. 

Trist nog så hade meterologerna förutspått regn denna dag och visst fick de rätt. Ibland så förändras prognoserna här på ön bara på nån dag (på gott och ont) men denna lördag så regnade det nästan precis hela tiden med olika intensitet. Ibland duggregn och ibland mera ihållande. Jag valde att lämna min Leica M hemma till förmån för vädertätade Fujifilm X-Pro2 som med ett likaledes vädertätat 23 mm-objektiv ska utgöra en kombination som tål väta. Mot slutet av dagen kunde jag konstatera att det är en sanning med modifikation – kameran fungerade utmärkt men den optiska sökaren immade igen ordentligt. Ingen skada skedd dock – fukten försvann dagen efter.

Som vanligt påbörjade jag min vandring från Waterloo Station längs Themsen och sedan över Westminsterbron till parlamentsbyggnaderna. Därifrån följde jag alla de som ville ta sig till nånstans kring Hyde Park för att förmodligen kunna få en skymt av den nykrönte. Jag avvek strax innan ankomst till slutstationen för jag var absolut inte intresserad av digniteterna utan ville fokusera på folket. Övriga London var fullt av firande rojalister och jag fann Piccadilly Circus särskilt intressant för där stötte jag på bland alla rojalister också några republikaner som dagen till ära valde att protestera mot monarkin. Det var inte så värst många men jag fick senare veta att polisen hade arresterat en del individer tidigare på dagen. Trots det så hade antimonarkisterna förblivit en liten minoritet jämfört med de som gladdes åt kröningen. 

Här följer ett urval av bilder i krönologisk(!) ordning.

Dagen efter så fortsatte det allmänna firandet på många ställen i landet och i synnerhet i Windsor och närliggande Eton – jag tog mig givetvis dit och fortsatte min dokumentation av kröningshelgen. Om det får ni se i del två av mitt kröningsbloggande!

Kommentera gärna!

Hälsningar,

/Fredrik

Bonusdag i New York

När jag skriver dessa rader skulle jag egentligen sitta på JFK-flygplatsen i väntan på min flight tillbaka till London. Men, British Airways ställde in flighten med kort varsel så jag fick boka om till en dag senare och fixa en natt på nytt hotell (som flygbolaget skall ersätta). Lite irriterande men å andra sidan får jag ju en dag extra i New York så egentligen skall jag inte klaga. 

Idag var det mulet och duggregn hela dagen. Eller kunde det kallas duggregn egentligen? Det fanns små vattendroppar i luften som for omkring men man blev inte blöt. Vad kallas ett sådant ”regn”? Det blev inte alls mycket fotande av eftersom några timmar gick åt att packa ihop mina väskor och ta mig till nya hotellet. Dessutom inbjöd vädret ej till intensivt fotograferande. Min Ricoh GR vädrades igen. Fotandet kändes grått. Känns som att Ricohs skärm har en tendens att visa fotona lite sämre än vad de egentligen är – hoppas att det stämmer den här gången med.

Jag befann mig i finansdistriktet – nära mitt nya hotell – när det började skymma. Här finns en massa skyskrapor och jag tänkte att nu eller aldrig ska jag använda mitt 90 mm Summarit-objektiv som hittills tyngt min väska oanvänt. Monterande det och började fotografera topparna av hus och skyskrapor där de senare ofta gradvis försvann in i de låga molnen. Det är en utmaning att fota denna typ av foton med Leica M då ramarna som visas vid 90 mm bara visar linjer på mitten av sidorna i sökaren – inga hörn alltså. Det här måste jag öva på och ibland fuskade jag med liveview.

Här följer några nya bilder men inga tagna idag och ännu inga från Ricoh GR. Leica M för hela slanten alltså – 28 och 35 mm.

Kommentera gärna – positivt som negativt!

Bästa hälsningar,

/Fredrik

500 mil i snön…

Nja, inte riktigt som Kent sjunger i sin sång men i alla fall två och en halv mils knatande i den storstadsdjungel som är New York. Och äntligen så nådde jag upp till mitt mål att ta minst 500 bilder per hel dags gatufotande!

Åter igen fotade jag i hörnet av Bryant Park men traskade längs Femte Avenyn också. Vandrade ned mot färjorna mot Staten Island via Chelsea. Att åka gratis på nämnda färja tur/retur är alltid nåt jag gör när stan besöks. Lite variation blir det och man kan faktiskt gatufota ombord också. 

I Chinatown och Little Italy spenderade jag lite tid också men jag såg inte så mycket att försöka fånga tyvärr. Men ett gathörn strax norrut från Lilla Italien räddade mig tillsammans med norra delen av Williamsburg i Brooklyn. 

Här följer ett urval av bilder från mitt tredje fulla minneskort. I vanlig ordning uppskattas kommentarer och tyckande!

Ha det så gott!

/Fredrik

New York – mera gatufoton!

Inför lördagen utlovade prognosen regn – och så blev det! Parkerade därför min Leica i kameraväskan tills regnet upphörde. Istället luftade jag  min reservkamera, Ricoh GR2, som man lätt kan hantera med ena handen med ett paraply i den andra. Påmindes om hur lyckad den kameran är som gatufotokamera och insåg att jag nog kommer att kunna skörda en hel del vettiga bilder från de timmar jag använde den. Inga av bilderna i detta inlägg är från den kameran dock utan bara från min Leica M som jag tog fram när regnet hade försvunnit.

Det speciella med denna lördag var att det var väldigt varmt väder trots regnet och när solen till slut visade sig så blev det helt plötsligt sommarväder! Med tanke på att det för två dagar sedan hade varit en svinkall vårdag så var det verkligen frågan om aprilväder.

Flera av bilderna jag valde att visa i detta inlägg är tagna i en korsning vid Bryant Park, där många av stadens nya generation av gatufotografer gillar att hålla till vad jag förstår. De fotograferar nästan bara analogt och ofta med Leica M. Observerade ett par stycken och jag är tveksam till att sättet de valt att fotografera på leder till nån annan framgång än att slippa lägga på en filmsimulation i Lightroom. Men, det nostalgiska trycket är stort och visst vet jag att flera av dem tar bra gatufoton.

Här kommer bilderna med nån enstaka från i fredags med resten från lördag.

Tyck gärna till om vad ni ser!

Mvh

/Fredrik

"Work the scene" – scener från igår...

I en kommentar till ett av Bengt Björkboms senaste blogginlägg nämnde jag det engelska uttrycket "work the scene" vilket går ut på att man (om möjlighet ges) inte nöjer sig med en exponering av en scen/situation. Man tar helt enkelt flera foton med viss variation för att försäkra sig om att en av de tagna bilderna är bättre än den bild som skulle tagits om bara en exponering gjordes. Jag är ingen vän av överdrivna anglicismer i svenskan men jag hittar ingen bra översättning till uttrycket – någon som har ett bra översättningsförslag?

Det slog mig i morse när Bengt i sitt blogginlägg från denna förmiddag/morgon att när jag igår var inne i London för att gatufota så blev det nog en del exempel på när jag "worked the scene". Ofta är mina gatufotobilder tagna av något flyktigt – personer som kommer emot mig eller något annat som bara existerar ett ögonblick. Ibland dock, så ser även jag nåt som inbjuder till att ta flera bilder i hopp om att en av dem skall sticka ut. Observera att jag inte syftar på serietagning – något som jag ytterst sällan idkar – utan det här är enstaka exponeringar i mer eller mindre snabb följd.

Här är några av gårdagens exempel. De är valda främst för att illustrera begreppet "work the scene" och inte för bildernas eventuella kvalitet. 

Här tänkte jag göra nåt av de gula jackorna, de något röda byxorna samt de röda soptunnorna. Precis innan jag hann ta en bild så hade en av sopgubbarna sträckt ut sina båda armar i en intressant gest. Det missade jag. Hoppades på nåt liknande och bad till gatufotogudarna om en röd buss eller nåt annat intressant. Bara röda bussen infriades. Det uppvägde inte ryggtavlorna som vändes mot mig.

Här fastnade jag för denna lilla tants burriga frisyr som gick igen lite i hennes burriga päls. Tyvärr såg hon ned i sin mobil och jag hade hoppats på att fånga henne när hon tittade upp. Det gjorde hon säkert men jag orkade inte vänta. Det kanske var dumt?

Gillade hur denna unga kvinna så nonchalant satt där med sin e-cigarett (hade varit bättre med en riktig en förstås!). Kände på mig att jag möjligen inte komponerat den första bilden särskilt väl så jag tog en till. I denna andra bild har cyklisten försvunnit, kvinnans ansiktsuttryck är bättre och vi ser en typisk taxi för att ytterligare försäkra betraktaren om att detta är i London. Den bilden tyckte jag var värd att "framkalla" och visa upp stort.

Rökande damer går jag igång på! Här gällde det att knäppa av när hon hade ciggen vid munnen. Ville också försöka få med nåt annat för att balansera bilden – taxi fick hjälpa till. Hade lite svårt att få med tillräckligt av hennes ansikte. Nummer tre blev bäst och just tillräckligt okej för att framkalla och publicera i större format.

Kramande människor är som regel fina att fotografera. Ingen av dessa tre bilder är särskilt bra men bäst blev den första tycker jag. Knappt värd att framkalla och publicera stort men jag gör det ändå!

Hoppas att denna självutlämnande blogg (att visa upp sina kontaktark och mindre lyckade bilder skyggar en del fotografer inför) var givande på ett eller annat sätt. Kommentera gärna – valde jag exempelvis rätt bilder att förstora?

Ha nu alla en skön söndag med mycket fotorelaterat!

/Fredrik