Kung Kalles kröning – del 2

Dagen efter kung Charles IIIs kröning så fortsatte festligheterna runtomkring i landet. För egen del bar det nu av till närliggande Windsor och Eton – på knappa 20 minuter är jag där med tåget. Som många säkert känner till så är slottet i Windsor en av kungafamiljens bostäder. Exakt hur ofta kungligheterna övernattar/bor här är för mig okänt men det är inte helt sällsynt. Dagen till ära gavs det en större konsert på kvällen vid slottet som en del i det fortsatta firandet. Ca 20 000 personer var tydligen på plats på konserten, som också sågs av upp till 20 miljoner på TV. Själv var jag bara i Windsor och Eton tidigare på dagen, från tidig till sen eftermiddag. Mot slutet av min vistelse så började konsertpubliken att anlända och det var rejält folktätt på gatorna när jag rörde mig hemåt.

I vanlig ordning var jag ute efter att som gatufotograf dokumentera den del av befolkningen som firade kröningen. Som förväntat var det många som tog tillfället i akt att klä upp sig i unionsflaggan på olika sätt. Många hade också valt att ha på sig små (och stora) kungakronor och flera åt glass eller bakelser med kröningsstuk.

För att ta sig från Windsor till Eton spatserar man helt sonika över en liten bro över Themsen eljest för fotgängare. I Eton så var huvudgatan avspärrade till förmån för så kallade "street parties" som var på väg att sätta igång strax efter jag hade anlänt. Just denna typ av "gatufester" anordnades ofta förr i tiden i Storbritannien när något större skulle firas. Man stängde helt enkelt av en väg eller gata i ett bostadsområde och satte upp bord och stolar som områdets invånare satte sig vid för att förtära medhavd dryck och mat. Ett slags knytkalas som jag förstår det. Numera är denna fina tradition mer sällsynt och hemma på min gata har jag aldrig sett det ske under de snart 21 år som jag bott där. Men i Eton (och även i Windsor) ägde sådana här partyn rum och det var trevligt att se. Vid några andra streetpartyn i Windsor så förärades man tydligen besök av prins William med maka Kate. Det missade jag.

Eftersom vädret ej bjöd på regn så föll kameravalet på min Leica M med en 35 mm påmonterad. Följande bilder från dagen är alltså tagna med den kombinationen. Hoppas att ni tycker om vad ni ser och kommentera gärna!

/Fredrik

Kung Kalles kröning – del 1

På mindre än ett år har britterna fått vara med om tre större händelser rörande kungahuset deras. Förra året i juni firades drottningens 70 år på tronen (som jag skrivit om här) och bara drygt tre månader efteråt så begravdes hon (blogginlägg av mig här) varpå sonen Charles blev kung. Själva kröningen väntade man med och i helgen som gick var det äntligen dags för alla rojalister att få fira sin nye konung. Precis som jag lovade er läsare så gav jag mig ut för att dokumentera även detta evenemang ur en gatufotografs perspektiv. 

Trist nog så hade meterologerna förutspått regn denna dag och visst fick de rätt. Ibland så förändras prognoserna här på ön bara på nån dag (på gott och ont) men denna lördag så regnade det nästan precis hela tiden med olika intensitet. Ibland duggregn och ibland mera ihållande. Jag valde att lämna min Leica M hemma till förmån för vädertätade Fujifilm X-Pro2 som med ett likaledes vädertätat 23 mm-objektiv ska utgöra en kombination som tål väta. Mot slutet av dagen kunde jag konstatera att det är en sanning med modifikation – kameran fungerade utmärkt men den optiska sökaren immade igen ordentligt. Ingen skada skedd dock – fukten försvann dagen efter.

Som vanligt påbörjade jag min vandring från Waterloo Station längs Themsen och sedan över Westminsterbron till parlamentsbyggnaderna. Därifrån följde jag alla de som ville ta sig till nånstans kring Hyde Park för att förmodligen kunna få en skymt av den nykrönte. Jag avvek strax innan ankomst till slutstationen för jag var absolut inte intresserad av digniteterna utan ville fokusera på folket. Övriga London var fullt av firande rojalister och jag fann Piccadilly Circus särskilt intressant för där stötte jag på bland alla rojalister också några republikaner som dagen till ära valde att protestera mot monarkin. Det var inte så värst många men jag fick senare veta att polisen hade arresterat en del individer tidigare på dagen. Trots det så hade antimonarkisterna förblivit en liten minoritet jämfört med de som gladdes åt kröningen. 

Här följer ett urval av bilder i krönologisk(!) ordning.

Dagen efter så fortsatte det allmänna firandet på många ställen i landet och i synnerhet i Windsor och närliggande Eton – jag tog mig givetvis dit och fortsatte min dokumentation av kröningshelgen. Om det får ni se i del två av mitt kröningsbloggande!

Kommentera gärna!

Hälsningar,

/Fredrik

Remembrance Sunday 2022

Det andra av den senaste helgens större evenemang i London var, som jag skrev i mitt förra blogginlägg, Minnes-söndagen – Remembrance Sunday. Man högtidlighåller här de britter och andra samväldesmedborgare som kämpade i de bägge världskrigen samt i andra konflikter. På schemat finns pampig musik, två tysta minuter och kransläggning vid en cenotaf, som är ett slags minnesvård. Remembrance Sunday äger rum på många orter i Storbritannien och förmodligen också i andra länder som ingår i samväldet men den största och mest omfattande är säkerligen den i London. Precis som The Lord Mayor's Show dagen innan så hade jag aldrig besökt Londons version tidigare men i söndags så skedde det. 

För att få möjlighet att skåda härligheten så får man ställa sig längs Whitehall och Parliament Street bakom tillfälliga staket. Det fanns säkerhetskontroller i stil med de man använder sig av på flygplatser men det var skönt nog inga köer att tala om när jag anlände cirka halv tio denna dimmiga morgon. Vakter lotsade sedan åskådarna antingen till den norra sidan eller södra sidan men inte samtidigt utan i omgångar. Initialt hamnade jag på den förra men insåg snabbt att det skulle bli för trångt i publiken att fota nära cenotafen. Valde därför att traska tillbaka närmre ingången för att inte riskera att fastna nånstans längre än vad jag önskade. Jag hamnade sedan på den norra sidan och här fanns det bättre med utrymme och fotomöjligheter så jag valde att stanna kvar tills evenemanget började på allvar kl. 11.00, då Big Ben slår sina slag för att markera två minuters tystnad. Dessförinnan hade de militära musikerna marscherat förbi och väl samlade nära cenotafen framförde de diverse brittiska musikstycken med nationalistiska vibbar, bland annat min favorit "Rule, Britannia!". Jag kände dock att jag gjort mitt ca 11.30 och gick därifrån för att ägna mig åt normalt gatufoto resten av dagen.

Här följer diverse bilder från innan och under evenemanget. Jag fotade med ett 35 mm-objektiv men också för ovanlighetens skull, ett 90 mm dito. Satsade främst på att fotografera publiken.

Ett par som noggrant betraktade olika minnesskyltar och kors som var tillfälligt uppsatta på en gräsmatta vid Westminster Abbey, som man ser i bakgrunden. 

Denna vy med Churchill och Big Ben har nog fotograferats av en och annan fotograf innan jag anslöt mig till den skaran.

Kvinnlig bobby som ger dessa undrande tu instruktioner förmodligen om hur man skulle ta sig nånstans.

Och denne bobby berättade lite om schemat för dagen för dessa två turister.

Man kan nästan tro att tidsresor är möjliga när man ser dessa individer, inte sant? Många verkar klä sig i historisk stil dagen till ära. Jag fipplade med spakarna i Lightroom för att försöka att åldra detta foto så att det överensstämmer med klädseln.

Många i publiken bar på medaljer men ännu fler hade olika varianter av vallmoblommor på sina kläder. Dessa blommor är det många som köper varje år och pengarna går till välgörenhet. 

Det ska börjas i tid och mammas axlar är en utmärkt utkikspost.

Vallmon har bestämt färgen för dagen.

Denna kvinnas val av färg på klädseln var nog, som sagt, ingen slump.

Det var allt för den här gången. 

Ha det så bra.

/Fredrik

The Lord Mayor's Show 2022

I helgen som gick ägde två större evenemang rum i London. På lördagen rörde det sig om The Lord Mayor's Show. Det är ett årligt återkommande spektakel med anor från 1200-talet för att fira att årets nya borgmästare för City of London (den lilla ursprungliga delen av London) är utsedd. Trots att jag bott i Londons omedelbara närhet i över tjugo år så har jag aldrig närvarat vid denna begivenhet. Det var först när en gatufotograf nämnde att tillställningen inte fick missas eftersom den är så lämplig för just gatufotografi. Sagt och gjort så tog jag mig dit och träffade en annan svensk i exil, tillika gatufotograf, som hade fotat showen tidigare.

Jag var främst intresserad av att fotografera publiken och inte själva paraden så mycket – digniteter fotograferas mycket bättre av pressfotografer. Paraden startade kl. 11.00 men flera timmar innan så förberedde sig de olika deltagande ekipagen och då fanns det förstås en hel del att fotografera. Företrädare för organisationer och föreningar samt olika avdelningar från det militära verkar utgöra en stor del av paradtåget. Rutten påbörjas nära St Pauls-katedralen och går västerut längs Ludgate Hill och Fleet Street ned mot Strand. Lunchpaus nära Temple för att sedan traska tillbaka mot St Pauls längs Themsen. Efter lunch så tittade en stark höstsol fram vilket uppskattades av undertecknad.

Här följer några bilder som jag tog i samband med showen. Som vanligt uppskattas kommentarer om bilder och text.

Det finns en härlig blandning av traditionella plagg och utklädsel av lite mer humoristiska inslag bland de tågande...

... som även denna bild ger ett exempel på.

Tänk att få ha med ordet dyrkansvärd i sitt företagsnamn!

Alla typer av soldater är välkomna i den brittiska militärstyrkan denna dag!

Repetition av en snurrande drake inför paraden.

De sista instruktionerna ges här innan processionen påbörjas.

En del åskådare verkar mer imponerade än andra av vad de såg!

Flaggmannen såg säkert detta som ett generalrep inför fotbolls-VM kan man tänka?

Denna uppsatta grupp såg mer av paraden än vad jag, som är kort i rocken, gjorde.

Också ett trick för att få en bättre utkikspost.

De här två såg nog det mesta.

Jag slår vad om att detta par nog hade sett evenemanget tidigare år.

Pappors axlar gjorde susen för dessa flickor.

Precis som jag så fanns det andra som inte var så intresserade av själva paraden.

En del entusiaster köper ett program dagen till ära.

Denna bild från paradens återtåg längs norra sidan av Themsen får avsluta. Rör det sig om en nordkoreansk pride-parad månntro?

Avslutningsvis så får jag väl tillstå att showen är värd att besöka för en gatufotograf och det är nog möjligt att jag tar mig ditt igen nästa år. Dagen efter så var det dags för Minnes-söndagen då man årligen hedrar alla som kämpade i världskrigen. Det får bli till ett annat blogginlägg.

Tack för mig och ha det så bra!

/Fredrik

Drottning Elizabeths begravning

Drottningen gick ju hädan häromveckan och igår avslutades sorgeperioden med en begravning med stort B. Jag hade planerat att dokumentera denna speciella dag på plats och då särskilt de olika sörjande ur allmänheten som i 100 000-tals tagit sig till huvudstaden för att deltaga i detta historiska evenemang. Henri Cartier-Bresson fotograferade som bekant både den forne brittiske kungens begravning samt dotterns Elizabeths kröning. Med Henri i åtanke så fick jag idén om att jag skulle fotografera som han förmodligen gjorde när det begav sig – svartvitt och brännvidd 50 mm,  en brännvidd som är längre än vad jag är bekväm med för mitt gatufotograferande (28–35 mm är mina normala brännvidder). Min Leica Monochrom med en 50 mm Summarit utgjorde mina huvudverktyg för det stundande dokumenterandet. Ett gult filter satt på objektivet också. Jag hade faktiskt även en 28 mm för att använda senare på dagen.

Mitt pendeltåg anlände kl. 08.00 till Waterloo och jag rörde mig längs Themsen mot Westminster-bron som tar en till Houses of Parliament med en Big Ben i nyrenoverat skick. Det var inte så mycket folk som jag hade förväntat mig och bron var tämligen sparsam på folk. Väl över floden så var det avspärrat vid Big Ben mot Parliament Square (nära Westminster Hall där drottningens kista legat i dagar fyra) och poliser samt anställda från diverse vaktbolag lotsade oss återigen längs Themsen, fast nu på andra sidan av floden. Det fanns en utstakad väg för de som vill ta sig till platser där de eventuellt skulle kunna fånga en blicka av processionen så småningom. Efter 10-15 minuters fotande vid Big Ben så anslöt jag mig till de hoppfulla åskådarna. Jag följde med strömmen av folk under en ca 60-90 minuter tills jag kom till Hyde Park. Vid det laget hade jag insett att det skulle vara mycket svårt att kunna se nåt av processionen, inte bara för mig men för många andra också. Mig gjorde det ingenting eftersom jag bara var intresserad av att fota den allmänhet som slutit upp för att ta avsked av sin monark. Det visade sig faktiskt att folk hade tältat eller väntat över natten för att försäkra sig om en bra plats – fick det berättat för mig av gatufotografen Matt Stuart som jag stötte på senare på dagen.

Nedan följer bilder i någorlunda kronlogisk ordning. Alla bilder är tagna med 50 mm förutom puffbilden som ligger högst upp – den är tagen i Soho senare på dagen med min lilla Summaron 28 mm.

Det rörde sig inte bara om fysiska avspärrningar utan dessa bobbies stod i vägen ifall nån fick för sig att ta sig förbi.

Här tror jag att det rörde sig om en kvinna som nog var inbjuden till själva begravningsakten. Hon släpptes igenom avspärrningarna så småningom gissar jag.

Jag tror även att denne lite Churchill-aktige man också var formellt inbjuden till begravningsakten. Vet inte varför polismannen blev så glad att få hjälpa till.

Det var en lång vandring för små barn och här pausade man lite i strömmen av folk för att vila lite eller vänta in nån eftersläntrare i sällskapet. 

Alla var inte finklädda men det råder ingen tvekan om att många ändå var stora fans av den avlidna monarken.

För ovanlighetens skulle såg jag ibland män med plommonstop och jag rusade efter denne herre men misslyckades med att få med honom samt en överhängande flagga (50 mm var för en för lång brännvidd!). Det blev istället en bild från sidan.

En brittisk monarks frånfälle måste ha varit mumma för blomsterförsäljningen. Här en kvinna som satt sig för att vila lite med sin fina bukett.

Poliser från hela landet hade tydligen blivit kommenderade till London denna dag. Kanske kan man se på deras hjälmar varifrån dessa kom? Får pixelpeepa senare kanske?

Det var allt för nu. Nån gång nästa år kommer en uppföljare i denna blogg och då kommer det att handla om Charles IIIs kröning!

Ha det så gott!

Fredrik