Om att fotografera människor

Har Christer Strömholm och Anders Petersen tagit bättre bilder på människor än en vanlig Svensson på FS? Jag tror det. Strömholm och Petersen är i varje fall världskändisar.

Varför blir några fotografer berömda medan de flesta stannar på amatörstadiet? För att bli riktigt bra så krävs ett ovanligt gott bildseende. Det går ju att träna upp, men sinnet för en bra bild är säkert medfödd. Den duktige fotografen har också en unik förmåga att närma sig människor, att känna engagemang och att skapa förtroende. Det tar tid att komma någon riktigt nära. Och alla kan inte det.

Bilderna som Anders Petersen tagit på Café Lehmitz av vinddrivna själar är beundransvärda, tycker jag. Detsamma gäller bilderna som Christer Strömholm tog på de udda människorna på Place Blanche. Alla tycker inte om Strömholm och Petersen. Många har svårt för den typen av verklighet. Det skall man respektera.

Vad är bra fotografi? Bra fråga. Men en bild som de flesta tycker om, anses bra. Att det skulle finnas någon objektiv sanning som definierar en bra bild tror jag inte.

Det är roligt att fotografera, särskilt människor, men jag inser att jag är en vanlig amatör. Man måste ju se sin begränsning, och förstå att andra kan vara bättre.

Dagens bilder är tagna i Västerås, på tre kvinnor i olika ålder.

Att våga, eller inte våga

Hur ofta ställs vi inte inför svåra beslut? Det händer ganska ofta i en människas liv. För mig är det en krydda i tillvaron att våga ta steget och komma vidare i livet. Att inte våga, att bli stillastående, gör att man krymper och livet blir trångt.

Skulpturen "Våga" av Mats Åberg i Vasaparken i Västerås illustrerar den här frågan. Det är en skulptur i sex delar. Man ser en häst som står med hängande huvud vid en flodstrand. Skall hästen våga ta sig över den strida strömmen, eller skall den stanna upp? Hästen vågar till slut. Den reser sitt huvud och börjar gå ut i vattnet. I skulpturens sista del står hästen på andra sidan floden. Med högburet huvud står den lycklig och ser framåt i livet. Hästen har vunnit över sin rädsla och vuxit i styrka. 

Om den vanliga människans maktlöshet

Det här är min blogg nr 100. Därför vill jag skriva något om hur den vanliga människan ställs inför problem när makthavarna gör som dom vill.

Ryssland har annekterat Krimhalvön. För vanliga människor innebär det problem. Familjer delas på var sin sida om den nya gränsen. Jobb och bostad ligger plötsligt i olika länder. President Putin säger sig värna om de rysstalande. Struntprat av Putin. Om han brydde sig om sina landsmän, så skulle han inte motarbeta de demokratiska krafterna i Ryssland. Kanske vill han återuppliva Sovjet. Det är svårt att veta vad den mannen tänker. Men jag blir inte förvånad om han tar fler delar av Ukraina, och kanske också Moldavien. Det finns anledning att vara orolig.

Vanliga ryssar är hyggliga och bra människor. Jag jobbade med ryssar i Estland 1994. Estland hade då varit fritt från Ryssland i tre år. Efter självständigheten försämrades ryssarnas situation i Estland. De blev mer eller mindre rättslösa. Ryssarna i Estland hade inte kommit dit frivilligt. Stalin deporterade 300ooo ryssar till Estland. När Estland blev fritt, hamnade dessa människor i en hopplös mardröm. De tidigare förtryckta estländarna blev nu själva förtryckare. Vanliga ryssar, helt oskyldiga, blev offer för en orättvis politik.

Här hemma har de senaste årens politik försämrat läget för sjuka och arbetslösa. Arbetslinjen har gjort att friska människor med jobb fått det mycket bättre ekonomiskt. "Det skall löna sig att arbeta", säger makthavarna. Samtidigt har arbetslösa och sjuka fått det svårt. Man löper gatlopp mellan socialtjänst, försäkringskassa och arbetsförmedling.

Att cancersjuke Svensson 59 år, skall få ett jobb är inte troligt. Inte ens om sjukersättningen sänks ännu mer. Det var ju tanken bakom arbetslinjen att om bidragen sänktes, så skulle folk gå och jobba i stället. Den här politiken är genomförd i demokratisk ordning. Men den är omoralisk. Omänsklig.

Den som tiger samtycker, sägs det. Nu finns det tecken som tyder på att Pettersson och Johansson inte längre samtycker till dagens politik. Dom börjar inse att sjukdom och arbetslöshet kan drabba vem som helst. Man behöver äta även om olyckan drabbar en.

Den första bilden är från Tallinn 1994, den andra från Västerås i höstas.

Mellan Söder och Kungsholmen

Stadsdelarna Söder och Kungsholmen binds samman av den mäktiga Västerbron. Det är en storslagen syn att se de två brospannen över Riddarfjärden när man går längs Norr Mälarstrand.

Västerbron invigdes 19 november 1935. Slussen stod klar tidigare samma höst, och Tranebergsbron öppnades 1934. De här byggprojekten skapade massor av arbetstillfällen och förbättrade situationen för trafiken.

Brobågarna till Västerbron är tillverkade i stål på Ekensbergs varv i Gröndal. Jag har jobbat mycket med stålkonstruktioner, därför är det intressant att studera spannet vid fästet på Långholmen. Det är en nitad konstruktion. Den metoden var på väg ut, och skulle snart ersättas med elsvetsning.

När man står uppe på Västerbron, och tittar in mot staden, så är utsikten mot Stadshuset  fantastisk.

Då Västerbron invigdes var Per Albin Hansson statsminister i Sverige. Franklin D Roosevelt var vid den tiden president i USA. I Tyskland hade Adolf Hitler makten, och i Sovjet styrde Josef Stalin allt med järnhand.

Mycket har hänt i världen sedan 1935, men Västerbron gör ännu ett bra jobb.

Från slumområde till älskad idyll

I det äldsta bostadsområdet i staden är det lugnt och tyst. Ändå ligger de små husen vid  de smala och oregelbundna gatorna mitt i staden. Området heter Kyrkbacken, och har anor sedan medeltiden. Som en stilla ö ligger stadsdelen i en bullrande betongöken.

På 40-talet var Kyrkbacken hårt slitet. Det talades om rivning, men de gamla husen levde vidare. En bit in på 60-talet stod utedassen på rad i området, och något måste göras. Situationen var ohållbar. Då beslöt man att Kyrkbacken skulle totalrenoveras.

Idag är Kyrkbacken en idyll och ett omtyckt bostadsområde. En oas mitt i Västerås. På flera av husen finns en skylt som berättar om byggnadens historia.

Bilderna är tagna 9 mars 2014 med Nikon D200 och 35/2.0.