GLAD PÅSK önskar jag att alla får!

På långfredagens eftermiddag gick jag i stadens centrum och tog några bilder på påskris. En kvinna gjorde samma sak. Vädret var grått, och regnet hängde över hustaken.

Det blev ingen lång fotopromenad. Men det blev också en bild på körsbärsträden. Till sist besökte jag min kompis den stoiske sköldpaddan. Han var sig lik, och blickade som vanligt ut över vattenhålet.

Det blir ett lugnt påskfirande med familjen. Sill och snaps och köttgryta, tänker vi äta. Hunden gillar varken snaps eller sill, så det blir extra över till mig.

Förhoppningsvis får människorna i Ukraina och Syrien också litet lugn och ro i helgen.

Valrörelsen är i full gång

Vilken tur att vi har demokrati och yttrandefrihet. Det skall vi vara rädda om.

Om att fotografera människor

Har Christer Strömholm och Anders Petersen tagit bättre bilder på människor än en vanlig Svensson på FS? Jag tror det. Strömholm och Petersen är i varje fall världskändisar.

Varför blir några fotografer berömda medan de flesta stannar på amatörstadiet? För att bli riktigt bra så krävs ett ovanligt gott bildseende. Det går ju att träna upp, men sinnet för en bra bild är säkert medfödd. Den duktige fotografen har också en unik förmåga att närma sig människor, att känna engagemang och att skapa förtroende. Det tar tid att komma någon riktigt nära. Och alla kan inte det.

Bilderna som Anders Petersen tagit på Café Lehmitz av vinddrivna själar är beundransvärda, tycker jag. Detsamma gäller bilderna som Christer Strömholm tog på de udda människorna på Place Blanche. Alla tycker inte om Strömholm och Petersen. Många har svårt för den typen av verklighet. Det skall man respektera.

Vad är bra fotografi? Bra fråga. Men en bild som de flesta tycker om, anses bra. Att det skulle finnas någon objektiv sanning som definierar en bra bild tror jag inte.

Det är roligt att fotografera, särskilt människor, men jag inser att jag är en vanlig amatör. Man måste ju se sin begränsning, och förstå att andra kan vara bättre.

Dagens bilder är tagna i Västerås, på tre kvinnor i olika ålder.

Att våga, eller inte våga

Hur ofta ställs vi inte inför svåra beslut? Det händer ganska ofta i en människas liv. För mig är det en krydda i tillvaron att våga ta steget och komma vidare i livet. Att inte våga, att bli stillastående, gör att man krymper och livet blir trångt.

Skulpturen "Våga" av Mats Åberg i Vasaparken i Västerås illustrerar den här frågan. Det är en skulptur i sex delar. Man ser en häst som står med hängande huvud vid en flodstrand. Skall hästen våga ta sig över den strida strömmen, eller skall den stanna upp? Hästen vågar till slut. Den reser sitt huvud och börjar gå ut i vattnet. I skulpturens sista del står hästen på andra sidan floden. Med högburet huvud står den lycklig och ser framåt i livet. Hästen har vunnit över sin rädsla och vuxit i styrka.