Att vakna med Lizzy

Jag vaknar när hon kryper intill mig och lägger sitt vackra huvud på min kudde. Hennes andedräkt i mitt öra tar mig bort från nattens drömmar. Så ligger vi stilla en stund. Två vänner som litar helt på varandra. Efter ett tag blir hon lekfull och puffar på mig. "Nu är det dax att gå ut husse", säger hon. Under tiden har också matte vaknat. Nu busar hon med oss båda.

Lizzy är en blandrashund på två år, och vi är glada för att hon kom till oss våren 2011. En sådan tillgiven och god hund har vi aldrig haft. Det har uppstått en vänskap bortom alla ord mellan oss.

Medan matte gör iordning frukost går jag ut med Lizzy. Vi går till en äng o0ch där får hon springa lös. På ängen är det ofta andra hundar, och här leker Lizzy varje dag med sina fyrfota vänner. Det är bra att hundarna får vara lösa och busa med varandra. Hundar som alltid är kopplade lever ett torftigt liv. Man måste givetvis ka full koll på sin hund. Den måste komma när man kallar in den.

Bilden på Lizzy är tagen med Nikon D 200 och AF Nikkor 50/1.4

Från diafilm till digitalfoto

I mitten av 90-talet köpte jag en Nikkormat FT 2. Jag var så trött på alla plastiga autofocuskameror. Med Nikkormaten tog jag mängder med diabilder. Att fota med diafilm kräver eftertanke. Det går ju inte att ändra något i efterhand. Nikkormaten passar utmärkt till det jobbet.

För några år sedan gick jag över till digitalfoto. Det blev en omvälvning. Helt plötsligt kunde jag ta hur många bilder som helst utan större kostnad. Nackdelen med digitalfoto är att man blir slarvigare. Det behövs inte samma eftertanke. Bilderna går ju att fixa i datorn. Förr tog jag 30 diabilder på en dag med min Nikkormat. Nu tar jag 300 bilder på samma tid med en Nikon D 200.

På något vis var det roligare med Nikkormaten och diafilm. Mer känsla. Mer romantik. Nu är det som det är. Digitalfoto har många fördelar som jag inte vill vara utan. Men Nikkormaten blir kvar. Man gör sig inte av med en god vän.

Kreativitet med darriga händer?

Att fotografera när händerna är darriga, det är inte lätt. Särskilt inte när det är vinter och kallt. Min darrighet beror mest på att jag jobbat med tunga handverktyg i 55 år. Men ta bilder vill jag göra ändå. Så jag ställde in kameran på lång slutartid och panorerade. Det blev litet annorlunda bilder, och det var roligt. Att ha roligt under fotograferingen är viktigt, men om det är kreativt är en annan fråga.

Det är roligt med en ny kamera!

En kompaktkamera är lätt att ta med överallt. Därför köpte jag en Canon S 95 för två år sedan. Utmärkt liten bildmaskin på många sätt, men jag trivdes aldrig riktigt med den. Den saknar sökare och skärmen går inte att vinkla.

Nu har jag hittat en kompakt som passar bättre. En Nikon P 7100. Den har sökare och vinklingsbar sökare. Billig var den också. Cyberphoto hade rea, därför att ersättaren P 7700  har kommit. Jag vill inte ha den nya P 7700, även om jag fick den gratis. Den saknar sökare! Utveckling? Ibland blir man fundersam!

P 7100 ger skapliga bilder och den är lätt att komma överens med.