Fasad utan byggnad

En verkstadsfasad står naken i Västerås. Utvecklingen har rivit resten av byggnaden och anlagt en parkering i stället. Fasaden är ett minne från den industritid som inte längre finns.

Området tillhörde förr ASEA, och här producerades tidigare en stor del av vårt välstånd. Nu börjar även välståndet att bli malätet, och åt vilket håll utvecklingen nu går har vi ingen aning om. Vad händer om välfärden till sist blir en tom fasad?

Två tidningsläsare

Oktoberlördag med växlande väder. Lönehelg och fullt med människor i centrum. Jag hittade två män som inte deltog i köphetsen. De satt och läste tidningen, var och en på sitt håll. En satt på torget och den andre på ett fik i en galleria.

Fånga ett ögonblick av verkligheten gör jag när jag har möjlighet. För det mesta blir det med en äldre Nikon D80 och zoomen 18-70. Bildbehandlingen är minimal. Justering av exponering och kontrast om det behövs. Och som med de här två bilderna, konvertering till s/v. Inget mer.

Missad fotoutställning

 Jag har missat en viktig fotoutställning. Det är inte roligt, men det beror på att jag haft för mycket jobb och för många "måsten"sista veckorna. Så är det att vara pensionär. Man är aldrig ledig.

Fotoutställningen heter "Romska röster" och fotograf är Anders Ryman. Som tur var, så fanns några av bilderna uppsatta på annonspelare i Västerås city. Så jag kunde ta några bilder när jag jäktade runt i centrum.

Romerna har genom tiderna varit en utsatt minoritet. Katarina Taikon gjorde här i landet stora insatser för sitt folk. Men först på 1960-talet fick romerna rätt att hyra bostad och barnen fick rätt att gå i vanlig skola.

Under nazitiden i Tyskland mördades en halv miljon romer i förintelsen. Fram till 1860-talet var romerna förslavade i delar av östra Europa.

I vår bostadsrättsförening, där jag jobbar i styrelsen, har vi sedan många år en romsk familj. Det har aldrig varit problem med den familjen.

Om det banala

Det talas ofta om det banala på ett nedlåtande sätt. Jag tycker inte att man skall nedvärdera det vanliga och vardagliga. Det finns en trygghet i det banala. Är det inte skönt att somna i samma säng varje kväll, och få äta sin frukost vid det vanliga matbordet varje morgon? Blir det inte kaos i ens liv om inte det mesta är som vanligt en vanlig vardag?

När det gäller bilder, så blir det litet annorlunda. Bildflödet är i dag så stort att vi nästan drunknar i floden av bilder. Samma motiv återkommer oftare och oftare. Då blir också allför många bilder banala. Alltmer sällan ser man en orginell bild, en bild som sticker ut. De exklusiva bilderna försvinner i mängden. Den här utvecklingen får vi nog leva med. På gott och ont.

Den bild som jag lägger ut på bloggen i dag är väldigt banal. Fem kvinnor står nära varandra. Kontakten mellan dem är obefintlig. När fyra stycken är koncentrerade på sina mobiler, så blir gemenskapen noll och inget. En banal bild, men så ser verkligheten ut i dag. För tio år sedan var det en mer orginell bild.

Jag hoppas du får vila en stund

Det går inte att slåss mot dumhet och enfald från gryning till skymning.

Någon gång måste du låta vapnen vila.

Någon gång måste du andas och känna om livet ännu lever.

I den glödande oktoberdagen hoppas jag du får vila

i ett hav av skimrande löv.

Någon gång skall vi tillsammans besegra berget.