Moment 22

Nu är det snart advent och julens köporgie drar igång. Konsumtionen tar ny fart och får de ekonomiska hjulen att snurra på högvarv. Men finns det inte ett problem med det här?

Tänk om det är som vetenskapsmännen säger att vår konsumtion är förödande för klimatet och gör slut på planetens resursurser. Man säger också att klimatförändringarna med de katastrofer som följer kommer att kosta enorma summor.

Om det nu är så, har vi inte ett moment 22 då? Minskar vi konsumtionen drastiskt, så stannar ekonomin och vårt levnadssätt hotas. Om konsumtionen fortsätter som vanligt, så kan vi leva som vanligt ett tag till, men civilisationen hotas av miljöförstörlse och klimatkatastrofer.

Det är som att sitta på ett expresståg i full fart, utan att veta om verklighetens bergvägg finns bakom nästa kurva. De hängivna anhängarna av kapitalismen är inte så oroliga. Man förlitar sig blint på att de så kallade marknadskrafterna löser alla problem. Det måste vara skönt att ha en sådan övertygelse.

Julens hysteri drar igång, och som vanligt kommer köpgalleriorna att fyllas av oss konsumenter. Men när skall vi ta oss fram till maktens portar och ställa frågor till de styrande?

Under mobilen

Över mitt huvud svävar en jättemobil av gröna blad. Ljudlöst svänger den stilla runt. De tysta bladen dämpar min oro och ger mig ett lugn som behövs just nu.

Mobilen finns i ljusgården på den nybyggda sjukhusdelen. Jag har just lämnat min fru Lilian på en operationsavdelning och allt känns litet oroligt. Därför stannar jag till under ljusgårdens mobil för att lugna ner mig, innan jag åker hem till hunden Lizzy.

Det är skönt att vi har så bra sjukhus med skicklig personal. Inte för att jag har någon större erfarenhet av sjukvård för egen del, men jag känner så många som fått god vård och hjälp. Verksamheten på ett sjukhus är helt fantastisk, och vi borde inte spara på vården. Sjuka människor har också rätt till ett värdigt liv.

När jag står under mobilen, slås jag av en svindlande tanke: Just nu, när jag vilar i ljusgården, är det kanske någon som föds och någon som dör bakom väggarna som omger mobilen.

Nu har det gått några dagar. Min fru är hemma igen efter en lyckad operation. Hunden Lizzy är glad igen, och jag är djupt tacksam för att allt gått bra.

Fundersam

Lizzy är fundersam i dag. Matte är inte hemma, och Lizzy förstår inte varför. Jag har försökt att förklara hur det är. Matte ligger på operationsbordet för att få ryggen fixad, så att hon kan gå riktigt igen.

Hundar förstår inte allting, men dom vet när något inte är som det skall vara. Just nu ligger hon och ser ledsen ut på mattes säng. Men när vi är ute och leker, då är är det samma glada Lizzy som vanligt.

Det här med selfie är ju kul!

Jag hakar på tåget och lägger ut en selfie. Jättekul det här tycker jag. Min selfie är från november 2012, men varken kameran eller jag har förändrats nämnvärt. Allt enligt min hund Lizzy!

Det är viktigt att få leka

 Den lekande pojken är i sin egen fantasivärld. Jag kan mycket väl föreställa mig hur han drömmer sig bort i fantasin, avskärmad från omvärlden. Lekens betydelse kan inte överskattas. Det är genom den som vi utvecklar både kreativitet och känslor. Utan leken vore vi förkrympta människor. Bilden är tagen på ett museum i Västerås.

Som barn hade jag goda möjligheter till lek på olika sätt. En favoritleksak var en ångmaskin som kunde köras på golvet. I tonåren tog jag hem en mopedmotor och plockade sönder den in i minsta detalj. Motorn var inte trasig, jag ville bara undersöka den. Det här ägde rum på golvet i pojkrummet. Överallt blev det oljigt och smutsigt. När min mamma kom hem, så hade hon ingen större förståelse för den här typen av verksamhet. Normalt uppmuntrade hon alltid till lek.

Jag leker fortfarande. Har gjort det hela livet. Minst en gång i veckan pysslar jag med mina äldre Nikon. Byter objektiv, gör blindavfyrningar och kollar alla funktioner. Då och då sätter jag i en film och fotograferar "på riktigt". Det här är en viktig sysselsättning/lek för mig.