Om Husby, och om behovet av att bli sedd

Drivkraften att bli uppmärksammad och sedd är tydligen stark. Hjalmar Söderberg skrev något bra om det här i sin roman Doktor Glas från 1905.

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst".

Söderbergs tankar kan vara bra att ha i bakhuvudet när man betänker vad som har hänt i Husby och på andra ställen. Man kan aldrig försvara vandalisering, men våldet bryter ut ändå. Samhällsforskare har länge varnat för svåra konsekvenser när klyftorna blir för stora. Vi har i demokratisk ordning röstat fram ett politiskt handlande som vidgar avståndet mellan människorna. På så sätt har vi alltså som individer ett ansvar för det som händer.

Som sagt, vi har alla ett behov av att bli sedda. Varför skriver vi t.ex bloggar på FS? Det är väl inte bara för att visa bilder som vi tycker är bra. Och det är inte bara för att dela med sig av tankar i den skrivna texten. Vi bloggar också säkert för att vi vill bli sedda.

Social oro

Upploppen i Husby i Stockholm är ingenting att förvåna sig över. Det är en följd av att klyftorna och utanförskapet i samhället ökar.

Statsminister Reinfeldt har den uppfattningen att de boende själva skall lösa problemen. Märkligt uttalande.

Problemen med social oro kan bara lösas om majoriteten av befolkningen kräver en annan ordning när det gäller arbetsmarknads- och socialpolitik. Men tystnaden är total från de som lever ett behagligt liv.

Bilden har ingenting med Husby att göra.

Om brottsoffer

A-C är 47 år. Hon är ett brottsoffer. Sedan ett år tillbaka bor hon på ett gruppboende. Vissa funktioner i hjärnan fungerar inte längre som de borde.

Vi ger inte brottsoffer den hjälp som de behöver direkt efter att de blivit utsatta för t.ex ett våldsbrott. Det är först när offret inte längre klarar sin vardag som samhället ger någon form av stöd. Och då kan det som i fallet A-C bli ett gruppboende. Att inte ge hjälp och stöd till offret i inledningsskedet blir till sist mycket kostsamt för samhället. Det mänskliga lidandet för individen är också en bortglömd aspekt.

A-C blev våren 2001 svårt misshandlad, våldtagen och mordhotad med eldvapen av sin dåvarande sambo. Vid den tiden hade A-C tre minderåriga barn, bra jobb och fin bostad. Efter överfallet föll hennes värld samman och hon blev mentalt knäckt. Hon blev ett fall för socialtjänsten, eftersom hon hade minderåriga barn. Sjukskriven och med raserad ekonomi behövde hon en billigare bostad. Det ville inte socialtjänsten hjälpa till med. Däremot ville man placera barnen i fosterhem. A-C lyckades behålla barnen och hittade en sunkig och billig bostad. Påfrestningarna gjorde att hennes redan dåliga mentala hälsa försämrades. Hon blev ett fall för psykiatrin. Till att börja med fick hon mängder med psykofarmaka. Under senare år blev hon under perioder inlagd på psyket.

A-C lyckades hålla sig uppe tills de två äldsta barnen gått ut gymnasiet med höga betyg och fått jobb och egna bostäder. Sedan gick det snabbt utför. Alkohol och psykofarmaka är ingen bra kombination. Tiderna på psyket blev allt längre. Hennes hjärna fick skador. Till sist fick hon flytta till ett gruppboende.

Socialtjänsten har erkänt att man kunde gett A-C bättre hjälp från börja. En överläkare inom psykiatrin säger att socialtjänsten agerar felaktigt och orsakar mänskligt lidande.

Fallet är anmält till socialstyrelsen. Resultat: ingen åtgärd.

Frågan är vilket samhälle vi vill ha. Är det inte bättre att hjälpa mäniskor från början? Ingen hjälp eller sen åtgärd kostar samhället enorma summor.

Med rätt hjälp efter misshandeln, så hade A-C förmodligen varit tillbaka i arbetslivet efter något år.

Bilderna är tagna på gruppboendet där A-C bor.

Hantverk

Nittsjö keramikfabrik Rättvik.

Fotat med Nikon D200 och zoom 16-85.

Lanz Bulldog

Om någon frågat mig på lördagsmorgonen, vad en Lanz Bulldog är, så hade jag säkert gissat på en hund. Men Lanz Bulldog är ingen hundras. Det är en traktor som tillverkades i Tyskland 1921-1956.

På lördag eftermiddag åkte jag och tittade på veterantraktorer utanför Sala. Där bland alla andra fina gamla godingar fanns det flera exemplar av en modell som heter Lanz Bulldogg. Jag hade aldrig hört talas om det traktormärket tidigare. En entusiastisk ägare berättade och svarade på mina frågor. Det är alltid roligt att lära sig något nytt.

Lanz Bulldog har en liggande encylindrig motor. Cylindervolymen var från början 6 liter med en effekt på 12 hästkrafter. Senare blev volymen 10 liter och effekten 55 hästar. Varvtalet låg på 600 varv/min.

Topplocket sticker ut en bit framför kylaren. Som ett underbett. Kanske är det därför som den här traktorn kallas Bulldog.

Fotat med Nikon D80 och zoom 16-85.