Om den vanliga människans maktlöshet
Det här är min blogg nr 100. Därför vill jag skriva något om hur den vanliga människan ställs inför problem när makthavarna gör som dom vill.
Ryssland har annekterat Krimhalvön. För vanliga människor innebär det problem. Familjer delas på var sin sida om den nya gränsen. Jobb och bostad ligger plötsligt i olika länder. President Putin säger sig värna om de rysstalande. Struntprat av Putin. Om han brydde sig om sina landsmän, så skulle han inte motarbeta de demokratiska krafterna i Ryssland. Kanske vill han återuppliva Sovjet. Det är svårt att veta vad den mannen tänker. Men jag blir inte förvånad om han tar fler delar av Ukraina, och kanske också Moldavien. Det finns anledning att vara orolig.
Vanliga ryssar är hyggliga och bra människor. Jag jobbade med ryssar i Estland 1994. Estland hade då varit fritt från Ryssland i tre år. Efter självständigheten försämrades ryssarnas situation i Estland. De blev mer eller mindre rättslösa. Ryssarna i Estland hade inte kommit dit frivilligt. Stalin deporterade 300ooo ryssar till Estland. När Estland blev fritt, hamnade dessa människor i en hopplös mardröm. De tidigare förtryckta estländarna blev nu själva förtryckare. Vanliga ryssar, helt oskyldiga, blev offer för en orättvis politik.
Här hemma har de senaste årens politik försämrat läget för sjuka och arbetslösa. Arbetslinjen har gjort att friska människor med jobb fått det mycket bättre ekonomiskt. "Det skall löna sig att arbeta", säger makthavarna. Samtidigt har arbetslösa och sjuka fått det svårt. Man löper gatlopp mellan socialtjänst, försäkringskassa och arbetsförmedling.
Att cancersjuke Svensson 59 år, skall få ett jobb är inte troligt. Inte ens om sjukersättningen sänks ännu mer. Det var ju tanken bakom arbetslinjen att om bidragen sänktes, så skulle folk gå och jobba i stället. Den här politiken är genomförd i demokratisk ordning. Men den är omoralisk. Omänsklig.
Den som tiger samtycker, sägs det. Nu finns det tecken som tyder på att Pettersson och Johansson inte längre samtycker till dagens politik. Dom börjar inse att sjukdom och arbetslöshet kan drabba vem som helst. Man behöver äta även om olyckan drabbar en.
Den första bilden är från Tallinn 1994, den andra från Västerås i höstas.
Ha det fint!
Jon Anders
Sten
Ha det bra!
Jon Anders
vad gäller åsikter...
skulle tycka det vore jätteintressant att föra en sån här diskussion irl. På nätet har jag svårt, det blir för mig så fyrkantigt...jag håller varken med eller mot dig, och inte tillhör jag något "läger" heller.Så jag varken tiger eller samtycker till någonting :)
Ha det gott!
Jag hör till de lyckliga som aldrig varit sjuk eller arbetslös. Min pension är också jättebra. Men min köttgryta smakar illa när jag ser människor sakna det nödvändigaste. Så länge jag kan, så skall jag ta ställning för dom som inte har ett värdigt liv.
Ha en underbar dag Annelie!
Jon Anders
O fina bilder därtill!
Ha det gott!
Jon Anders
Kunde inte sagt det bättre själv. När jag säger så, då tycker några av mina vänner att "du har väl inget att klaga på".