CARLZONZ BILDER II
Why do you look so sad?
Fast lite rätt har han nog i sin kommentar ändå. Lite ledsna ögon har jag med mig sen födseln och det kan jag inte göra så mycket åt dessutom brukar jag förstärka det i mina bilder, liksom huden struktur som ibland kan se ut som ett månlandskap. Photoshoppad? En hel del fast ingen skönhetsretusch a la Moderskeppet, mera nerretuschering.
Ett ansikte
är framsidan av en människas eller ett djurs huvud, där ögon, näsa och mun är belägna. Ansiktet används främst för att kommunicera.
/Bernt
Analogt fast digitalt och en fikabok.
Precis som Ernst så arbetade jag med Rodinal framkallaren
i slutet på 50 och en bit in på 60-talet och då med Tri-X för att få grafiska
bilder med vasst korn i vissa av mina bilder. Dessutom kopierade jag på extra
hårt papper för att ytterligare förstärka den kornet. Bilden ovan visar ganska
tydligt hur jag gjorde en del av mina bilder på den tiden.
Numera om man fotograferar digitalt och vill ha fram
Tri-X Rodinal känsla får man i stället rotera runt lite i photoshoppen och ibland med
hjälp av några pluggar: Och det har jag gjort på bilderna här nedanför. Programmet
jag arbetat med här heter Topaz Adjust från Topaz Labs.
Edit! Obehandlade filer från kortet.
Fikaboken!
Christer Strömholm 1918-2002 ON VERRA BIEN
Boken kom ut i samband med den stora Christer Strömholm utställningen på Färgfabriken 2002. En fin sammanställning av CHR:s fotografiska gärning. En bok som varje fotointresserad borde ha i sin bokhylla.
Varför tar vi bilder och för vem? Bild är att sända och
att mottaga. Vi säger också, alldeles självklart, att vi läser en bild. Vi
känner igen föremål, människor material, strukturer – och vi minns. Men vi
minns inte lika. Vi minns mycket olika.
Alltså uppfattar vi också bilder på skilda sätt, beroende
på våra personliga utgångspunkter. Kvar står att vi läser av en bild, i
allmänhet från vänster till höger. Man vi tolkar den individuellt med våra egna
relationer, erfareheter och personliga minnen som utgångspunkt.
Vi tycker om, vi tycker inte om. Vi blir förtjusta. Vi
förvånas. Vi engageras, vi äcklas. Vi känner ingenting, vi känner dåligt
samvete…Så olika känslor kan en enda bild ge.
– Christer Strömholm 1983.
”Spanska Hunden” (Tarragona 1958) en av Christer Strömholms sk masonitbilder från utställningen ”Dödsbilder” på Galleri Observatorium 1965. Troligen kopierad av Christer Landergren.
/Bernt
Home sweet home med Sigmas 10-20 mm.
En av mina bilder i mitt förra inlägg var tagen hemmavid
och med ett av mina favoritobjektiv, Sigmas 10-20 mm f/4-5.6.(på min kamera
blir optiken 16-32 mm). Kanske ingen värsting vad det gäller krispig skärpa på
full öppning, med nedbländat till f/8 som jag kör för det mesta är den helt ok
i sin prisklass. Bästa skärpan har den
på 10 mm så det är där jag nyttjar den mest.
Man kan naturligtvis använda 10-20:an till annat än
interiörbilder:
Och landskapsbilder med stort djup.
Ta kameraporrbilder på Canada-Tyskar.
Gå på fotoutställningen Året Bild 2010 med den som jag gjorde idag på eftermiddagen. Och vad tyckte jag om utställningen då? Nja, ingen av dom bättre årgångarna. Fast Paul Hansens reportage om AIK- bröderna var riktigt bra och Pieter ten Hoopens bilder börjar mer och mer närma sig konstfoto.
Elin Höylands utställning ”Bröderna” nere i Valvet på Galler Kontrast tyckte jag var mycket sevärd.
Det var allt just nu!
Trevlig söndagskväll!
/Bernt
Visst är det svårt det här med att välja mellan färg och svartvitt.
Bengan Björkbom skrev bland annat så här:
den blir
även en slags abstraktion av verkligheten”.
Vilken av ovanstående bilder av kopisten på museet är den
som visar verkligheten bäst då. Det beror nog lite på vilka åskådarna är. För
en som inte är så van att titta på och arbeta med bilder kommer nog färgbilden
att slåan bäst. Däremot kommer kanske den svartvita att gillas bäst av de som
är lite mer vana att betrakta bilder och sen kanske lite beror på i vilket
sammanhang bilden visas/publiceras också.
Själv så hoppar jag vilt mellan svartvitt och färg. Fast jag gillar nog bäst mina svartvita bilder.
I den här bilden tycker jag däremot att färgen tillför en hel del.
Trevlig helg!
/Bernt
Morgonstund ger guld i mund och om att ta farväl av en kär vän.
Inte för att jag kommer att casha in några extra slantar bara för att jag gick upp och ut extra tidigt i dag redan klockan 07.25. Jag är hundvakt i två dagar åt min son och sonhustrus hund Bacon som är en gathund från Grekland av obestämd ras och ålder. Han blir lite lätt upphetsad av alla dofter i Vasaparken där hundtjejerna gått och skvättat. Inte är han så förtjust i andra hanhundar heller så det gäller att hålla hårt i kopplet för han är stark som en oxe.
/Bernt