Kortrapport från fönsterbänken...

Vår orkidé växer till sig snabbt, nu har den fjärde blomman slagit ut och nu väntar vi med spänning på den femte.
Jag är lite fundersam över om stjälken skall klara sig om de resterande fyra knopparna också går i blom.

I morgon fm skall jag åka upp till Crimson för att köra ut ett par 50 x70 canvasutskrifter på en av de tidigare orkidébilderna , återkommer och berättar om resultatet.

/Bernt

Gangster Cittra...

När jag var så där fjorton år började jag och mina polare åka in till stan för att gå på bio. På biografen ute i Djursholm där jag då bodde fanns det ingen möjlighet att smita in barnförbjudna filmer då man redan var känd av både kassörskan och vaktmästaren på biografen.
Sista två åren i skolan arbetade jag varje fredagseftermiddag och lördag som springschas hos en kötthandlare och körde ut varor till det fina folket i Djursholm, och på det brukade jag tjäna ihop så där 10-15 kronor vilket man kunde leva gott på en vecka. Om jag inte mins helt fel kostade en biobiljett omkring 2.00 kr (1956). Ville man festa till så kunde man också köpa lösa cigaretter i våran kiosk, två John Silver för 25 öre.
När vi åkte till stan för att gå på bio brukade vi gå på en liten kvartersbiograf som låg på Grev Turegatan plus en som låg i Birger Jarls passagen, där vi såg många franska och amerikanska gangsterfilmer. Och det var ju perfa när man var fjorton/femton år.

En av de filmer jag såg då, och som jag fortfarande har starka minnen av, var den franska gangsterfilmen Rififi (Jules Dassin 1955). Filmen handlar om planeringen och genomförandet av ett juvelkupp. Det finns bla en scen i filmen som är minst en halvtimme lång som spelas helt utan dialog och musik bara med effektljud från själva inbrottet.
Filmen har också gett upphov till uttrycket Rififikupp, vilket är ett inbrott då man tar sig in genom taket.

Andra filmhjältar man kommer ihåg från 50-talet är naturligtvis Eddie Constantine i hans Lemmy Caution filmer. FBI agenten Lemmy Caution återuppstod sen på 60-talet engång i Jean-Luc Godard's film "Alphaville" (1965).

På bilden ovan: Citroen T.A. 15 CV (15/6) som i alldagligt tal kallas "Gangster Cittran", antagligen för att den förekom i många franska gangsterfilmer på 50-talet. Den tillverkades i lite olika utföranden mellan 1939 -1955.
Bilen på bilden är en diecast modell som jag köpte i Paris i början på 70-talet.  Kamera Ricoh R8.

/Bernt

Jag är en bildmakare...

Jag har inte den bästa kameran
Mest "professionella"
Inte heller de finaste objektiven

Men jag fångar ögonblick
Minnen
Inte bara "kort"

Jag fryser tiden
Varje gång jag pressar avtryckaren

Det gör att jag mår bra

När jag håller kameran i handen
Känner jag mig säker
Stark

Jag känner mig lycklig
Skapar minnen
Med bara ett klick

Det är det jag är

Jag är en bildmakare




/Bernt

Lite mera skryt...

Så här skrev en DeviantArt medlem om mig på på sin sida häromdagen.

I don't remember how I came upon this deviation, but however it was...I'm so glad I did. Carlzon seems to have taken photomanipulation of portraits to a level I didn't know existed! His retouches of photographic images are simply astounding! Take "Sunday  Morning Retouch..." The orginal image is very well taken picture, but Carlzon takes it to a whole different realm. It looks like a drawn image! It MAY BE A DRAWN IMAGE! But, I'm not trained in knowing the difference...and that is why I am starting this week's features with his gallery! For an artist of his overwhelming skill, a small feature in a journal of a deviant who doesn't do much may not seem like much...but, to me...looking through almost every piece of his gallery woke something up in me. Isn't that one of the goals that artist try to bring out of people? Even if I never meet him, I wanted others to know that this gallery is a true testament to WOW!  All further my argument at someone who has true skill, and great patience! (Stockimage by Nikki)

På vår vackra brudorkidé har det nu slagit ut tre blommor, fortsättning följer...

Så är OS nästan över. Det har blivit många timmar/dagar framför TV:n, och också flera nätter. Massor av koppar kaffe har man hävt i sig också. Min hustru säger att förr i tiden (när vi träffades) var jag inte ett dugg sportintresserad utan att det kommit med åren. Och det stämmer nog (förgubbning?).
Nu kan man i alla fall återgå till normal dygnsrythm...

Eftersom jag var uppe kl. 04.00 i morse tänker jag ta en liten power nap nu. 

/Bernt 

No words...

Om hundra år är allting glömt...

Trevlig helg!

Bernt