Gangster Cittra...

När jag var så där fjorton år började jag och mina polare åka in till stan för att gå på bio. På biografen ute i Djursholm där jag då bodde fanns det ingen möjlighet att smita in barnförbjudna filmer då man redan var känd av både kassörskan och vaktmästaren på biografen.
Sista två åren i skolan arbetade jag varje fredagseftermiddag och lördag som springschas hos en kötthandlare och körde ut varor till det fina folket i Djursholm, och på det brukade jag tjäna ihop så där 10-15 kronor vilket man kunde leva gott på en vecka. Om jag inte mins helt fel kostade en biobiljett omkring 2.00 kr (1956). Ville man festa till så kunde man också köpa lösa cigaretter i våran kiosk, två John Silver för 25 öre.
När vi åkte till stan för att gå på bio brukade vi gå på en liten kvartersbiograf som låg på Grev Turegatan plus en som låg i Birger Jarls passagen, där vi såg många franska och amerikanska gangsterfilmer. Och det var ju perfa när man var fjorton/femton år.

En av de filmer jag såg då, och som jag fortfarande har starka minnen av, var den franska gangsterfilmen Rififi (Jules Dassin 1955). Filmen handlar om planeringen och genomförandet av ett juvelkupp. Det finns bla en scen i filmen som är minst en halvtimme lång som spelas helt utan dialog och musik bara med effektljud från själva inbrottet.
Filmen har också gett upphov till uttrycket Rififikupp, vilket är ett inbrott då man tar sig in genom taket.

Andra filmhjältar man kommer ihåg från 50-talet är naturligtvis Eddie Constantine i hans Lemmy Caution filmer. FBI agenten Lemmy Caution återuppstod sen på 60-talet engång i Jean-Luc Godard's film "Alphaville" (1965).

På bilden ovan: Citroen T.A. 15 CV (15/6) som i alldagligt tal kallas "Gangster Cittran", antagligen för att den förekom i många franska gangsterfilmer på 50-talet. Den tillverkades i lite olika utföranden mellan 1939 -1955.
Bilen på bilden är en diecast modell som jag köpte i Paris i början på 70-talet.  Kamera Ricoh R8.

/Bernt

2008-08-25 14:08   Enicar

Riktigt tjusig bild på en stilig bil.Min pappa hade en sådan. Det var precis efter kriget och han och andra fick hämta bilarna i Danmark. Har inte riktigt klart för mig varför. När de kom över till Sverige så stod folk nästan i kö och ville köpa bilarna.
Pappa som körde mycket bil var mycket nöjd med bilens vägegenskaper. Favorithistorien brukade vara berättelsen om hur han körde från Luleå till Stockholm på en dag. Det var över 100 mil och det var som sagt i slutet av 40-talet. Och bråttom var det för det gällde att hinna till Sturehof innan dom stängde.

Besvara

Svar från kreatören 2008-08-25 16:44

Hej Peranders och tack för din lilla berättelse.
Sturehof brukade jag också gå på ibland på ibland i slutet av 60-talet och inta deras då berömda strömming. Numera är det mest ett tillhåll för Stockholms bratsen.

I Stockholms heta nätter på Sturehof,
står mediaeliten och håller hov,
har lämnat både vardag och slentrian,
i entrén vid Stureplan.
-Ugglapojken

Svara

2008-08-25 18:14   Enicar

Vänta bara Susanne, jag har en liten story om vår Lloyd också men jag kan ju inte kapa Bernts blogg fullständigt :-)
Håll ögonen öppna så kommer det kanske nåt på min blogg.

Jodå Bernt, bratsen får ha Stureplan för sig själva. Fast strömming blev jag lite sugen på.

Besvara