Foto Grafiska Frukter m.m från Vasastan

Äntligen måndag och mitt tvåhundrade blogginlägg.

Den 30 januari 2008 skrev jag mitt första blogginlägg här på fs. Visserligen med bara en länk till till min blogg på blogspot.com där jag då huserat en tid.
Tvåhundra inlägg på drygt ett år har jag klarat av. Alla kanske inte så innehållsrika  men det har varit rätt intressant med alla nya kontakter man fått med bild och fotointresserade landet runt.

I dag blir det en en repetition av mitt första inlägg från den 30 januari 2008. Lite av lathet kanske men också av lite tidsbrist eftersom jag måste hjälpa till lite mera hemma än vanligt.
Min fru kom fredags eftermiddag hem från sjukhuset efter sin axeloperation efter skridskoolyckan i Vasaparken som jag nämt tidigare och hon kommer nu att vara handikappad (och sjukskriven) en lååååång tid frammåt.
Det normala efter en sån operation är:
3-6 veckor i mitella
3-6 månaders rehab
Sen det här med Försäkringskassan och deras handläggningstider också. Det man läst i pressen gör en ju inte hoppfull direkt...

Här kommer bloggen frän den 30 januari 2008.


Om hundra år är allting glömt...
Ibland funderar man över hur det har gått för människor man stött på i sitt liv. Häromdagen när jag försökte få lite ordning i högarna i mitt arbetsrum hittade jag en kartong med lite gamla bilder och annat material från 60-talet. Bland annat nedanstående urklipp plus bild från Expressen.



1968 hade jag tillsammans med min dåvarande flickvän en tecknarstuga och fotoateljé på Luntmakargatan i Stockholm. Det var ett gammalt hus och vi hade ett rivningskontrakt både på ateljén och den lägenhet på 180 kvm som vi också hade i huset. Jag minns att jag där gjorde några modejobb för Expressen men de flesta fotojobb jag gjorde under den här perioden var för ungdomstidningen Bildjournalen, jag gick också 1968 sista terminen på "Fotoskolan".
Jag googlade nyss på modellen jag arbetade med i det här Expressenjobbet för att se hur det gått för henne och hennes planer om att bli modedesigner som det står om i texten.
Någon modedesigner blev hon inte men däremot en mycket framgångsrik textildesigner och hon är numera studierektorn på HV Skolan i Stockholm (Handarbetets Vänner).
Hon var också modell för den poster jag gjorde det året (1968) för den av vänstern hårt kritiserade tonårsmässan Teen Age Fair.
Och jag blev inte någon modefotograf heller...



Slåtterstugan i Kesudalen...

Den här gamla familjebilden hittade jag också i samma kartong som ovanstående Expressen material. Jag har försökt fixa till bilden så gott det går i Photoshop som vanligt.
Det fantastiskt vackra Kesudalen ligger ovanför Ljungdalen i Härjedalen och efter vandringsleden mot Helagsfjället. I den här slåtterstugan på norrsidan av Kesusjön tillbringade jag ett antal sommrar i min ungdom tillsammans med min familj. På den tiden fanns det inte bilväg från Ljungdalen utan all vår proviant och packning kördes upp med häst och vagn, det är ca 10 km upp till stugan från byn.
Jag har inget exakt år när bilden är tagen men jag ser ut att vara 10-11 år och då bör det vara 1952-53.
Numera är stugan både ut och ombyggd till en servering och kallas Kesustugan.



Något nyare familjebild från Ljungdalsfjällen än den ovanstående tagen en vacker dag för ca 10-12 år sedan.

"Time is a companion that goes with us on a journey. It reminds us to cherish each moment, because it will never come again. What we leave behind is not as important as how we have lived". - Captain Picard in Star Trek.

 

/Bernt

Inlagt 2009-01-26 06:45 | Läst 7853 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Aj då! Tråkigt med din frus axelskada.
Svar från kreatören 2009-01-26 10:52
Så kan det bli ibland när lite lagom äldre damer skall ut och sporta ;-)...
Fast hennes glada humör är det inget fel på nu när sjukhusdrogerna gått ur kroppen.
Hej!
Ge Lillan en stor kram från mej. Keep up the work med bloggen... alltid skönt att vila ögonen här när man har en stund över.
Ha de bäst! Kramar
Svar från kreatören 2009-01-26 10:46
Hej Marita,
Hälsningen är framförd och hon hälsar tillbaka.
Här är det annars ok även fast vädret är grått, grått och rått...

Ha de bäst du också!
Bernt