#3773. Beijing 1986?? –vilken utveckling?? –skrämmande??

Livet i de centrala delarna av Peking var då en blandning av fyra århundraden?? –en människa hade värdet av ett riskorn?? –men det var samtidigt den enda och viktigaste tillgången man hade??

Vilka var nyckelorden för en framgångsrik utveckling?? –styrning, information, utbildning och öppning till omvärlden?? Vem kunde göra detta?? –ingen demokrati kunde det?? --utan här gällde diktatur och kontroll?? Kontroll av informationen till folket var nyckeln.  Utbildningen var en absolut viktig prioritering??

Före mobiltelefonen 1986 i Peking

Vi som besökte universiteten vid den här tiden och kände några inflytelserika professorer började förstå vad som var på gång. Seniorplåtis kände väl Professor Kuo, som var elektronmikroskopist och ordförande i den Kinesiska vetenskaps akademien. Han hade varit forskare på KTH i Stockholm i många år. Han pratade flytande svenska och var en timid och kunnig gammal man?? Erfarenhet var viktig vid den här tiden?? Genom honom fick vi några kinesiska postdoc till vår avdelning i Lund. Vi kunde förstå att enorma resurser styrdes in i viktiga områden som teknik och medicin?? –och omvärldens universitet dammsögs på den vetenskapliga nivån  Frågan var om det fanns begåvade studenter i Kina?? –om det fanns, vad väntade du dig bland en miljard invånare?? Utbudet av begåvade studenter var närmast oändligt?? –och de skickades ut i världen också?? Universiteten i Kina köpte snabbt topputrustning och kunskap från resten av världen??

Utvecklingen styrdes med järnhand av diktatorn vid makten. Datorerna utvecklades inte bara till vetenskap utan också till styrning av information till hela befolkningen?? --och därmed gav det nästan total kontroll av varje individ. Diktaturstyrd ekonomi med personlig profit infördes?? --och denna är på väg att ta över världens handel och ekonomi. Makten över jordens ekonomi ligger i dag nästan helt i kinesernas händer. Kolla själv?? –vad har du för telefon?? –vem äger Volvo??

Idag påpekar FNs konferens i Glasgow att Kina orsakar en tredjedel av emissionen av koldioxid i världen. USA är dock fortfarande värst när det gäller per capita av det samma.

Frågan är om det måste till beslut av en diktatur för att bestämma om en bättre livsmiljö för oss alla?? Kanske om man kan ta makt och tjäna pengar på det.

#2764. Min kinesiska cloisonnè reservoarpenna

Man är nog helt passé om man skriver på papper?? --med en reservoarpenna??  Men det känns på något sätt viktigt att skriva ned något för minnet?? –när det sviker för dagen??

Just att skriva med bläckpenna väcker traumatiska minnen från första klass?? –då man hade rättskrivning med ”stålpenna” doppad i blått bläck?? Seniorplåtis kom alltid efter när fröken Pettersson dikterade texten som skulle skrivas?? Gråten var nära och stavning blev kass?? Fröken gav alltid bannor för det dåliga resultatet?? Senare drog jag som lärare alltid slutsatsen; döm aldrig ut, ge i stället beröm!!

När assistent Ninni och undertecknad kom till Peking 1986 såg vi början av kinesernas snabba utveckling mot en ekonomisk stormakt??

Inget kunde stoppa kinesisk utveckling anno 1986

Om ett land skall utvecklas måste invånarna kunna skriva?? –och här i Kina har man en lång tradition av beundran för den skrivna texten. Så varför inte köpa en penna i den tidens centralstyrda varuhuset för hantverk?? Vi köpte flera, men en tyckte jag speciellt mycket om?? –och den använder seniorplåtis än idag:

Stilleben med kinesisk penna

Hantverk var mycket billigt i Kina vid den här tiden?? –och vi betalade bara några kronor för pennan?? –som är vackert byggd i metall med cloisonnè dekoration?? Idag kan man köpa liknande ”Golden Star” penna på nätet för runt tusenlappen!!

#2593. Beijing 1986

En fotoflanör skall strosa fritt och ostört i en storstad, som Peking, och bara leta efter ögats och hjärnans val?? –för att instinktivt trycka av kameran?? –som sitter där som ett tredje öga??

Det finns en utmaning i just det att det är en ny och okänd miljö?? –tolkningen bli svår när man inte är insatt i en kultur?? Men strunt i det och reagera på ditt sätt?? –med den bakgrund du har intellektuellt sett?? Då kan en bild bli unik?? –och fri från inverkan från andra fotografer!!

Livet i Beijing 1986

De här är bilder ur en bok som seniorplåtis givit ut, med förord av författaren Birgitta Lindqvist. Du kan köpa den här, eller här eller t o m här.

#2354. Hur håller man stinget uppe?? –för bra fotografi??

Kan man hålla samma standard på sitt fotograferande?? –under hela sitt liv?? Det är nog tveksamt?? –troligen varierar kvalitén på bilderna man tar?? Några kanske ständigt utvecklas?? –och några går bakåt??

Det kanske är det som identifierar elitfotografen?? –de där lysande undantagen?? –Josef Koudelka. Elliot Erwitt, W. Eugene Smith, Martin Parr, Sebastião Salgado, å så några till?? De klarar av att alltid vara intressanta och bra??

Seniorplåtis skall inte nämnas samma dag som mästerfotograferna?? –men ändå undrar han ibland varför man inte kan hålla stinget?? Det kändes så tydligt när bilderna till boken Beijing 1986 sattes tillsammans?? Många av bilderna kändes som om de var tagna av någon annan?? –klart bättre fotograf än dagens seniorplåtis??

Vem tog den här bilden

Den här bilden är tagen en tidig morgon vid en väg i utkanten av Peking. Många är på väg till ett arbete?? –på vägen passerade cyklar, kärror, bussar, hästdragna vagnar?? Jag fastnade för gubben med hatten. Han måste ha cyklat den vägen många gånger?? –för han kryssade vant mellan de små hindren i dåliga vägen!!

Du är välkommen att köpa bilderboken om Beijing 1986 här. Det är redan en gången värld i den storstaden.

#52. Det stod plötsligt klart för mig!! --en människa är mindre värd än ett riskorn!!??

Jag tittade ut från hotellfönstret? –det var strax efter fem!! –å nästan mörkt ute. Jag hörde röster, på ett obegripligt språk? --Några män gick omkring i vattenpussarna och ur en lucka i en vägg delades ut mat. Iförda plastsandaler, typ badstrand, stod de på huk i sörjan och åt något med pinnar. Nån va färdig med frukosten och borstade tänderna i en vattenpöl!!

Frukost på byggarbetsplats 1986. Olympus OM 4, Zuiko 180/2,8

Jag hade haft känslan redan på flygplatsen!?  --jättestor, tom  och  grå med stora fönster. Inga dekorationer, ingen reklam. På något sätt var man iakttagen. En otroligt skraltig buss, av okänt märke, körde in oss mot stan. Sätena var söndriga och hårda!! Vägarna var fulla av gropar och bussen hade inte haft någon fjädring på många år. Vi kom ut till ett område i utkanten av jättestaden, nästan som på landet. Vi körde om många häst- eller åsnedragna kärror! —i dammet.  Hotellet såg inte lovande ut!!

Hotell i utkanten 1986. Leica M2, Summicron 35/2

Det var mycket krångligt att checka in, massor av lappar att fylla i. Men vi fick bo i den nybyggda delen!? Det visade sig vara den sämsta delen!! Assistent Ninni ropade förtvivlat!! --toan läcker!! Den nyinstallerade toan läkte rakt ut på golvet!! Ingen kunde göra något?? --utan vi fick använda andra toaletter i hotellet!!

Vi var granne med en gigantisk byggarbetsplats och det var arbetare på denna som vaknade fem på morgonen för frukost ur en lucka. Bambuställningarna klättrade svajande längs hussidan på bygget. Man undrade vad arbetarskyddsstyrelsen, om det fanns någon, sa om denna klätterställning.

Det var denna morgon det blev klart för mig!! --att i det här landet är en människa mindre värd än ett riskorn!? Det finns så många själar att förbruka och hela kulturen är historiskt sett mycket grym! Var och en kämpade för livhanken och landet verkade leva i tre olika århundraden samtidigt!!

Peking 1986, Leica M2, Summicron 35/2

Peking 1986. Olympus OM4 , Zuiko 180/2,8