#427. Hur förstår man en gatubild?? –det är du som bestämmer??

Plåta gatufoto är frihet och ger frihet!! –men förstår betraktaren vad du menade?? Meningen med en bild väljer fotografen!! –men  betraktaren förstår inte alltid och då är bilden meningslös!!

Jag har valt två bilder från en tur i stan härrom dagen!! Båda bilderna har ett objekt som för mig var centrala i bilden. De gjorde att jag tog bilderna!! –men jag var inte säker på att de skulle gå fram. Den ena bilden kan vara i färg eller svartvit, men den andra måste vara i färg.

Ta dig en stund och fundera på vad du tycker är meningen med de här bilderna??  Det är inget alvarligt menat, kanske det är humor inblandat?? –något som jag tycker borde förekomma mer i bilder!!

Kamera: Olympus E-PL1 + Lumix 14/2,5

#352. Bilder i cykeltidningen Kadens!! --tack vare fotosidan!!

Alla tycker det är roligt å se sina bilder i press!! –speciellt när det är gamla bilder man tog för 50 år sedan. Det blir upplysning för ungdomarna och nostalgi för seniorerna. Cykelbilder från anno dazumal finns nu i Kadens!!

Jag blev glatt överraskad för när ledningen för fotosidan (David Elmfeldt) hörde av sig och sa att de gillade mina gamla cykelbilder och att de kontaktat cykeltidningen Kadens om dess existens.

Redaktionen på Kadens var mycket trevliga och kunniga. I senaste numret (Maj) finns nu 8 bilder med bra text.

Cykeltidningen Kadens Maj 2012. Bilder av Bob Bovin.

Tryck och layout är mycket bra och det gläder en gammal pressfotograf från sextiotalet då trycket var otroligt dåligt med klichéer av plast.

Många här på fotosidan verkar ha cyklistbakgrund och responsen på mina bloggar i detta ämne har varit mycket positivt.

För att glädja cykel-fansen tar jag med två bilder som inte varit med här på fotosidan tidigare.

Övralidsbacken 1963.

Vi avslutar med en närgången bild av Fåglum. Det var inte ofta man kom nära honom. Här i Malmö efter segern i Giro d’Italia.

Mästaren Fåglum.

Om du gillar cykelbilder i tryck, så bläddra genom cykeltidningen Kadens Majnummer. Det är dessutom en utförlig översikt av alla etapperna i årets Giro, som underligt nog startar med tre etapper i Danmark. Det skulle va kul att se någon etapp när det är så nära.

#303. Ä ställ´en!! –i ställe!! –istelle!!

#297. Cykelsporten!! –var ä bilderna?? –vem var spurtaren Owe Adamson??

Vem är snabbast på cykel i vårt land?? –inte ibland oss soffpåsar?? Utan bland de topptränade spurtarna?? Var det de gamla hjältarna i 40-talet?? –eller Glenn Magnusson från vår tid, --90-talet?? Var finns bilderna och dokumentationen??

I de cykeltokiga länderna i Sydeuropa finns det två typer av hjältar. Segrarna i de stora etapploppen, --ofta bergsklättrarna, och så spurtarna. De som kan hålla toppspeed i några kilometrar mot mål.

Vi skall här hålla oss till spurtarna. I vår tid har vi haft en superspurtare, Glenn Magnusson, som vunnit etapper i Giro d’Italia. Han var före det svensk mästare och nordisk mästare som amatör.

Vi hade redan på 40-talet snabba cyklister i Sverige. Vi behöver bara nämna Harry Snell. Som är vår enda världsmästare i linjelopp. Han vann 1948 i Valkenburg i Holland. Han vann SM sex gånger i linjelopp, bl a i Linköping 1944. Från den här tiden har jag inga bilder.

Om vi går tillbaka till 60-talet och 70-talet så hann jag se tre eminenta spurtare. Idag skall jag ta upp Owe Adamson. I senare bloggar skall jag ta upp Sune Wennlöf och Jupp Ripfel. Owe var en eminent spurtare trots att han inte såg ut som en sådan. Han var ganska normalt byggd, inte någon muskulärt biffig typ, och det var nog därför som han var mycket svår att köra ifrån och dessutom var han bra i spurter uppför. Owe vann artonmilen för seniorer fyra gånger i rad åren 1959-62. Första gången såg jag honom i Kumlaloppet 1960. Han tävlade de första åren i Kumla CA, men gick sedan över till Upsala CK. Här är bilder från Kumla loppet.

Owe Adamson i Kumlaloppet 1960.

Owe var duktig spurtare i uppförs backar.

Svenska mästerskapen i cykel gick 1962 i cykelstaden Varberg. Vädret var uruselt och det regnade alla dagarna. I 18-milen gick tre åkare loss, det var Owe, Fåglum och spurtstarke Paul Munther. Fåglum, som var relativt svag i spurten på den tiden, försökte hänga av de båda spurtarna. Det gick dock inte, båda var mycket svåra att hänga av på grund av sin snabbhet. Spurtsträckan var mycket lång och flack. Owe hade inget problem att köra ifrån Fåglums rulle långt före mål.

Owe vinner SM före Fåglum och Paul Munther. Storpublik i spöregn.

Lagerkransad Owe Adamsson 1962.

Vanligen är de stora spurtarna inte så starka i lopp där spurten avslutas med en backe. Owe var ett undantag. Jag såg honom klä av Fåglum helt i Grand Martina Cup i Stockholm 1962. Fåglum var mer än tio meter efter i mål.

Owe segrar i Grand Martini Cup 1962.

Om man letar efter Owe Adamson på nätet idag så finns det nästan inga bilder från hans framgångsrika cykelkarriär. Varför har inte Svenska Cykelförbundet ett riktigt bildarkiv från de gångna 100 åren??

#273. Cyklistporträtt!! –en svår konst!!

Porträtt är att fånga människan i ögonblicket. Cyklistporträtt är att fånga cyklisten som vinnare eller förlorare. Det gäller att ”göra en bild” i svartvit, för annars är det inte konst.

Många hantverk har övergått till att bli konst. Ingen behöver idag stenlitografi, träsnitt, eller koppartryck för kommersiell bildtillverkning, men ingen av dem har försvunnit utan de har blivit konst. På samma sätt behöver ingen svartvit fotografi längre, så det är nu konst.

Porträtt har i alla tider ansetts som konst. Använder jag då svartvit foto för att ”göra en bild” så blir detta konst. Så här är fem konstverk!

Om man skall porträttera en cyklist så måste man fånga ögonblicket av lycka. Segerlycka är det högsta av alla.

Fåglum efter seger på SM 5-milen i Uppsala 1963.

Nu är ju cykelsporten inte en individuell sport, som de flesta tycks tro, utan det är en lagsport. Då borde man ju fånga denna lagglädje i ett porträtt!

Ture Ekholm och Sven Lindwall efter Nya-Bergslagsloppet 1962.

Cykelsporten är mycket konditionskrävande och cyklisterna är ofta mycket trötta efter ett lopp. De kan nästan vara frånvarande när man försöker tala med dem.

Jan-Olof Karlsson efter Kumla loppet 1961.

Stor internationella stjärnor som Fåglum kan visa upp sitt verkliga jag efter en tävling. Det gäller bara att inte välja ett tillfälle då 20 andra fotografer plåtar honom. Här en lugn stund för att ”göra en bild” med Gösta, innan han var en big star.

Gösta Pettersson i Kumla 1961.

Många tävlingar i Sverige körs på grusvägar. I regnväder blir det ett svårt problem då cykeln saknar stänkskärmar. Regn och grus sprutar upp i ögon och mun. Det är inte kul att köra ett sådant lopp. När man är i mål gäller det att få ögonen klara.

Leif Söderberg efter en regnig tävling1961.

Alla bilderna är tagna med en Hasselblad 1000F och Tessar 80 mm Bl. 2,8