#273. Cyklistporträtt!! –en svår konst!!
Porträtt är att fånga människan i ögonblicket. Cyklistporträtt är att fånga cyklisten som vinnare eller förlorare. Det gäller att ”göra en bild” i svartvit, för annars är det inte konst.
Många hantverk har övergått till att bli konst. Ingen behöver idag stenlitografi, träsnitt, eller koppartryck för kommersiell bildtillverkning, men ingen av dem har försvunnit utan de har blivit konst. På samma sätt behöver ingen svartvit fotografi längre, så det är nu konst.
Porträtt har i alla tider ansetts som konst. Använder jag då svartvit foto för att ”göra en bild” så blir detta konst. Så här är fem konstverk!
Om man skall porträttera en cyklist så måste man fånga ögonblicket av lycka. Segerlycka är det högsta av alla.
Fåglum efter seger på SM 5-milen i Uppsala 1963.
Nu är ju cykelsporten inte en individuell sport, som de flesta tycks tro, utan det är en lagsport. Då borde man ju fånga denna lagglädje i ett porträtt!
Ture Ekholm och Sven Lindwall efter Nya-Bergslagsloppet 1962.
Cykelsporten är mycket konditionskrävande och cyklisterna är ofta mycket trötta efter ett lopp. De kan nästan vara frånvarande när man försöker tala med dem.
Jan-Olof Karlsson efter Kumla loppet 1961.
Stor internationella stjärnor som Fåglum kan visa upp sitt verkliga jag efter en tävling. Det gäller bara att inte välja ett tillfälle då 20 andra fotografer plåtar honom. Här en lugn stund för att ”göra en bild” med Gösta, innan han var en big star.
Gösta Pettersson i Kumla 1961.
Många tävlingar i Sverige körs på grusvägar. I regnväder blir det ett svårt problem då cykeln saknar stänkskärmar. Regn och grus sprutar upp i ögon och mun. Det är inte kul att köra ett sådant lopp. När man är i mål gäller det att få ögonen klara.
Leif Söderberg efter en regnig tävling1961.
Alla bilderna är tagna med en Hasselblad 1000F och Tessar 80 mm Bl. 2,8
Min dag är räddad.
Tack Micke.
Bob
Jag tror förståelsen av av de här bilderna kan öka då man själv har tävlat på cykel!?.
Jag känner så i alla fall!
Nu menar jag att vara trött, smutsig och nedkyld!
/B
Du har fördelen att få fram en dimension till! Få förunnat.
Jan-Olof sa alltid att såg man änglar vid vägkanten som stampade takten då va man slut.
Mvh
Bob
Man blir glad av att någon gillar ens bilder.
Mvh
Bob
/Torbjörn
Hjälmarna var ett skämt på den tiden. Speciellt Fåglum hade en symbolisk hjälm! Jag skrev en artikel om det i Corren på 1963.
Bilder fån dess tävlingar blir också tidsdokument. Idag är ju cyklisterna klädstilade. Mycket granna.
Mvh
Bob
Det är kul att titta tillbaka, men ..... jo om någon tycker det är intressant!
Mvh
Bob
Mvh Heléne
Så roligt att du tycker om mina porträtt!
Många tack och ha en fin dag.
Bob
Fina cykelbilder från 60-talet, och man ser verkligen hur utrustningen har blivit bättre med åren, tänker i första hand på cykelhjälmarna, dessa gav inte mycket skydd. Och på den tiden fick man växla med spak som satt på ramen nedanför styret, kunde ibland bli att man tog 2 växlar på gången och då kunde det gå illa i en uppförsbacke.
Var med i Sommen runt, tror det var 1965 och vädret var uruselt, vägarna var till största delen grusvägar och man såg nästan ut som dina fina bilder visar. Men roligt var det, man var ju bara 19 år. Senare i livet har det blivit 5 ggr runt Vättern.
Trevliga bilder att se på.
Ha det gott//Rolf
Nu blir man imponerad fem gånger Vättern Runt. Jag har bara suttit i pressbilen runt en gång när Fåglum körde.
Leif, Ture Sven och Jan-Olof var alla Hymercyklister, De var ju något äldre än du. Jan-Olof blev A-klassare och uttagen till förbundets grupp av framtidsungdomar. Då la hans knä av och han blev civilingenjör i stället.
Ha det bra
Bob
Det "gör min kväll".
Mvh
Bob
http://happymtb.org/forum/list.php/1
Det var det roligaste som hänt på länge. I din tråd fanns ju en kommentar från min son Jan (Janos). Det är roligt att den yngre generationen cyklister får se de gamla kämparna. Du har kanske sett att det finns flera bloggar bakåt med cykelhistorier.
Tack för hjälpen!
Cykla safe.
Mvh
Bob