#812. 2D illusion?? –av 3D?? –eller tro inte vad du ser!!

Vi lever i stort sett i en illusion?? –och när det kommer till bilder blir det ännu mer påtagligt!! Tro aldrig på vad du ser i en bild!! –för det är bara en 2D illusion?? –av den 3D verkligheten!!

Det här blev i högsta grad påtagligt för mig när jag fick bilder från den här bloggens ”stringer”?? –Maria, just nu i Riddarhyttan. Där har man en underbar badplats vid sjön Lien, barnvänlig i den grad att Maria när hon var liten badade där med sin bror!! Nu badar hennes barn i samma sjö och det måste ju plåtas!!

Om man bara betraktar en av bilderna?? --så kan man inte alls tro på vad bilden visar, ty ingen kan gå på vatten?? Även om en del påstår att det går?? Den så outgrundliga och obegripliga gravitationen förbjuder detta eller prova själv?? Hoppa i spat?? –så får du se?? Det blir ett plums!!

Sensationella bilder från Riddarhyttan av bloggens striger Maria.

#556. Ett gammalt negativ?? --ett gammalt porträtt?? --berättar inte allt??

Varför sparar vi gamla negativ?? –de betyder ju bara något för familjen!! De saknar historia för allmänheten?? –ibland ger de information om livet i samhället runt bilden!! –här kommer ett negativ som kanske berättar något?? –med fotografens hjälp.

Här kommer en bild från familjens arkiv? –kanske ger det något för fler än de som var med!! Året är 1958 och vi sitter i en båt på en liten sjö, i gruvsamhället Riddarhyttan. Det är kväll. Kalle med baskern jobbar som gruvarbetare i Källfallsgruvan. Han ror sakta och Knut håller i kastspöt, medan vi ror drag. Det är en lugn kväll, något svalt, men Kalle har nästan jämt skinnjacka och basker. Det är så jag minns det!

Kalle och Knut fiskar. Källfallet 1958. Zeiss Ikon Contaflex III.

Kalle var alltid mycket positiv mot barn. Skrattade ofta och var en positiv, levnadsglad person. Med ett leende till den unge fotografen. Han var gift med Elna, som var syster till Knuts mamma, som hette Maria.  

Jag tycker om den här bilden, men för alla andra är det bara ett porträtt??

#451. Fotoflanör i kransorten!! –eller handlarens betydelse!!

Fotoflanören dokumenterar ju det urbana livet!! –så frågan är om man kan vara fotoflanör i en kransort?? –med bara sådär 700 pers?? –jo men visst!! –det kan man om man inte bryr sig om regler!!

I centrum för ett litet samhälle kan det finnas en handlare om man har tur. Riddarhyttan har den fattbara fördelen av att ha en handlare som driver den gamla Konsumbutiken, som fanns innan!! –i det en gång så blomstrande gruvsamhället. Han har inte haft tid att byta ut juldekorationerna än?? –men å andra sidan sätter han ut mat till kundernas hundar?? Skulle andan falla på så kan man få en kopp kaffe!! –gratis och sitta ute på den enkla uteserveringen. För de flesta kunderna är dock butiken en träffpunkt!! --där man språkar med vänner genom bilrutan!! Nu kommer inte alla med bil!! –utan många äldre kommer med sin rullator!! –eller några kommer på cykeln!!

Den lilla kransorten är ju dock nästan totalt beroende av bilen!! –ty järnvägen är sedan länge nedlagd!! –och busshållplatsen står ju inte för några större bekvämligheter!!

Det finns dock en fantastisk fördel med att bo en liten ort nära naturen!! –man kan få en kantarellmacka tillverkad av assistent Ninni!! –med svamparna plockade på den egna skogstomten!!

#274. Riddarhyttans station 1971!! –innan den revs.

Naturen tar över fort!! –vi tror ofta att miljöförstöringen stoppar all aktivitet. Så är inte fallet!! Så kommer någon byråkrat å river allting!! –utan tanke på framtiden?? Tron på turism och nya framtida gruvor fanns inte!!

Riddarhyttens station var ändstation på Köping-Uttersberg-Riddarhyttan järnväg (KURJ). Det finns en bra historik skriven för den här järnvägen och det finns en förening som driver en riktig tågverksamhet också, KUJ museiförening.

I området kring Riddarhyttan har funnits ett antal järn- och koppar gruvor samt kopparverk och Lienshyttan. Den senare fanns redan 1539 och blev masugn 1848. Malmbrytning har förekommit i Riddarhytte malmfält i många gruvor sedan 1500-talet eller tidigare. Köpings Uttersbergs järnväg (KUJ) invigdes 1866, medan anslutning till gruvområdet i Riddarhyttan blev färdig först 1879. Först 1911 blev de båda järnvägarna ett bolag. Det byggdes sedan spår från Riddarnyttans station till gruvorna i Källfallet och Bäckegruvan, och till Lienshyttan..

Godstrafiken var ojämförligt viktigast för KURJ, men man var mån om persontrafiken. Enligt en tidtabell från 1917, när min far föddes där på gården Läckebo, kostade det 4 öre per kilometer att åka 3:e klass. Det betydde att skulle man till Köping, 46 km, så kostade det 1,84 kr. I dagens penningvärde är det 46 kr. Idag kostar det lika mycket att åka Lund-Malmö, som är 19 km. D v s det är 2,5 gånger dyrare att åka tåg idag. Under 1920- och 1930-talen sjönk resandesiffrorna som på så många andra järnvägar till följd av den växande busstrafiken. 1915 hade man omkring 90 000 resenärer. Tjugo år senare hamnade man under 60 000 som åkte tåg. Under andra världskriget blomstrade dock persontrafiken på KURJ och man slog rekord 1945 med 151060 personer. Med andra ord ungefär 500 personer per dag.

Riddarhytte nya station byggdes omkring 1925, ty det finns ett foto från den tiden. 1952 lades persontrafiken ned och med gruvnedläggningar och nedläggning av Lienshyttan 1959 så började nedläggningen av järnvägen ta fart och 1971 rev man upp alla spåren. Bilderna nedan togs sommaren 1971 strax innan allt försvann. Kvar är bara lokstallet med cafe.

Ingen hade en tanke på turism och start av nya gruvor. Bäckegruvan förväntas starta igen inom 10 år. Kina köper all malm de kan komma åt.

Riddarhyttans station 1971. Vatten till lok och bussgarage.

Spåren växer snabbt igen och på lastkajen ligger tackjärn kvar från den nedlagda Lienshyttan.

Stickspåret till Bäckegruvan byggdes av min farfar som var rallarbas. Här stod en lastvagn och en plogvagn kvar 1971.

Plogvagnen var verkligen av gammaldags slag.

Bromslös vagn och lokstall vid Riddarhytte station 1971.

#102. Eldsjälar bevarar järnvägsminnen!! –eller hur en bygd kan försöka överleva!!

Vårt land har en rik industrihistoria!! --och många samhällen har kvar rester av en storhetstid då landet blomstrade inom många områden!! Mycket är rivet, raserat och jämnat med marken, eller bara lämnat att förfalla!!! Här och var har dock enskilda eller föreningar renoverat, bevarat och startat nya verksamheter, som ofta riktar sig mot nutidens internationella turism.

I det lilla samhället Riddarhyttan, en gång ett blomstrande gruvsamhälle, finns det flera industriminnen, bl a musugnen som lades ned 1959. Runt 700 f.Kr. började de människor som fanns i området att utvinna järn ur området kallat Röda jorden. Det som de flesta ser idag, när de passerar på riksväg 68, är det pietetsfullt renoverade Lokstallet nr 1093, vid den nedlagda järnvägen mellan Riddarhyttan och Köping. Här finns minnen från järnvägens dagar och man kan köpa en riktigt god kopp kaffe och riktigt hembakat bröd. Här finns en fotoutställning av mycket god klass. Svartvita bilder från Ridarhyttans station. Kalle och Monia, som renoverat lokstallet och driver verksamheten sedan mer än tio år, pratar och berättar om bygden med sina gäster. De driver en kulturgärning!!

Lokstallet 1093 i Riddarhyttan.

Det här är en mycket aktiv by, med lite mer än 400 pers, kolla på nätet!!  Byn har kvar en handelsbod!! –kors i taket.  Man hittar dock ganska många tomma villor till salu, så vill du bo billigt flytta hit. Arbetslösheten är i stort noll, på grund av pendlingsavstånd till flera mindre tätorter med industri. Naturligtvis ser man många villor som fortfarande eldar med ved. Ibland undrar man hur de får plats med vinterns vedhög i veboa??

Förbrukningen av ved för en villa, under vinterhalvåret, i Riddarhyttan.

_________________________________________________________________________

Den 18 juli är du välkommen till min utställning, ”Livet på polarisen”, på Scandinavian Photos Galleri, Östra Förstadsgatan 44, i Malmö. Den pågår till den 27 augusti!  

Kom och se!! --KYLSLAGNA bilder på kejsarpingviner och isbjörnar!!

Kolla en gul fotograf!! Snow Hill, Antarktis 2007. Canon 1D III, EF 17-35/2,8 L.

Kolla på mer info här: http://www.fotosidan.se/cldoc/livet-pa-polarisen-bob-bovin.htm