#380. När bomben hängde över huvudet?? –eller kaffe på fiket??

Fick just en sagolikt god!! –nybakat varm!! --matbulle av assistent Ninni. Kom att tänka på atombomben?? –och att det var inte bättre förr!! Nä det var ett rent helvete?? –man trodde att man skulle dö snart!!

Det är lätt att bli gnällig när man blir äldre!! –men det är ganska bra idag?? Så var det inte på den gamla goda efterkrigstiden?? –eller det kalla krigets era!! Under 1962 hade Sovjetunionen börjat sätta upp raketramper på Kuba, de hade räckvidd till städerna på USA:s västkust. JF Kennedy var ny president och sattes på prov genast. Det finns en bild av dåtidens president tagen av den underfundige fotografen Garry Winogrand, som speglar en modern värld. Garry skrev själv vid den här tiden hur det kändes att vara ung:

He wrote that the mass media “all deal in illusions and fantasies. I can only conclude that we have lost ourselves and that the bomb may finish the job permanently, and it just doesn’t matter, we have not loved life.”

Så kändes det när man gick där på Örebros Tekniska Gymnasium och höll ett timslångt föredrag om psykoanalysens fader, Sigmund Freud. Inte blev livet lättare för det?? –man tyckte det var för jävligt att man skulle få en atombomb mitt i huvet, nu när man gick och lärde sig kemi.

Den 24 oktober 1962 satt jag på det gamla insuttna kaffet på Drottninggatan!! –som så ofta. Bruna stolar, mest gubbar på kvällen. TVn står på och jag har fått in kaffe med Skogaholmslimpa och prickig korv. Det är Aktuellt och dramatisk öppning av nyheterna: den ryska premiärministern Chrusjtjov har just meddelat!! –flera gubbar omkring mig reste sig i stolarna och stirrade på dumburken!! –att han beordrat de ryska båtarna, med raketramper, på väg mot Kuba att vända!! Jag återfick tron på livet!! –högg in på prickigkorvmackan, som aldrig smakat bättre, å kände en underlig positiv känsla. Jag önskar idag att jag tagit med kameran på det fiket. Det var en historisk händelse!! –aldrig har vi varit så nära att totalt atomkrig med påföljande atomvinter!!

Nästa dag stod man där i rök och damm på kemilabbet och lärde sig något från den kunnige lektor ”Jonte”. En hedersman som hade stambord på krogen, mitt emot stora hotellet.

#379. Leica MM?? –lur eller kanon?? –finns alternativ?? –ja!!

Så har då den heliga kalken?? –presenterats som den svartvita digitalkameran Leica M Monochrom!! Fantastiskt konstnärligt instrument för bildgenerering?? --eller bara ett annat försäljningstrick?? –för att plocka av oss pengar!!

Ryktena har gått länge!! –en kamera med bara monokromatisk digital sensor!! –med bättre upplösning?? –och bättre dynamiskt omfång?? Det blev Leica som vågade släppa en sådan kamera till den stora marknaden?? Några tveksamma försök, i liten skala, har gjorts tidigare. Tanken bakom den här kameran?? –om det finns några förutom kommersiella!! –skulle vara att man lockas att tänka i svart-vita bilder redan i fotograferingstillfället. Ta bort färg signalen i hjärnan?? –om det nu går?? Leica hävdar ju också att sensorn skall ge en bättre upplösning, jämfört med en i storlek motsvarande färgsensor. Det är inget konstigt med det, för så är det, man behöver inget AA-filter och man kan strunta i Bayer mönster för att läsa ut färgkoden. Så man får en upplösning som styrs helt av pixelstorleken.

Vad blir då upplösningen hos den här sensorn?? --som är 24x36 mm och har 3472x5212 antal pixlar. Det ger pixelstorleken 6,9 mikrometer och det ger Nyquist gränsen för upplösningen till 72 linjepar/mm. Det är ingen revolutionerande upplösning?? --för till exempel Panasonic GH2 har en experimentellt verifierad upplösning av 96 linjepar/mm.

Så man undrar ju varför Leica konstruerat ett speciellt objektiv?? --med en mycket hög upplösning, dock inte verifierad, som skall matcha sensorn i Leica MM. Vad jag vet så skulle vilket Leitz objektiv som helst klara den gränsen!! Den gluggen säges dessutom kosta sådär 70 laxar och kameran 80 laxar?? Så skall du ha det kittet så rullar det upp till 150 laxar?? Det får du en knappt begagnad Land Rover Defender och då kan du rulla vart du vill. Med Leica MM och kit-objektiv får du skaffa livvakt!! –å det blir dyrt??

Nu kommer naturligtvis denna kameran att sälja mycket bra?? –och det är bra för då kommer någon av icke prestigebelastade tillverkarna att gör en för 7 laxar. Du kan dock redan nu göra något för att ta svart-vita digitalbilder. Här är mitt substitut:

Panasonic GH2+Zuiko 50/1,4

Den här kameran har bättre upplösning än Leica MM med kitlins, nämligen 96 lp/mm, redan vid full öppning. Jag tog med kameran på stan igår och satte den på monochrom och bländare 2. Här kommer det några gatubilder som passerat LR4, PS5.

Lund 2012-05-11.

Installation? –utanför Lunds konsthall, 2012-05-11.

Öppna krogen! Lund 2012-05-11.

#378. Kameradesign?? –har det någon betydelse?? –blir det bättre bilder, då??

Djärva kameror?? –flera nya modeller av kameror har haft en utmanande design!! Nikon och Pentax har kommit med modeller som fångar och överraskar?? Spelar det någon roll för bilden??

Det är nog en trivselfråga för fotografen!! –man känner sig hemtam med känslan av ha ett fint objekt i handen när man skapar. Man undrar dock? –är det så att konstnären bryr sig om penselns utseende eller staffliets design?? Tror du att det spelar någon roll om datorn som författaren skriver med är elegant?? –eller om pennan är fin??

Nä det är nog en annan aspekt också. Det gäller själva inköpsögonblicket?? –tycker du kameran är vacker när den står där i affärshyllan?? –så kanske du köper den av det skälet för den är snyggare än en annan tillverkares modell med samma prestanda?? Det är alltså ett försäljningstrick!! –att göra kameran unik och tidsenlig.

Det har ventilerats och debatterats en hel del om kameradesign på sistone på nätet och det startades här. Det var en svårläst artikel av Richard Saxton, inte att förväxla med den kände fotografen och kopist till Ansel Adams, John Saxton.  

Själv tycker jag inte att det spelar någon större roll för fotograferandet hur kameran ser ut, bara den är diskret och funktionell.  Lika fullt tycker jag det är kul om en kamera har karaktär. Jag skall ta upp mina egna favoriter, tyvärr blir det nog gamla kameror mest??

Leica M kameran är ju ett industriellt design unikum!! --som tilltalar massor av människor. Det finns ju storsamlare av dess modeller. Jag köpte en M2 (min son har tagit över den) 1963, och den är lika vacker idag, som när jag packade upp den från Allans Foto i Laxå. Den kostade 1370 kr med Summilux 50/1,4.

Den fick ta vid efter en Hasselblad 1000F, som jag berättade om igår. Sedan dröjde det till 80-talet innan jag tyckte att kameran jag använde också var snygg. Vid den tiden bytte jag till mig en Olympus OM-4, med flera gluggar, mot en videofilm jag producerat. Det här var en tekniskt mycket potent kamera!!

Vid ett besök i Sendai i Japan föll jag för en gammal 60-tals kamera, Canon 7. Den utstrålade en kärvhet och styrka. Först köpte jag en Canon 7 i Tokyo med 50/1,4 gluggen. Den satt jag och gjorde ren på Shinkansen till Senadi. Där fick jag syn på 50/1.0 å då va jag såld.

En vänlig antik fotohandlare i Sendai lovade att skaffa mig en sådan drömlins och jag har berättat om detta tidigare i en blogg här på fotosidan. Affären finns inte kvar enligt Google Map. Inte heller wienerbröd affären mitt emot, som hade Dansk anknytning. Ingenting är beständigt idag.

Bland dagens kameror är jag förtjust i  Olympus OM-D. Hur jag skall kunna motstå denna begriper jag inte.

#377. Min favoritkamera?? –Hasselblad 1000F!! --porträtt, natur å flickor!!

När Hasselblad 1000F introducerades på 50-talet så var det en revolution. En svensk industriell toppkamera, med ett objektiv och spegelreflex. När man höll den i handen så var det kvalitet!! –rakt igenom!!

De blanka kanterna!! –vilken design!! –perfekt balans i min lilla hand!! Pekfingret på avtryckaren och vänsterhanden på objektivringen för fokus. Det något klonkande ljudet när spegel och slutarridån registrerade bilden. Höger handen som vred fram den nya negativ rutan. Spegelhuset, med den lite udda spegelvända bilden, var perfekt utformat med en lupp. Jag bytte snabbt ut det mot struten som helt mörklade bildskivan. Jag använde ofta sportsökaren då den gav friheten att se vad som hände runt omkring. Jag plåtade mycket sport för Östgöten och det krävdes att man hängde med!!

Kameran var underbar för att fokusera på ögonen, då man skulle ta porträtt. Man kunde följa varje skiftning i ansiktet. Standardgluggen Zeiss 80 mm/2,8 var kanon för porträtt, men jag använde också 135:an.

Hasselbladaren var ett måste bland naturfotografer som t ex Viking Olsson, som jag träffade på Linköpings lasarett, när jag opererades efter ett lårbensbrott. Sven Gillsäter var en annan favorit som använde Hassi på sina äventyrsresor.

Modefotograferna använder ju även idag digitala Hasselbladare och så på den här tiden var det ett populärt redskap, med film i kassetten. Det passerade väl en och annan flicka förbi mitt objektiv också?? Som den här långbenta skönheten från Bornholm 1960.

Det kommer aldrig mer att tillverkas en så vacker kamera i vårt land. Den var så kul att använda och jag gillade verkligen filmmagasinet som kunde tas loss och bytas ut mot ett med färgfilm. Det senare hade jag aldrig råd med. Jag önskar att jag hade behållit kameran i hyllan till idag.

#376. En röd liten kaka!! –friheten vid en kopp?

En röd liten Macaron med hallonfyllning?? –kan det vara en symbol för friheten?? Ja i vårt dagliga liv med kamp för brödfödan glömmer vi ofta att vi lever i en demokrati med frihet att fika!!

När jag en gång i tiden kämpade för brödfödan?? –jo jag har gjort det?? –så undrade ofta mina utländska vänner när svenskarna arbetade?? När vi kom till jobbet på morgonen satte vi oss och tog en kopp kaffe!! –och ventilerade livets  väsentligheter och gårdagens resultat??  Det förstod inte våra främlingar?? –de trodde vi snackade ”skit”. Sedan pratade vi ”shit” med dem av ren artighet. Sedan var det kaffe vid tio, kanske 30 minuter, med delvis jobbsnack, men också rent sociala kontakter. Så var det kaffe vid lunchen å så kaffe vid tre. Långa snack här också. Kanske blev det sedan en slutkopp vid 5. Så när jobbade vi??

Det intressanta är att te pausen vid Oxford och Cambridge universiteten spelar samma roll. Den otvungna sociala rollen och kontakten med forskarna i huset!! Jag behöver inte påpeka att de Nobelpris tätaste miljöerna i världen finns just här. Japanerna dricker sällan kaffe på jobbet, inte ens te!! De lättar på trycket på kvällen med öl??

Därför är det här friheten idag att kunna gå ut och ta en latte med assistent Ninni och testa det nya?? –en kaka, Macaron, inspirerad från en fransk förebild från 1791!! Den ena var förföriskt röd med hallonsmak och den andra inbjudande chokladfärgad!! De smakade utmärkt och smälte i munnen tillsammans med latten.

För övrigt visar det sig att svenskarna jobbar bara på semestern?? Ty då bygger man om sommarstugan!!