#293. En Leica M6 i Paris!!

Äntligen i Paris!! –tänkte M6:an, dä ä här man ska va!! Här har berömda fotografer vandrat runt med sina trogna tjänare!! –bröder och systrar?? –och smekt av den blanka avtryckaren och fångat livet i Paris!! Här skall plåtas!!

Dag som natt händer det ständigt något i denna kulturens högsäte. Härligt att husbonn inte reste hit på sommaren!! --utan på vintern när dä ä kallt!! –å inga turister!! Husbonn springer ofta på alla bildgallerier!! –å de ä ju kul!! --å se gamla fina bilder, klassiker som Henri Cartier-Bresson å Brassi.

Det blir en hel del restaurang besök, mest små syltor!! Husbonn brukar smeka av en och annan bild i sådan miljö. Jag tyckte om den här!! --när jag såg den med mitt enda öga!!

Det var mest regn i Paris, å då får man ju lite blöta på sig. Kallt om nosen!! –men det är inga problem för jag tål en hel del. Husbonn har tat mig med på värre platser. Vi tog en sväng upp till triumfbågen när det var snöblask!! --sent på eftermiddagen, och det blev stämningsfullt!!

Jag tycker det är mycke roligare när vi är ute och tittar på folklivet på stan!! –jag är inte så förtjust i att sitta på trottoarkanten på ett café och å sörpla espresso. Husbonn är så förtjust i croissant?? –men jag tycker det smular mest och ja är livrädd för kladd och smul. Han kan sitta å glo på folk länge. Sen tog vi en sväng i parken!! –dä va kul!! Jag såg den här bilden först?? –så jag fick säga till honom att trycka av.

Det är härligt att häggen redan blommar. Husbonn brukar säga att man måste lära av de gamla mästarna?? –så han drar ofta kring på gamla museer?? --som den vid Tullerierna?? --där det finns ett Monét museum. Otroligt stora väggmålningar på krökta ytor. Han tog en del bilder, men det gillar jag inte!! --för jag vill skapa egna mästerverk!! Ute regnade det och det var stora vattenpussar i parken. Precis som på HCBs bild från den parken?? –du vet!! Min blev nästan?? --lika bra!!

Nästa da åt vi frukost på det lilla hotellet vid Sorbonne universitets ingång!! –ja vi bor alltid där, efter en gång då husbonn föreläste där. Det var innan min tid, han hade en M2 på den tiden. När vi steg ut på gatan så va det mycke snö. Vi drog upp till den nya triumfbågen för å kolla parisare i snön??

Han har inte någon vidare formkänsla husbonn. Jag hade inte tryckt av om ja fått bestämma. Men vi fick med snön.

Han har lita snea böjelser!! --husbonn. Han gillar lite udda situationer?? –å därför tryckte han nog av här?? –eller va dä den röda pricken som drog blicken till sig??

 Dä blev en kall da!! –ingenstans blir det så j..la kallt!! --som i Paris med minusgrader!! Jo, föresten!! --dä va skitkallt den där sommaren i Sidney?? --när vi bodde ovanpå en pub!! Huuuuuu!! Dock tror jag husbonn fryser mest, för en Leica är det inga problem, man har bara mekaniska delar och oljan klara sig fint långt ned i minus!!

Mer bilder?? –nä nu får det va bra. Vi ses!! --nån gång fram över!!

#292. Ericsson tog ned skylten igår! –synd!! –dä va en trevlig en??

Hade varit med länge!! –en betydelsefull figur i samhället!! –banbrytande!! Internationellt en storhet och mycket uppskattad del av Norden. Knöt mycke kontakter och förde många samman!! Synd!!

Så var det då dax, det hade varit känt ett tag att så skulle bli fallet. Men så är det bekräftat att Ericsson tagit ned skylten för gott.

Så var det dags!! – multijättarna tar över och river ned!! Lund 2012-02-14.

Alla svenskar har någon gång hållit i en Ericsson!! –även så min farfar!! Det var en revolution när den kom upp på väggen i många hem. De fattiga fick ringa i en kiosk, men kontakt fick man med de flesta.

Den stora förändringen kom när man inte längre behövde en sladd in i väggen!! Var och en kunde tala genom luften!! Ericsson hängde med fint och byggde bara bättre och bättre mobila telefoner. De blev mindre och mindre och en svensk uppfinnare, från Lund, satte in kortdistanskommunication (blåtand) i telefonen. Mobiltelefonen blev en kamera. Data, bilder och video, kunde spelas in med telefonen och överföras vart som helst. Jättekul för gamlingarna som kunde få se sina banbarn växa upp.

Så blev kampen mellan de stora bolagen tuffare och tuffare, bara de med massor av pengar i kistan kunde överleva. Ericsson slukades av jätten Sony. Så var den sista kameran konstruerad i Sverige. Väl var att systemtillverkningen hos Ericsson blev kvar på moderjorden?

Det blir inte frågan om någon recycling här inte!!

Är allt detta en symbolisk handling?? Håller Sverige på att säljas ut?? ”Capital venture” byter ju redan blöjor på våra gamla!!

#288. Frisco en stad med fotoinnehåll!! –det tycker vi om??

San Fransisco är den enda staden i USA där man kan gå omkring. Ingen bil behövs. Staden är full av kultur och upplevelser. Speciellt fotografi!! Men här kommer lite udda iakttagelser.

Jag skulle hålla föredrag på Berkeley University och en vän och kollega ordande hotellet. Det ser ibland ut som jag bara lever i lyxmiljöer. Här är hotellet:

Mitt hotell i Berkeley 1992.

Hotellet låg ”down town” close to the ”skid row”  i ett område med mest arbetslösa och lediga. De hängde mest hela dagen och natten på The French Cafe. Vi bodde ovanpå och det var inte mycke lugn här. Speciellt som det pågick raskraveller, som hade spritt sig från Los Anglelses.

Nu är inte Frisco området något som man åker till bara för att dricka vin i Napa Valley.

Napa Valley 1992.

Nä då är det trevligare med en ”picknick in the park”, att sitta ner och dricka lite vin och äta en bit mat och lösa världens problem, en solig dag.

Inga problem här inte!

Är man nu det minsta fotointresserad så finns det hur mycke som helst att se. Plocka upp en ”Händer i Frisco” och du kan hålla på i flera dagar. Vi hade turen att bli guidade av en samlare och fotograf på institutionen, John. Hemma hos honom såg jag för första gången en bild av Joel-Peter Witkin. Han ställde ut på Fotogarfiska nyligen och jag gillar inte hans bilder. Att plåta likdelar på Mexikanska bårhus finner jag inte speciellt upplyftande. Jag föredrar glada bilder eller lanskap av Ansel Adam.

Vi besökte bl a S.F. Camerawork, men den utställningen var minmal:

Utställning på Camerawork 1992

På ett fint galleri kunde man köpa fyra HCB bilder, den ena var den med frukost vid stranden. Nu har jag inte 25 laxar att lägga upp, men jag skulle gjort det för idag kostar den 25000 dollar. Ett annat galleri var specialiserat på gamla bilder fån 1800-talet. Priserna var otroligt låga. Det fanns en cyanotypi från 1830-talet på en blomma och den ville man ha bara 1000 dollar för. Så om du har spenderbyxorna på res till Frisco och berika väggen hemma.

Min vän är trumpetare i jazzorkestern ”Southern Syncopaters” här i Skåne och han hade ordnat biljetter till en jazzklubb. Å vem spelade där om inte trumpetaren Wynton Marsalis, som hade sina bröder Branford (sax), Delfeayo (trombon) och Jason (trummor) med sig. Klubben låg nere i hamnen och var ett oansenligt plåtskjul. Väl inne var det fint och världsartisten Wynton spelade underbart.

Wynton Marsalis, med trumpet, i Frisco 1992

De tre bröderna Marsalis till vänster. San Fransisco 1992.

Vill du höra hur Wynton låter så gå till Youtube. T ex

http://www.youtube.com/watch?v=HSyMcxwz9w4

Vill du höra Southern Syncopaters så kan du gå in på

http://www.youtube.com/watch?v=tw8xHot3r3U

eller när de spelar i Saint Raphaël, France 2010

http://www.youtube.com/watch?v=Tb1dsV6bZN0&feature=related

#284. Det rätta fotografiska ögonblicket?? –eller att ”göra en bild”!!

När inträffar det rätta fotografiska ögonblicket!! –jo då bilden förmedlar precis det du vill ge åskådaren!! Då har du ”gjort en bild”!! –men är detta inte en utopi?? –kan man hitta det ögonblicket?? Ja, man undrar??

Detta är dilemmat för varje seriös fotograf!! --som vill ge något väsentligt till betraktaren!! Jag skulle nog vilja sträcka mig till att det skulle vara en konstnärlig handling den fotografen utför.

Det händer ibland att man förnimmer att en betydelsefull situation kommer att dyka upp. Man stannar upp och väntar ut rätt form och händelse, och ”gör bilden”. Jag tycker inte om att man säger att man tar en bild, möjligen om man ställt upp moster vid statyn kan jag gå med på det. Om man vill tillverka en betydelsefull bild så ”gör man en bild”. Typiska bilder av den här slaget finns ibland hos Henri Cartier-Bresson.

Dokumentära bilder är nästan likartade. De skall vara formrika för att snabbt ge informationen i det som skall bevaras eller framhållas i en given tid. Här kommer jag ofta att tänka på bilder av W. Eugene Smith. T ex doktorn på landet.

Under den senare kategorin kan man ta in dokumentär sportfotografi. Här gäller det att fånga kritiska ögonblick i sporthändelsen. Förr var det svårt att göra detta, idag är det lättare med sekvensfotografering av en händelse. Fortfarande kan man tala om att ”göra en sportbild” om fotografen väljer rätt plats och rätt moment för att trycka av!! Det är dock en del slump med, som i all konst.

Jag har valt att här ta upp några bilder jag gjort för mycket länge sedan. De är dock inte konstverk. Möjligen dokument.

Huvudvärk? För sent!                                        

Handen trycks in i bollen! Spot on!

Knock! Spot on!

Gå runt. Rätt!

Nicka bort. För sent!

#282. Styr dit näsan pekar?? –eller total frihet att stanna, --var som helst!!

Frihet!! –det betyder olika för oss alla?? Sätt dig vid ratten och rulla ut dit du vill!! –stanna till vid ett matsälle?? Fångas av en vy!! –vänta en evighet!! --”gör en bild” av det rätta ögonblicket!! Njut av bilden du tog!! Det är min frihet!!

Ibland är en reklambild det som tänder drömmar!! Jag blev totalt triggad av en Leica reklambild på 80-talet. Jag har återskapat den här!!

Här är allt du behöver!!

Symboliskt behöver du bara pass, pengar, kamera, klocka, och lite till …..!!

Hej då assisten Ninni!! --nu sticker jag!! Tåget till Cph och flyg vart som helst i staterna?? Jag slänger den lilla väskan med två kalsonger, två strumpor och två T-shirts över axeln. Passerar, med ett välkomnande, passpolisen med ett glatt leende?? –har permanent visa till US.

Löser ut en stor fet och bekväm SUV, med god plats för en Leica M10 på sätet bredvid dig. Sätter på en Summircon 28/2,8 ASPH, som enda glugg på resan. Det är lätt att hitta i alla städer i det här landet, rätvinkliga gatukorsningar gör det enkelt för orienteringen. Det behöv ingen GPS. Första natten på ett bra motell med bra restaurang. T-bone steak med Iidahopotatis. En stor Bud släcker fint och ger sömn.

Morgonkaffe på bensinstationen längs vägen, köper en mugg, som passar i hållaren. Kommer i slang med en ”landsvägspolis” och hör om den där lilla vägen upp mot berget är öppen. Inga problem den är bred och bra!!

Vägen upp mot bergen.

Den va bred och bra, det rullar på fint i 55. Country musik (= häst jazz) i högtalaren, va härligt!! –massor av stationer att höra på även på landet. Stannar till vid en vägkrog för en stadig frukost!!

Vägkrog någonstans i US.

Härliga nystekta tjocka morgon pannkakor med marpel sirup. Svagt behagligt kaffe, inte det där överbrända skånerost. Blandad publik, vänlig personal. En pensionär passerade förbi och hälsade –ha en bra dag. Plastklädda soffar och en servitris med förkläde.

Jag letar alltid efter skyltar.  Passerar en lite småstad och får användning för den ny Leican.

 Högtryck inne och ute.

Det blir en underbar dag med växlande vyer och friheten att stanna precis efter vägen var du vill. Jag kom att tänka på Walker Evans. Undrar hur han tog sig fram längs vägarna på den tiden?? --det konstiga är att man kan träffa på nästan samma miljöer även idag.

När sa du att det var?

Det underbara med landskapet i det här landet i väst!! --är att allting på något underligt sätt kan stanna?? –inte bara tiden utan även ögonblicket!! Det fryser fast och bara blir där. Ingen tycks reflektera över det, det bara finns där. Utan att någon tycks se det??

Vart var det vi skulle?

Fram mot eftermiddagen kan man lugnt börja finna någon liten ort med ett motell. I det här landet behöver man aldrig beställa något i förhand. Det finns alltid någonstans att bo, dyrt eller billigt?? Om man är i varmare trakter är det skönt med en stor pool!! –att koppla av i. Är det mera kyligt kan ett stort varmt badkar och en flaska vin sitta bra!! --innan man intar en lobster dinner i restaurangen. Jag är säker på att man sedan fastnar i baren?? --för americaner och locals slutar aldrig å snacka.

Fortsättning kanske följer??