God Förmiddag,
De nya teknikerna ger fler möjlighet att till synes synas. Gustav II Adolf kunde nog stila, men de andra fattiga som fick slås för brökanten hade nog inte tid att show off. Idag kan ju till och med en pansjis gå publikt med fotosidan.se.
Men nog är det viktigt att för fram sina tankar och resultat, jag minns vad man fick kämpa för att komma ut med dessa en gång i tiden. Flänga runt jorden på konferenser, och ibland var det inte många som lyssande. Gamla professorer hade ju rätten att sova.
Jag har redan varit ute och stilat på Mårtenstorget idag, där andra bilden är tagen. Du får gissa vilket hörn.
Ha en fin skådedag
Bob

Hmmm, lite "irriterande", jag brukar ju inte gå bet på dina geografiska positioner. Men här gjorde jag det, så jag fuskade... ;) Så, sydvästra hörnet då... Är det där där Thorn låg tidigare?? Skumt, känner inte igen det alls... Men men... Bra att du syns... ;)

Vad gäller att synas, så relaterar jag rätt mycket till min dotter, som är i "generationen". Många vänner på typ FB och Instagram... Men en handfull i verkligheten. Och det är Bra tjejer. Kul, trevliga och varma. De går absolut inte över lik. Men visst, de syns och ses, dunkar på med lite "gilla", risken är kanske att det blir för ytligt och fort ibland men. Jag tycker det är bättre än alternativet. Låt dem få synas lite då. Låt dem bli glada... Det viktiga är ju att de förblir respektfulla och goda individer. De med vassa armbågar och som gått över lik, fanns långt innan internet... :) Jag tror mycket på att de vi fostrar idag, är de vi får uppleva i morgon! Värderingar och värdegrund!!
Och, man ska inte fuska.... :) Förlåt.

Och på tal om professorer... Det fanns en, i Lund som gjorde att man aldrig somnade på föreläsningarna! Ingemar Ståhl, professor i nationalekonomi.... En kunnig och duktig föreläsare.. i micro och makroeknomi... tusan, han hade kanske blivit en bra fotograf... ;) //Peter

Hej igen,
Nu är du på plats.
Jag har stor respekt för många ungdomar. Jag har ju haft förmånen att träffa den akademiska grädden i många år. Den nya tekniken har ju förändrat möjligheterna till kommunikation och det är bra.
Under min tid i jobbet har jag träffat en handfull lysande föreläsare, å då har jag inte somnat.
Bob

Tack Johan,
Det är en tuff kamp, man får komma på något riktigt bra. Det duger inte med kylskåpet, men kanske transistorn. Fast vem mins vem som hitta på dom. Eller bedövningsmedlet xylocain, vem minns att två svenskar gav oss smärtfrihet hos tandläkaren?
Men å andra sidan vem minns en popsångare om femtio år?
Ha det bra down under
Bob

För att renommésnylta så var det en släkting till mig som tog fram Heparinet som läkemedel - men varken Heparinet eller Pacemakern ledde till något Nobelpris, men väl till viktiga etableringar inom svensk läkemedelsindustri.

Idag så är nog läget svårare för individen; inget så banbrytande som de upptäckter som diskuterats i dessa inlägg skulle idag vara så individberoende som det var då - nu är det lagarbeten med tiotals, ofta hundratals viktiga kuggar och de som förmodligen nämns vid en framgångsrik lansering är VD och styrelseordförande :-)

Hej ign,
Du har rätt, men de riktig vildhjärnorna passar inte alltid in i grupparbeten. Ofta är det de som gör det.
Ha en bra morgon
Bob