#268. Pressfotografen på fotboll 1958!! –val av kamera?? –eller hur nära??

Sportfotografi var en annan historia på femtiotalet. Det var en bild i taget och inga 10 bilder per sekund. Det var en kamera i handen och inte fem radiostyrda på olika platser kring arenan. Det var alltså ”slow feeling photo”.

Dagens sportfotografer behärskar ett brett spektrum av kunskaper från kamerateknik till datorkommunikation. De jobbar i en nyhetsvärld där bilden skall ut till användaren inom sekunder. På femtiotalet skulle bilden vanligen finnas till tryckning inom några timmar. Idag ser man fantastiska händelserika bilder av fotboll och man kan inte mer än beundra skickligheten hos fotograferna. Flera svenska fotografer är hög internationell klass. Jag plockar bara en av många, Lars Dareberg på Sydsvenskan.

I början av femtiotalet var Rolleiflex den vanligaste kameran vid sidan av målet. Ja, nästan alla fotograferna satt alldeles vid målet, några meter från målvakten. Man trodde ju att de mest spännande bilderna skulle hända vid målet. Det gav också en närhet till spelet, och man kunde på så sätt hamna mitt i händelsen som här.

Derbyspelare i fight vid motståndarmålet. Rolleiflex, Planar 75/2,8.

Reportagefotograferna i Stockholm hade börjat använda Leica M i början av femtiotalet och när jag var på min första Derby match i Linköping använde jag faktiskt min småbildkamera Zeiss Ikon Contaflex III. Bredvid målet satt också Expressenfotografen Bertil Stilling, och han hade en Leica III med troligen en 90mm glugg. Nackdelen med normallins på Rolleiflex och småbild var att man vid många situationer satt för långt bort. Det var ofta som bilderna såg ut så här.

Match på Folkungavallen. Contaflex III.

I Linköping såg man aldrig att fotograferna satt på läktaren eller längs långsidan. När fotoavdelningen på Östgöten köpte in en Hasselblad 1000F och en 250 mm glugg till den tänkte jag att jag skulle prov att sitta längs långsidan. Jag hade ju sett Anders Engmans bilder från fotbolls-VM. Jag tog min egen 1000F och långa gluggen och en tältstol och satte mig längs långsidan. Publiken på läktaren häcklade mig och skrek att jag skymde och borde sitta vid målet som de andra fotograferna. Problemet med 250 mm var att hinna sätta fokus. Här är en typisk bild med nästan fokus.

IFK Norrköping mot Linköpingsalliansen 1959. Hasselblad 1000F, Sonnar 250/4.

Det vanligaste var alltså att man valde att sitta vid målet, för det var sådana bilder sportredaktionen ville ha. Det gav ju också den där påtagliga närheten i händelser om man hade tur.

Närkontakt med målvakt. Rolleiflex, Planar 75/2,8

Skuggfotboll. Rolleiflex, Planar 75/2,8

Nick mot mål. Hasselblad 1000F, 80/2,8

2012-01-23 08:00   Micke Borg

Sport är ett opium för folket, men dina bilder och berättelser är fantastiska att få ta del av.

Besvara

Svar från Bob Bovin 2012-01-23 08:18

Tack Micke!
Då blir man glad, ingen har sett de här bilderna sedan mitten på seklet. Jag var bara en juniorplåtis, som hade mycke att lära.
Jag tror man skulle ställa ut några av de stora fotbolls plåtslagarna i Stockholm från den här tiden. Fotografiska borde göra detta inför sommarens fotbollsfest.
Ibland behöver man opium och är det inte starkare än det här så klarar man sig bra.

TAck för din kommentar.

Mvh
Bob

Svara

2012-01-23 08:42   ojanson

Jag tycker du fick till riktigt fina bilder. "Nästan fokus" eller ej, så händer det något i varenda en.
I "skuggfotboll" blir jag nostalgisk. Något av hustaken hade kunnat vara där jag bodde (Heimdalsgatan), men jag inser att de är skymda.

Besvara

Svar från Bob Bovin 2012-01-23 09:07

Tack Olle!
Då hade du nära till matcherna. Derby var ju ganska bra på den här tiden. Jag trilla över en sida om Derby,
http://www.svenskafans.com/grasplan/350171.aspx
där det står vad som hände förr.

Mvh
Bob

Svara

2012-01-23 09:32   N Thomas Meldert

Nästan fokus är full ttillräckligt i dessa fall. Med 250-gluggen kunde du ju sitta på långsidan vid ett av målen ändå och slippa få nät i alla bilder =)

Besvara

Svar från Bob Bovin 2012-01-23 09:58

Tänk om man haft digitalt 1959. Då hade man chansat mer. Man hade plats till två rullar 6x6 i tankframkallningen. Sedan var det våtkopiering och torkningen.
Det var kul i alla fall, roligaste tiden tillochmed.

Vid sidan om fotograferingen kom mer och mer sedan med Leica och längre gluggar.

Tänk om man varit så framfusig att man ställt kameran inne i buren och suttit och tryckt av med trådutlösare.

Nu halka jag för långt.

Tack Thomas
Ha dä bra
Bob

Svara

2012-01-23 09:43   clawfinger

Kul at läsa, tack så mycket.

Besvara

Svar från Bob Bovin 2012-01-23 09:59

Tack Stefan!
Man blir glad när någon läser.
Mvh
Bob

Svara

2012-01-23 10:09   pic-tor

Härliga kämpabilder! Kul att också se fulla läktare ;). "Närkontakt med målvakten" är ju oerhört dramatisk. Det kan inte ha varit lätt att hitta skärpan med en Rolleiflex, men ni körde förinställt förstås. Svartvita målställningar fanns på den tiden, vilket är kul att konstatera ;). Jag undrar när det försvann från våra fotbollsplaner?

/Torbjörn

Besvara

Svar från Bob Bovin 2012-01-23 12:36

Tack Torbjörn!
Man körde med förinställt avstånd och använde sportsökaren på Rolleiflex. Jag använde också sportsökaren på Hasselblad. Jag var rätt förtjust i 1000F. Den var dock lite fördröjd i avtrycket jämfört med Rolleiflex.

Stolparna blev väl en synvilla kanske?

Mvh
Bob

Svara

2012-01-23 14:05   sonyboy

Hej Bob!
Härliga bilder du bjuder på, och länken du hänvisar till får mig att få gåshud. Derby var ju populärast i stan och jag spelade ju som junior i laget. Sedan kom ju IF SAAB och blev det bättre laget men de nådde aldrig upp som favoriter i stan. Derby var arbetarklassens lag.
Bild 3 visar "Säcken" Sandstedt en brysk och hård centerhalv på den tiden det begav sig.
Bild 4 visar målvakten Weine Carlqvist, en av Derbys bästa målvakter.
Som knallhatt låg man alltid på innergräset och såg matcherna och speciellt tyckte jag alltid att det var en höjdare när Landskrona BOIS kom på besök. De hade en spelare som jag beundrade mest av alla, nämligen Hasse Persson, en gudabenådad spelare. Konstigt att han aldrig kom med i landslaget.
Beundrade också alla fotografer som var samlade vid målet, och utrustningen var väl inte den bästa på den tiden därför tycker jag att dina bilder är beundransvärda. Härligt också att se hur mycket folk som på den tiden kom till Folkungavallen för att se på fotboll, idag är fotbollen ett minne blott i Linköping

Ha det gott//Rolf

Besvara

Svar från Bob Bovin 2012-01-23 15:17

Tack Rolf!
Sakkunniga kommentarer hjälper att minnas. Säcken kommer jag ihåg och Weine också. Vi va inte så många vid målet. Corren och jag och ibland någon utsocknes. Det var kul å sitta där men det var inte så mycke snack. Man fick vara alert om det hände något.
Det var mycke folk på matcherna och Derby var verkligen laget i stan.
Det var ett lag i stan som hade ett W på tröjan. Kommer du ihåg vad de hette.

Ha det bar
Mvh
Bob

Svara

sonyboy 2012-01-23 16:32

De hette BK Wolfram och fanns kvar till 2004 då de gick ihop med BK Derby och kallades Wolfram- Derby. Sedan försvann namnet och ändrades till enbart BK Derby. Så Wolfram finns ej längre kvar. BK Derby finns kvar, men de för en tynande tillvaro i seriesystemet
Hälsn//Rolf

Svara

Svar från Bob Bovin 2012-01-23 17:19

Tack Rolf för informationen. Jag tog en gång en lagbild på deras lag, och jag fick betalt per bild jag sålde till dem. Det var nog mitt första kommersiella uppdrag.
Ha de bra
Bob

Svara