Slow cooking.

Man får inte ha bråttom om man skall lagra sina gamla analoga bilder för eftervärlden. Ja det var kanske att ta i. För mina barn är mer sant.

Kanske är jag präglad av något som hände för 30 år sedan. På min morfars vind fanns det en mängd glasnegativ. Jag kunde sitta där i timmar när jag var liten och försöka förstå vad det var på bilderna.

Det här kunde ha varit en av bilderna som fanns på glasplåtarna. Förmodligen tagen runt 1905-1910.

Sedan tog min morbror över huset och gifte sig med en mycket yngre dam. Innan jag eller någon annan hunnit stoppa henne hade hon tömt vinden i huset och slängt allt i en stor container som redan körts bort.

Bland dem fanns glasplåtarna och mycket annat unikt min morfar samlat på sig på auktioner och köpt av bönder. Han var forstmästare och ansvarig för företagets skogar. Vilket gjorde han reste mycket runt i Dalsland och Värmland. Han hade redan då en känsla för att bevara det gamla och det som var på väg att försvinna.

Så jag fick aldrig veta vad det fanns på de där negativen. Troligen var det mycket gamla bilder på min morfars föräldrar och hans bröder. En skatt gick förlorad och lite av min historia. 

Så har säkert mycket av vår fotografiska historia slutat på soptippen.

Därför har jag bestämt att mina gamla bilder från när mina barn var små inte skall hamna på sophögen. Det är en del av deras arv.

De har rätt till bilderna som visar dem som små och vad vi gjorde då. Det är en tidskapsel som tillhör dem.

Idag när de börjar få egna barn har dessa bilder fått ett högre värde. Det ger dem en möjlighet att visa sina barn vad de gjorde när de var små och ger dessa barnbarn också en förklaring hur de passar in i historien. 

Fast lagrade i dialådor har de inte mycket värde eller som negativ. De måste omvandlas till dagens media. Så man kan titta på dem i datorer, telefoner och paddor.

När de väl är i digital form lär det vara enklare att få dem att leva vidare.

Jag kommer defintivt göra några fotoböcker av de bästa bilderna och ge till barnen i julklapp de närmaste åren. Pengar och prylar har de själva nog av. Fast bilder från deras barndom i bokform är en unik julklapp som bara jag kan ge dem.

Så det tar en djäkla massa tid och jag är inte ens halvvägs igenom projektet. Alla negativ återstår men jag har nu i alla fall tagit mig igenom bortåt 100 diamagasin. Det tog 6 månader. Bara cirka 10 kvar.

Tur man är nybliven pensionär.

Det har verkligen varit en resa i historien. Så många händelser jag blivit påmind om som jag sedan länge glömt. 

Inte för att bilderna är särskilt bra. Fast det tror jag barnen inte bryr sig mindre om. Här några slumpvis utvalda bilder.

1976, fest på Hälsö söder om Mollösund. Jag var klart yngre då.

Min äldste son 1981.

Samme son ett par år senare.

Sonen igen nu ändå lite äldre.

MIn syster i Hemsedal 1985. Henne kan jag inte längre ta några mer bilder av.

Äldste sonen med sina tvillingbröder 1987.

En av tvillingarna i jordgubbslandet i Gustavsfors.

Tvillingarna bland blommor och smultron 1992.

Så ta hand om era gamla bilder innan det kommer någon och bara slänger dem på sophögen.

De har ett värde för era efterkommande. Fast vi måste förpacka dem för att de skall kunna ta dem till sig.

Vem tusan orkar ta till sig guldkornen på en hårddisk med 100 000 bilder när ni väl gått hädan?

2016-03-03 08:32   syntax

Snyggt och prydligt Mats!
Till dem som har ambitioner att bevara bilder till sina efterlevande brukar jag säga: Utskrift, utskrift, och åter utskrift!! man måste alltså tillhandahålla analoga "original".
Ett analogt album/fotobok kan ligga bortglömt under mycket långa tider för att i samma rörelse som man lyfter upp det, avläsas utan att stoppas i någon apparat. Innehållet blir genast uppenbart, och det finns ingen deleteknapp.

Svar från Flash Gordon 2016-03-03 08:57

Tackar Peter. Jo jag tror också mest på lösnngen med fotoböcker. Vi som varit med om den digitala utvecklingen sedan den startade på 80-talet vet hur olika media går ur tiden. Floppydisks, CD, DVD, Bluray och hårddiskar. Allt har sin ganska begränsade livlsängd. Boken däremot kan överleva mycket länge om den trycks på vanligt papper.
Det är ungefär med de gamla bilder man hittar hos gamla släktingar. Det är pappersbilderna man hittar, inte negativen.

2016-03-03 20:33   begust

Vilket jobb
Jag inser vad jag har att ge mig på vid pensionen.
Tänker gå lite tidigare så jag får lite mer tid :-)

2016-03-03 21:21   Gun-Inger Arvidsson

Absolut set viktigaste av allt detta
Har gjort album av barnen och barnbarnen ..
Lycka till
Gun-Inger
gulliga fina bilder få se.