Promenad med sällskap

Dottern ville ha hämtning och att jag skulle agera taxi. Jag utnyttjade tillfället och sa att det skulle gå bra men vi var tvugna att ta en promenad med Kasper på vägen hem.

De gick dottern direkt med på.

Så vi var snart ute i Björlanda kile igen, precis som igår. Parkera är lätt här på vintern. Jag brukar använda kornas hage där de har sina vattenkar. 

Ingen risk för Lapplisor eller P-nissar här.

Det blev inte så mycket fotat idag. Vi var fullt upptagna med att prata. Fast den här serien fick jag i alla fall till. Den visar väl hur en hund prioriterar.

Sandra kallar på Kasper och han kommer glatt springande.

Han tittar snabbt och luktar. Inget spår av hundgodis där. Sorry Sandra. Jag fortsätter till husse.

Han har alltid hundgodis. 

Väl framme i Ålviken gör den lille svarte det han älskar oavsett årstid. Ränner runt i det grunda vattnet. 

Det är bara att vänta till han är klar. Själv skulle jag inte ens få för mig att stoppa tån i det nollgradiga vattnet.

Nämn inget om det här fotot till min dotter. Om hon får veta att jag tagit den bilden på henne osminkad, med oborstat hår och fritidsklädd så blir det skottpengar på mig.

Efter en kvart har Kasper lekt färdigt och vi kan börja återtåget hemåt.

Go kväll.

2016-12-06 22:44   Svedje

Fin serie! Såg en annons för en doggybag häromdan i vilken man kunde stoppa en hel hund som rasat runt i leran. Skonar bilens interiör ville man framhålla. Och ja, du tar verkligen risker med din dotter :-)

2016-12-07 00:42   EGW

Jag tycker i alla fall att det är ett jättefint porträtt på Sandra! Hennes utseende räcker till utan spackel.

Svar från Flash Gordon 2016-12-07 12:17

Det där med utseendet är ett känsligt kapitel hos flertalet i hennes generation och det har spridit sig till många andra också. Även många killar är drabbade.
Det är ett komplext ämne och orsakerna är säkert många.

Ytan är idag mycket viktigare än det var när jag och säkert flera av er växte upp.