Man måste ha senaste kameran eller?
Det som är mest populärt på alla fotoforum är tekniska trådar om de senaste kamerorna. Vad betyder de senaste finesserna och vilka fantastiska bilder kommer man nu inte kunna ta som inte gick förr.
Ju längre man varit med i det här teknikracet desto mer börjar man säkert tvivla på teknikens under.
Så låt mig bara rada upp några bilder från väldigt olika kameror. Ni kan själva kolla EXIF datan för att se vad jag fotat med.
Ingen enorm skillnad i resultat eller hur? Fast prislappen för de här kamerorna är väldigt olika.
Så låt oss ta ta en snabb titt på skillnaden mellan raw-konverterare för X-trans Fuji kameror
Först Lr av senaste version.
Sedan Iridient med samma bild.
Jag vill påstå att även om den skillnaden är marginell är den lika stor som mellan kamerorna.
En del ser inte denna skillnad och påstår den inte finns. Samma personer betalar gärna många tusen för att byta kamera. Där jag påstår inte skillnaden är större. Fast där ser de plötsligt skillnaden.
Placebo eller önsketänkande för att motivera kostnaden för en uppgradering?. Kanske både och.
Så jag har bestämt mig för att utveckla min kunskap i efterbearbetning istället för att köpa nya kameror under 2016. Säkert kommer jag bryta det löftet genom att endera köpa en X-PRO2 eller en X-T2. å en kamera jag gillar att kunna hantera Inte för att få bättre bildkvalitet utan att få en kamera jag gillar att kunna hantera fler motivområden.
Många skriver de vill uppgradera sig. Jag önskar det var möjligt. I så fall hade jag direkt uppgraderat mig själv till att bli fotografiskt underbarn. Oavsett vad det kostade. Nu har ju tekniken inte nått dit än.
Så jag får fortsätta ta bild efter bild och hoppas jag blir lite bättre med tiden.
Det är inte kameran som gör mannen. Utan mannen som gör kameran.
Gammalt djungelordspråk.
Ha en trevlig helg.
Iridient-bilden är enligt min uppfattning betydligt bättre än LR-framkallningen. Pälsen på huvudet, ögonvrån. Men LR-bilden kanske kan lyftas lite i PS så att skillnaden minskas.
Har provat Iridient själv och lyckats rädda dålig RAW-fil tagen vid ett unikt tillfälle. Men jag tyckte programmet var mickligt och fick inte in det i arbetsflödet.
Man behöver lära sig både kameror och program på djupet. Tar sin tid även för proffsen.
Det allra största lyftet för den optiska återgivningen kom med Zeiss introduktion av antireflexbehandlingen 1935. Det första objektivet, Sonnar 1,5/5cm T kunde köpas i Sverige och Schweiz med start på våren 1941. Med en felfri sådan glugg (jag har två), går det att åstadkomma ett mycket modernt resultat. På film med inskanning och bildbehandling blir det svårt att på vanlig skärmbredd se skillnad mot dagens muskedunder. Man har här ett tillräckligt bra grundmaterial - och som du säger, är bildbehandlingen sedan det viktiga.
Ett annat exempel kan vara; att med en billig bälgkamera (ett par hundralappar) för mellanformat från 1950-talet, och en fingerfärdig bildbehandling, skåpar jag ut det mesta.
Det har aldrig funnits någon film som har kommit i närheten.
Varför tror du annars att de som fotar med teknisk kamera idag använder Phase One bakstycken. De är ju inte 11X17 tum men presterar mycket bättre.
Så jag utmanar dig gärna. Jag påstår att min 5Ds R klår din storformatskamera varje gång.
Finns det någon i Göteborg som vill prova så antar jag gärna utmaningen.
Faktum är att det var länge sedan moderna digitala kameror var bättre än storformatskameror. Sedan måste man ha trumskanners för att få maximal resultat från film. Något som amatörer normalt inte har tillgång till.
Det intressanta med detta - det pedagogiska exemplet så att säga, är att man gott kan hålla lite i tusenlapparna när det gäller nya kameror. Trist när någon kommer med en skitbillig bälgkamera från 1950-talet - och det inte går att se någon skillnad på skärmen eller på kopian (upp till A4)
Jag printar mina iPhone A6+ bilder med hyfsat resultat i A3.
Det jag kräver av mina kameror är att de skall klara att printa A2 med ett resultat som gör att de inte går att urskilja från bilder tagna med kameror som har högre upplösning.
Den gränsen gör att de måste ha högre upplösning än cirka 240 DPI vid A2. Interpolering gör resten.
Om jag på gamla dagar blev involverad i reprobranschen, eller att jag börjar producera väggillustrationer - då gäller andra bullar. Så länge detta inte inträffar (sannolikheten är förvisso låg) är det du snackar om imaginära värden för bildinnehåll och bildframställning.