Kasper och jag tar ut en ny kurs.

Kanske har någon upptäckt att det varit lite tyst från min sida på sista tiden.

Nej det beror inte på att jag att jag tröttnat på att fota. 

Kasper och jag tar som vanligt våra promenader varje dag och kameran är ofta med. Kasper är lika förtjust i vatten som tidigare. 

Fast härom dagen visade han också en ny sida. När det dök upp en tik som också ville springa i vattnet och jaga pinnar,  så visade Kasper inget intresse av att springa om henne och ta pinnen.

Nej han höll sig strax bakom och fånstirrade på hennes vackra akter.

Tänk att en hanhund och en yngre man i övre tonåren kan vara så lika.

Varje vecka brukar den pappaledige sonen, hans son och jag träffas för att hitta på något. Förra  var det Universum som faktiskt också roade den lille. Vid varje sådant tillfälle brukar det också bli lite bilder.

En del riktigt härliga sådana.

En del med specialeffekt som när kameran immar igen när man kliver in i regnskogs delen av universum.

En skön drömlik effekt . Ungefär som när man en gång i tiden smetade vaselin på ett uv-filter för att få samma effekt. Lite som a la Hollywood.

Nej skälet till att det varit tyst är att jag startat ett nytt projekt som kommer bli ett förverkligande av en gammal dröm.

Skälet till att jag hamnade där är flera. Bland annat den tråkigaste vinter och vår jag upplevt i Göteborg så långt jag kan minnas. Ett väder som inte ens får en hund på gott humör.

Ett annat är jag nu har varit pensionär i 18 månader och börjar bli trött på att hela tiden fundera på vad jag skall göra i morgon.

Att bli pensionär är inte lätt när man varit projektledare för större IT-projekt och van vid att det ständigt händer saker som måste lösas. Fast nu är telefonen för det mesta tyst. Det blir lätt långtråkigt.

Så i början av året började jag fundera vad jag skulle göra åt saken. Kanske är jag lite enkelspårig i vad jag tycker är kul och givande i livet. Det är ungefär samma saker nu som det som intresserade mig när jag var tonåring. Det är utförsåkning i branta backar, gärna off-pist, MC-åkning till främmande resmål, dykning och segling. Jag vill gärna det skall vara lite äventyr och spänning. Så även om det yttre förändras blir det inre ganska så oförändrat.

När jag var ung började jag segla jolle tidigt. Vid 13 års ålder fick min morfar som också var lite äventyrlig till sin läggning boken om Sir Francis Chichester som var den förste att segla jorden runt ensam. Det  i sin Ketch, Gypsy Moln IV. Det tog honom 226 dygn och en mängd av äventyrligheter innan han var tillbaka i England.

Sedan jag den julen slukat boken har det varit en dröm att själv segla ut på de stora haven. Inte bara kajka runt i Skandinavien.

Nu har jag sedan ett par månader jobbat hårt för att drömmen skall bli verklighet. Jag är nu själv ägare till just en Ketch som ligger i Makarska i Kroatien och väntar.

En väldigt speciell dam som lyssnar till namnet White Lady. Det är en bastant dam med en midja på 4,17 meter. En längd på nästan 13 meter och en matchvikt på 19.2 ton innan man börjar lasta henne full med prylar.

Bilden tagen av förre ägaren. 

Ett dam med en intressant historia.

En direktör som köpte mahognytimmer från Honduras och importerade till Sverige. Sågade bordläggning av timret och lät det ligga till sig och torka i flera år.

Han bad sedan den välkände båtkonstruktören Arvid Laurin att rita en båt år honom. En ordentlig båt för långseglingar.

Det blev en ketch med höga fribord och på 42 fot. Ett fartyg byggt för de stora vattnen. Det sparades inte på kostnaderna när hon byggdes av Oxelösunds båtvarv. Hela undervattens skrovet är täckt av kopparplåt och hon har en 6-cylindrig diesel på 105 hk. Hela cravellskrovet har limmade bord.

 Hon har passerat Biscaya 3 gånger och gått tur eller retur till medelhavet via kanalerna 2 gånger. Under sina 36 år har hon bara haft 2 ägare. De har skött om henne med kärlek. De senaste 17 åren har hon seglat i de Kroatiska vattnen.

Nu är det min tur att få ynnesten att ta väl hand om henne

Att röra sig med båt mellan olika länder är betydligt krångligare än att passera gränser på land. Bland annat måste man kunna styrka ägandet av båten, att moms är betald inom EU. Att båten är sjövärdig samt att man har behörighet att framför aen båt på över 12 meter. Plus en hel del annat i vissa länder.

Så nu måste jag ta kustskepparexamen och ta om mitt VHF cert som är av den gamla typen innan jag har rätt att själva föra befäl på skutan.

Givetvis vill jag också dokumentera Kaspers och mina äventyr. Så nu försöker jag lära mig att också filma med både GoPro kameran och Fuji X-T2 i 4k och klippa ihop det hela till något vettigt.  

Får att ge mina videos en extra dimension har jag också införskaffat en DJI Mavic som jag nu försöker lära mig behärska och få vettiga resultat ifrån. Det har blivit några krascher under veckan som gått. Både i tomtens fläderträd och mot växthuset. Det har hittills kostat mig 2 trasiga propellrar. Fast Mavic pro är byggd som en tanks. Tur är väl det.

Fast skam den som ger sig. Nya propellrar lär komma från Cyberphoto i morgon. 

DJI är framsynta nog att skicka med 2 extra propellrar så ännu kan vi hålla oss i luften. Idag lyckades jag manövrera mig fram mellan träden i skogen utan att krascha en enda gång. Var mycket stolt över bedriften.

Om en månad räknar jag med att förberedelserna är klara så Kasper och jag kan starta en 3 dagars resa ner till Makarska och bosätta oss på båten för någon månad. Då skall allt provas och vi kommer kryssa runt och upptäcka vikar, städer och byarna på de närmaste öarna.

Modern navigationsutrustning skall installeras för att öka säkerheten. Bland annat AIS system så vi inte blir överseglade av någon stor båt.

Kasper kommer få sina vanliga promenader både morgon middag och kväll. Fast han lär få lära sig att också lyfta på benet mot mantåget när det behövs. På sikt kommer vi vara till havs under flera dygn i sträck.

Han har också fått en ny tjusig flytväst som han kommer få vänja sig vid. När husse sätter på sig flytväst kommer Kasper få lära sig att han också får ha på sig sin. Även säkerhetslina lär det bli när kulingen går över i styv sådan. Falla över bord är inget man vill uppleva varken som människa eller hund.

Det är inte ovanligt att seglare har hundar eller katter med sig även på seglingar över atlanten. De lär sig att hantera även den ovana miljön med stoiskt lugn. Så även Kasper lär ha stadiga sjöben om ett tag.

Räkna med att det kommer bli en och annan bild från våra äventyr  senare i sommar.

2017-05-18 07:47   Lena Holm

Jösses, ni ska verkligen ut på äventyr. Det ska bli kul att följa era förberedelser och båten ser jättefin ut (för en som inte kan något alls om båtar).
Hälsningar Lena

Svar från Flash Gordon 2017-05-18 10:18

Hej Lena. Ja nu skall det bli lite mer äventyr i våra liv. Skönare klimat också.
En del kan förverkliga sina drömmar genom att påta i trädgården eller spela golf.
Själv är jag som sagt inte lagd åt det hållet. Vilket är synd. Det hade varit mycket billigare och enklare.

2017-05-18 10:01   alfin

Spännande äventyr som väntar! Ser fram emot bilder från första världsomseglingen. I färg då tack! Men lär dig flyga drönaren först för den klarar nog inte saltvatten lika bra som trädgrenar. Om den nu håller sig flytande någon längre stund. Och med så stort skepp får du plats med en GFX också så bilderna blir ännu bättre!

Svar från Flash Gordon 2017-05-18 10:34

Jo nog hade jag velat ha en GFW eller Hasselbladare med mig. Fast det får duga med 2 X-trans kameror och objektiv från 16mm till 900 mm. Blixt skall med och en djäkla massa andra fotoprylar.
Någon världsomsegling blir det nog inte. Snarare längesegling snarare än långsegling.
Först av allt skall vi utforska Medelhavet. Sedan skall vi nog segla hem till västkusten nästa sommar.
Senare blir det säkert tillbaka till Medelhavet. Det är bland annat vintern i Göteborg jag vill minimera.
Kanske övervintra på Malta är ett bra alternativ. Värre än Göteborg i Januari kan det inte vara.
Jag har sett många seglare som använder drönare. Det är inte ovanligt att det slutar med att de dränker drönaren.
Man får underbara bilder från en drönare när man seglar. Fast att landa på en båt som kränger och gör 6-7 knop samtidigt har en massa stag stag och vant i vägen gör att det är lätt att göra ett misstag.
Såg förresten en kille som flög slut på batteriet i sin Mavic och störtade i en sjö. En grund sådan. Hans drönare låg i vattnet 6 dagar innan han lyckades få upp den.
Efter han lagt den i en hink med ris och låtit den torka så fick han fart på den igen och den fungerade helt normalt. Imponerande.
Nu är nog saltvatten en annan historia.
Jag kommer ha dykutrustning ombord så kraschar jag där det inte är för djupt kanske den går att rädda. Den som lever får se.

2017-05-18 22:44   ehrsa

Ja, jisses.. Att du har den energin är ju fantastiskt! Låter som du är en frisk människa, då är det bara att köra på! Har en yngre arbetskamrat från tidigare yrke som ihop med sin flickvän köpte en 'jordenruntsegelbåt' i stål, 15 meter lång. Ursprungsägaren sålde den p.g.a. ålder. Man bodde i den under två år vid kaj och reparerade innan man drog iväg 2008-08-08, med sikte på jorden runt via Panama, var själv hos dom och jobbade med båten i några veckor. Vi hade sedan mycket kontakt, där jag ofta kollade vädret lite extra åt dom inför vissa överfarter.. Allt gick bra tills man kom till Tonga, där hon drabbades av sepsis efter att ha fått en finne på halsen.. Ingen antibiotika som fanns där hjälpte, och hon dog inom 6 dagar.. Efter några år och hjälp av kamrater så kom båten hem till ursprungshamnen 2015 om jag minns rätt.. Allt var fantastiskt så klart tills detta hände.. Det var hennes högsta önskan att göra denna resa, hon jobbade själv som kock på en skuta som seglade till och från Västindien, innan denna resa gjordes några år senare.. Lycka till trots denna berättelse som jag kommer med!
Hälsn!

Svar från Flash Gordon 2017-05-19 18:50

Tack för kommentaren Jan,
Det var synd om din kompis som miste sin kamrat och gast. Fast att ha oturen att få en sjukdom som leder till döden kan ju drabba en när och var som helst.
Man brukar ju skoja och säga att sängen är världens farligaste plats. Det är där som fels människor dör.
Det finns de som tycker att jag är en våghals och dumdristig när jag ger mig ut och ensamseglar.
För en som har kört mycket MC är det en konstig riskbedömning. Både bil och framför allt MC är många gånger farligare än att ensamsegla.
Idag har vi också fantastiska navigationshjälpmedel. AIS system så stora båtar inte kör över oss mindre.
Vi har gribkartor över vädret som uppdateras flera gånger varje dag.
Vi har radar som numer även ser väderfronter om ett åskväder plötslig skulle dyka upp vilket ofta betyder hårda vindar. Så då kan man förbereda sig innan man är i värsta blåsten.
Visst kommer vi drabbas av storm och kanske till och med orkanvindar fast en sådan här båt är byggd för att klara det. Man minskar bara segelytan till ett minimum.
NU skall jag till att börja med åtminstone hålla mig i medelhavet. Det är vatten med mindre opålitlig väder än svenska västkusten och med många färre lömska grynnor än längs de svenska kusterna.
Så jag är inte alls orolig. Värsta risken tar nog Kasper och jag när vi susar fram på Tyska Autobahn på vägen ner.

ehrsa 2017-05-19 20:00

Håller helt med dig i allt! Min tidigare arbetskamrat fullföljde efter tragedin och ett längre uppehåll deras planerade rutt. Han var hemma här ett antal månader för att ta hand om allt det praktiska och sig själv, medans båten låg upptagen på land i Nya Zeeland. Sedan fortsatte han med ommålning av skrovet och olika vänner och 'segelgroupies' på sin från början tänkta rutt. Båten låg också 'parkerad' ett längre tag i Västindien innan den slutligen seglades hem.. 'Hon' som avled var en duktig fotograf och dessutom bra på att skriva, så dom hade en jättefin hemsida där man kunde följa dom med både text och aktuella bilder, det var väldigt trevligt, men min kompis hade inte alls samma 'förmåga', så i och med hennes bortgång så upphörde bara allt.. och hemsidan finns inte längre kvar.. Jättetråkigt! Medelhavet åkte dom aldrig in i, det var 'för litet' om jag minns rätt.. :-) Tycker du gör helt rätt!
Hälsn!

2017-05-19 12:59   Margareta Cortés

Låter som om din pensionering inte blir någon latmanstid utan verkligen fylld av upplevelser. Hoppas du låter oss få följa med via bloggen.
Det där med sjöliv och allt som har med båtar att göra är rena kinesiskan för mig, har trivts bättre i fjällen än till havs. Men härligt låter det.
Hoppas att fina Kasper kommer trivas med att vara matros på den färden också.

Svar från Flash Gordon 2017-05-19 18:58

Jag tror att Kasper kommer anpassa sig ganska snabbt. Anledningen till att jag köpt båten och gör detta är att jag efter 18 månader var trött på att slöa som pensionär. Det blev för mycket slå ihjäl tid och för lite action.
Passade mig inte alls.
Så nu skall det bli ändring på det.
Sedan kommer jag ju inte vara ensam hela tiden. Det kommer komma folk och hälsa på med jämna mellanrum.
Man verkar också träffa många andra längeseglare på vägen. Det finns cirka 500 båtar i Medelhavet som är medlemmar i Svenska kryssarklubben och förmodligen många andra som inte är det.
Det är ungefär som att ha hund. Då kommer ofta fram och pratar med en. Så är det också med seglare. De dras gärna till varandra.
Så det här skall bli skoj.