Mina förmodligen viktigaste bilder.

Nu har jag fått en hel drös barnbarn på några år. Den siste anlände i måndags så nu är de fem stycken.

Deras föräldrar fotograferar dem förstås flitigt. Fast de gör det alla med mobilkameror.

Bilderna är ofta alldeles utmärka och jag hjälper dem med utskrifter när de önskar så jag har sett en hel del av deras bästa bilder. Fast mobilkameror ger bilderna en viss karaktär. Än så länge kan man komma längre med en "riktig kamera".

Det är min uppgift.

Nu var jag under större delen av våren och sommaren i Kroatien samt Wien så det blev inga bilder på de små.

Jag får försöka ta igen en del av det nu. Igår var det en liten fotosession med mamma Angelica samt Charlie och Ivy.

Charlie 3 år är svårast att fotografera. Han gör inte som man säger utan vad som faller honom in. Det är bara att acceptera och göra det bästa av det.

Lilla Ivy 14 månader är mycket lättare eftersom hon för det mesta håller sig nära mamma.

Ibland kan man även få Charlie att sitta still.

Fast det det blir ofta så här. "Charlie kan du kan du backa lite så du inte har solen i ansiktet". Det hjälper givetvis inte.

Det är bara att gilla läget. Skulle man insistera är risken stor att han kommer tycka det är tråkigt att bli fotad nästa gång.

Ibland passar det.

När jag redigerar bilderna inser jag att när jag nu är tillbaka att också fota med en FF kamera har jag en tendens att fota på samma sätt som med Fuji APS-C. Jag får för framtiden mentalt anteckna att lära mig att ta till en mindre bländare för att få tillräckligt skärpedjup.

Resten av bilderna talar nog för sig själv.

Detta är ett axplock från gårdagen. Givetvis blev det fler bilder som är godkända. Det var en hel del misslyckade också. Mest på grund av att de rörde sig och fick den starka solen på en del av ansiktet. Eller de snabbt rörde på huvudet och det blev oskarpt.

Barn är inte lättfotade även med den bästa kamera.

Nu gäller det att också fota de andra 3 barnbarnen och deras respektive föräldrar. Det som kommer bli svårast är att fota den nyfödde. Får försöka vara lite extra kreativ den här gången.  Ta intryck från amerikanska babyfotografer men undvika deras kitsch.

Ha en fortsatt bra dag.

Mats

Ett möjligt alternativ till LR.

Jag vet att det är många som är förbannade på Adobe för att de nu enbart erbjuder prenumerationsalternativet. Det har upprört många både i Sverige, såväl som utomlands.

Därför letar nu många efter alternativ. Just nu betatestar jag och många med mig ON1 raw 2019. Vi fick i går beta 1.

Redan när man meddelade att skulle ta fram ett raw program trodde jag att detta skulle bli en möjlig LR killer på sikt.

Sedan dess har det varit en lite skumpig resa. Fast resan har i alla fall hela tiden gått åt rätt håll.

Den beta jag fick i går är riktigt bra.  Programmet är blixtsnabbt för de flesta funktioner. Interfacet är omgjort och arbetsflödet är nu snabbt och tydligt. Det mesta man gör hamnar i lager och kan alltid backas.

Det finns många fler verktyg att ta till än som finns i LR. Mycket  av det man skulle behöva ta till PS för att göra med Adobe finns direkt tillgängligt i ON1. Alla funktioner har också masker så man kan styra var man vill ha effekten. Det går också att måla in effekten eller måla bort den där man önskar.

Detta ser verkligen lovande ut. Visst har jag fått två krascher under de timmar jag jobbat med programmet. Fast det är ju för att bli av med dessa vi betatestar. När de första problemen fixats får vi nästa version att testa och så går det vidare fram till någon gång i mitten-slutet av November.

Nu i kväll har jag testat porträtt som har en egen liten modul. Mycket lättjobbat och ger ett bra resultat.

Här några bilder från ett dop jag fotade för en vän i Kroatien för ett par veckor sedan. Det är han och hans son som hjälper mig renovera min båt.

Ni kan själva bedöma resultatet.

Lilla Carla och Maya.

Maya, Carla och en barndomsvän.

I kapellet under dopet. Det var en ceremoni på cirka 20 minuter. Alltså klart kortare än ett svenskt dop.

Får också testa på en gammal stöt. Makarska fd. hamnkapten. En riktig sjöbuse med andra ord.

Ernest pappa alltså Claras farfar äter det grillade lammets hjärna vilket skall vara en delikatess. Jag blev först erbjuden att få ynnesten att äta denna läckerhet. Nu har jag redan en gång i Frankrike ätit hjärna och det är nog enda gången jag varit nära att kräkas vid matbordet. Inte på grund av smaken utan på hur det kändes i munnen. Precis som man tror det skall göra om man äter hjärna. Lit segt på ena sidan och mjöligt och mjukt på andra.

Sedan den gången har jag lovat mig själv att aldrig mer prova att äta hjärna av något djur. Det skulle ju vara pinsamt att kräkas vid matbordet.

Vad gäller ON1 för jag inte några sura uppstötningar. Det ser fantastiskt bra ut så här långt.

Detta kan vara ett mycket bra alternativ för alla som nu letar något att ersätta LR med. Det kommer finnas en provversion som gäller i 30 dagar från nerladdning när den släpps i slutet November

Kvällspromenad med lille saten på kajen i Eriksberg.

Jag är lite trött på att traska runt i våra närmaste strövområden Kasper tycker säkert de är bäst för där kan han springa lös för det mesta.

Fast jag hade en baktanke med det hela. Jag skaffade nyligen igen en fullformatskamera från Canon. Så ett återfall med andra ord.

Skälet var att jag fortfarande har kvar det mesta av mina objektiv, blixtar och triggers mm. Numera får man så dåligt betalt om man säljer dem att jag tycker det är bättre att behålla dem. Allt fungerar utmärkt förutom mitt 24-105/4 IS som började spöka häromdagen. Den lämnade jag till Canon CPS idag.

När jag lämnat in det åkte jag raka vägen till Götaplatsens foto och gjorde plånboken mycket tunnare.

Det enda objektiv jag sålde när jag gick över till Fuji var mitt fina EF 85/1,2. Ett objektiv jag använde mycket till att ta porträtt på både barnbarn, barn och ibland när jag blev ombedd att fota bröllop och annat.

Det var ett objektiv som hade sin egen charm och ett unikt sätt att teckna både färger, skärpa och bokeh. Samtidigt var det tungt, klumpigt tjockt och hade seg AF samt en närgäns på 1 meter. Skärpedjupet på 1 meters avstånd och full öppning var skrattretande tunt. Det var ett objektiv som inte var hyfsat skarpt men på ett mjukt sätt. Man kan säga att objektivet i sig var en form av skönhetsretusch

Så jag behövde ett nytt porträttobbjektiv till Canonkameran.

Det blev det nya 85/1,4 IS som på de flesta sätt är bättre än 85/1,2.. Det är skarpare, har mindre optiska svagheter och väger mindre. Samt har IS som ger cirka 3 steg. Fast här kommer jag nog få göra mer skönhetsretusch för att inte rynkor, ojämnheter i hyn eller finans och annat skall synas som utropstecken. Det går snabbt att göra i On1. Nu menar jag att tona ner objektivets skärpa till en del och ingen extrem skönhetsretusch.

Nu hade jag inga lämpliga offer att testa det på. Så därför åkte jag till Eriksbergskajen

Jag har alltid älskat havet och att segla. Vilket säkert är anledningen till att jag trivs nere vid Göta älv och dess kajer. Just nu ligger det flera gamla skutor och andra äldre fartyg i Eriksberg. Förmodligen är det deras vinterförtöjning. Detta är nytt för i år i så fall.

Fast väldigt trevligt ha fina skutor att plåta.

Bredvid varandra låg två båtar som var väldigt lika Collin Archer. Collin Archer ritade båtar som var mycket säkra och ofta användes som lotsbåtar, räddningsbåtar mm. där man måste kunna segla säkert nästan oavsett vilket väder det var. 

Ostindiefararen Göteborg ligger på sin vanliga plats och man har börjat att vintertäcka henne. Det var tal om att kommunen skulle göra sig av med henne. Som tur var gick ett antal företag in och garanterade pengar för några år framåt. Fast man kan se att hon skulle behöva få ett ordentligt underhåll till våren. 

Skutorna och de äldre båtarna har fått Eriksbergskajen att se betydligt trevligare ut.

Här ligger också båtar som brukar köra runt turister i skärgården på sommaren. Dessa närmare 100 år gamla båtar har verkligen charm.

Hamnbassängerna ser betydligt trevligare ut med båtar. Många år har det varit väldigt tomt och trist.

Fast nu till skälet att jag  i sällskap medKasper gick just hit. När kajen byggdes fick en konstnär utsmycka en del av den långa kajen. Jag tycker hon gjorde ett fantastiskt jobb. 

Den här kallar hon främmande fågel. Jag har ännu inte lyckats se fågeln i det hela men färggrann och kul är den åtminstone. Det finns ett antal till och de är alla olika.

Det jag var ute efter var de här damerna. Som det finns 4 stycken av. De heter Västan, Östan, Nordan och Sunnan. Alltså som de fyra väderstrecken. Det fick bli mina testobjekt av objektivet. Fast några av bilderna är tagna med Fuji 10-24/4 OIS och ni ser lätt vilka det är. Här kommer en kavalkad av testbilder. Ni lyckas nog lista ut vem som är vem av damerna. Tänk på vad som är typiskt för olika vindar på västkusten.

Nu har ni nog listat ut vem som är vem.

Jag avslutar med med ett par ytterligare främmande fåglar.

samt med en miljöbild från Eriksberg. Givetvis där Älvsnabben är med på ett hörn Dessa båtar kryssar ständigt längs och tvärs över älven. Ett trevligt sätt att ta sig längs och över älven. Betydligt charmigare än spårvagn.

Jag var nöjd med min test. Nästa gång är det skarpt läge  att försöka få bra bilder på lekande barnbarn i ständig rörelse.

Då får jag se hur bra objektivet klarar följande fokus. Något 85/1,2 inte var bra på.

Sov gott.

Idag blev det aldrig riktigt ljust.

Ibland här i Göteborg känns det som gryningen kom av sig. Frös och kom inte längre precis som en dator.

Det är inte solens fel utan de där blytunga molnen som täcker staden. Vi Göteborgare borde väl vara vana men jag har aldrig vant mig vid eländet. 

Fast nu har jag ju en liten svart sate som måste få komma ut och springa. Idag får det bli Röde sten nere vid älvsborgsbron.

Där har vi inte varit på länge.

Det är en plats med en lång och intressant historia.

Den som vill läsa mer om området kan börja här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Röda_sten

Intill ligger Carnegie eller gamla sockerbruket som många Göteborgare kallar det. Här låg Carnegies porterbryggeri. När de flyttade blev det sockerbruk. Idag är det ett stort hotell samt inrymmer en massa annan verksamhet. Innan det fanns något bryggeri var det en befästning så vi kunde stoppa den eländige dansken och norske fi.

Fast vi skall till andra sidan mot väster. Så vi promenerar under älvsborgsbron och här ligger röde sten och nya varvet. Varvet är inte så nytt för det byggdes i slutet av 1600 och början av 1700-talet.

Här ligger gamla pannhuset kvar som förmodar jag försedde sockerbruket med energi. Numera är det konsthall, kaffé och restaurang.

Många tycker att området är en skamfläck för Göteborg. Själva tycker jag det är mysigt sunkigt.

Här under bron får graffitimålarna härja fritt helt lagligt. Det finns oftast en eller flera som håller på att skapa något nytt. 

En del är riktigt duktiga medan andra mest kladdar med färg. En del klottrar bara sina taggar och det är ju inte särskilt intressant.

Den ju här är ju lite kul. Tror mina unga barnbarn hade gillat den.

Det finns också graffiti som passar bra som bakgrund till en liten svart sate. Givetvis hade han redan märkt väggen med att "Kilroy was here".

Ute på älven passerar Stena på väg ut till Danmark eller kanske Tyskland.

Sedan vi var här senast har man fått upp ett nytt konstverk. Skall det kanske tolkas som förankra freden? Som ankare skulle det inte fungera något vidare. Det skulle dragga ordentligt. Fast det är väl precis vad freden gör på sina håll.

Det finns faktiskt runt om i hamnen sandstränder på några ställen. Fast man bör nog undvika att bada. När jag var värnpliktig röjdykare 1977 fick enheten i uppdrag att undersöka Stena lines pir vid Tysklandspiren. De skulle bygga om den för att kunna ta större färjor. Innan vi fick hoppa i älven fick vi åka till Sahlgrenska och få 5-6 sprutor mot gulsot, stelkramp och en del annat otrevligt. Vi fick heller inte ha några öppna sår. Då dök vi trots allt med torrdräkt. 

Älvvattnet har nog blivit bättre men man skall nog inte ta sig ett dopp där. Det finns betydligt bättre badplatser på öarna och norr om Göteborg.

På nya varvet finns den numera både ett trevligt hotell och en stor restaurang som är öppen på sommaren. Hotellet kan vara ett trevligt ställe om ni vill bo någon helg i Göteborg.

Vid den gamla träkajen ligger en arbetsbåt som jag misstänker används för att undersöka fiskmängd och ta andra prover.

Ombord har de också en undervattensrobot.

Tittar man förbi Vita gaveln som huset kallas så ser man hamnen där det mesta händer numera. Här hanteras en stor del av det vi importerar eller exporterar. 

Nu börjar det bli dags att gå tillbaka samma väg som vi kom.

På väg tillbaka ser vi en ensam kajakpaddlare som tar sig västerut i skymningen.

Här är ingången till pannhuset om ni vill undersöka konsthallen eller ta en kopp kaffe. Jag är nu uppe i 12800 ISO om jag skall ha lite skärpedjup. Dags att åka hem och dricka en kopp te och kura skymning.

En skön dag i Oktober. Både för oss och för våra husdjur.

Husse nu har du rökt en cigarett och vilat dig. Nu kör vi igen. Var inte så slö!!!

Skall inte inte du vara med Chleo? Du har slappat större delen av dagen.

– Vilka dumheter husse. Varför väckte du mig. Jag hade en så skön dröm om en nyfångad talgoxe.

Lek ni småpojkar. Jag tänker ligga kvar här och njuta av vädret.

God natt alla människor, katter och hundar.

Må John Blund ge er en skön sömn.