Jul i kvadrat i Funchal.

Här nere på Madeira och speciellt in Funchal tar man julen på största allvar. 

HIt kan politikerna från Göteborg åka för att se hur man verkligen ordnar julstämning i en stad så det gör skäl för namnet Julstaden.

Det vi hittils sett i Göteborg är i jämförelse mest att betrakta som amatörenas nybörjarförsök.

Våra Göteborgspolitiker brukar ju gilla att åka på studieresa för att köpa icke fungerande biljett system och rostande spårvagnar. Kanske kan de lyckas med att få inspiration till att göra julstaden Göteborg värd namnet. Köp nu bara inte icke fungerande ljusgirlanger oavsett om de är billiga.

Här i Funchal har man något för alla smakriktningar.

För barnen finns tomtens hus och givetvis tomten själv och hans renar.

Överallt i hela staden finns det juldekorationer. Måste finnas flera hundra km med ljuskedjor.

De som vill ta det lite lugnt kan lyssna på klassik musik med stadens musikstuderande.

Gillar man lite vildare musik och breakdance så går det också bra.

För den som blir törstig finns det Caririnha och en massa annat som jag inte kan uttala och än mindre stava till. Sånt kan vi givetvis inte ta efter i Göteborg. Det skulle ju barka rätt åt fanders.

Blir man hungrig efter att släckt törsten så är det lätt ordnat att få något i magen. Det finns allt från gammaldags husmanskost till modern streetfood.

När man sedan också är mätt kan man gå en bit till den mer andliga spisen. Här fins allt som den som tror på jungrufödslar kan önska.

Julkrubban är givetvis överdådig med figurer i naturlig storlek. 

Visst ni förresten att Jesus föddes med vågigt  hår som får den nyfödde att se ut som Beethoven.

Dessutom fryser inte heller den lille Jesus. Hans föräldrar är ordentligt påpälsade men den lille gudasonen klara sig i nästan bara mässingen. Fast han är ju inte vem som helst förstås.

Straxt intill sjunger en kör psalmer och religiösa sånger så att till och med en troende ateist nästan råkar blir omvänd. 

För att hjälpa turister och andra vilsekomna finns det en skock trevliga värdinnor som rycker in med ett leende när någon ber dem.

Jag brukar be dem att få ta en bild och de ställer alltid upp blixtsnabbt. Givetvis med ett leende.

Mitt upp i alltihop är det förstås en hel del som passar på att utnyttja det fina affärsklimatet.

Till skillnad från hemma får man något i utbyte för ens slantar. Ett armband från Afrika eller kanske ett par blinkande kaninöron är i allafall bättre än ingenting.

Jo jag glömde ju bort jultåget. Det påminner mycket om tågen från SJ. Med det här kommer man heller ingenstans. Fast här kollar åtminstone polisen till att det är ordning och reda på tåget.

Själv skall jag nu gå och lägga mig så jag kan fortsätta upptäcka livet på Madeira i morgon.

Ha en bra dag.

Ge dina bilder ett mervärde.

Idag får de flesta bilder som tas finna sig i att leva sitt liv i en dator. En del får en stunds uppmärksamhet när de hamnar på ett socialt media och får några likes.

Det laddas upp över 3 miljoner bilder varje dag bara på flickr och Facebook. Varje bild lär få 10 sekunder och sedan en like och så drar betraktaren vidare till nästa bild.

Så här i juletid är det kanske dags att påminna om att de flesta faktiskt föredrar att betrakta bilder på ett pappersmedia. Jag har gjort min egen lilla undersökning och kommit fram till att 9 av 10 hellre bläddrar i en fotobok än ser bilder på en skärm. De flesta jag har frågat har kört datorer sedan koltåldern så det är inte datorvana som saknas.

När vi presenterar bilder i form av en bok eller en större print så har de plötsligt fått ett mervärde.

Oavsett om vi är amatörfotografer eller proffs så är vi oftast också familjefotografer.

Så gläd någon med en fotobok eller print i julklapp med bilder på dem själva och deras närmaste.

En present som uppskattas allt mer när åren går. Får folk att minnas händelser och personer på nytt.

Idag är det lättare och billigare än någonsin att göra en fotobok, en egen kalender eller en stor utskrift.

Skälv har jag tagit beslutet att vägra springa runt i affärer och köpa prylar som ingen egentligen behöver.

Så i år har jag enbart producerat fotoböcker och kalendrar som julklappar. Något som jag också delvis gjort andra år. En oftast mycket uppskattad julklapp.

Så nu har jag tagit steget fullt ut. Jag vägrar vara en del av köphysterin kring jul längre. 

Inte så jag tycker illa om julen. Det är jättetrevligt att umgås och äta god mat. Då menar jag inte bara julmat. Det är bara alla dessa förbannade julklappar där alla känner sig tvingade att ge varandra prylar ingen egentligen behöver.

Mitt första barnbarn är nu drygt 1 år gammal. När han fyllde ett år var hela tjocka släkten samlade för att fira. Den lille fick hur många paket som helst. Ett helt leksaks kök med en stor spis och kastruller samt stekpannor, en trehjuling och mycket, mycket annat.

Det lär bli samma sak nu på julafton. Grabben dränks i prylar. Snart kommer han inte få plats i sitt rum längre för alla leksaker.

Så jag har sagt till hans föräldrar att jag inte tänker bidra med ytterligare en pryl. Utan bett dem öppna ett konto åt honom där jag kan sätta in pengar. Pengar som han sedan kan använda när ha blir äldre för att köpa en moped, ha som en grundplåt för en lägenhet eller använda när han förhoppningsvis studerar vidare.

Läste om en studie gjord i Sverige där man undersökte hur många leksaker en fyraåring hade i snitt. Resultatet var chockerande 460 stycken. Konsumtionssamhället i sin oförvanskade hysteri. Vilken fyraåring behöver 460 leksaker?

Världen går inte under på grund av att vi kör bil. Transporter står faktiskt bara för 15% av alla växthusgaser. Det är vår konsumtion som till större delen gör att vi med vår levnadsstandard konsumerar motsvarande 5 jordklot per år om alla levde som vi. 

Så ge bort en fotobok, en kalender eller en förstoring. Det är en unik present mottagaren bara kan få från er. Bilder på mottagaren själv och hans närmaste lär inte i första taget hamna i pappersinsamlingen. 

Så skynda nu att göra slag i saken och beställa hos Crimson eller någon annan leverantör. Snart är det för sent.

Fotomodell med attitydproblem.

Släppte idag jobbet med fotoböcker och att skanna bilder för några timmar. Jag var ombedd att ta lite dagsfärska bilder.

Först när jag dök upp verkade den lille modellen vara med på noterna.

Fast när han väl fick klart för sig vad vi ville ha gjort blev det andra tongångar. Han uppvisade klara attitydproblem.

Vi fick snabbt veta att det minsann inte skulle tas några bilder innan han fått en ordentlig lunch och att det vi bad om var barnarbete. Han skulle klaga för facket om vi tvingade honom. Facket vill man ju inte hamna i konflikt med så det var bara att gå med på villkoren.

Det blev helt enkelt ett djäkla liv.

Så han fick sin lunch.

Efter lunchen kom nästa överraskning. Det skulle tas en tupplur efter maten. Det var ju underförstått och en självklar del av uppgörelsen.

Så det var bara att acceptera det också även om det sved.

Fast inte var det en tupplur inte. För han sov 

och sov.

Till sist vaknade han äntligen.

Lite sömndrucken men på ett bättre humör. Så äntligen kunde vi kanske ta de där bilderna.

.

Jo det gick till sist. 

Det kan vara tufft att vara fotograf ibland.

Ha en trevlig kväll.

Att leva i både nu och då.

Det är ungefär så jag känner mig när jag skannar bilder från 1990-talet, gör fotoböcker med gravida svärdöttrar och unga barnbarn. Samt inte minst vuxna barn.

Faktiskt riktigt trevligt att ta det där skuttet på cirka 20-25 år flera gånger om dagen. Det ger en på något sätt ett perspektiv på livet.

Som idag när jag just skannat en bild av min yngsta dotter. Troligtvis tagen 1996. Endera med en Leica R3 eller en Nikon F4. Etiketterna har ramlat av den dialådan så jag är inte säker.

Då såg hon i alla fall ut så här och det var vad jag hade för ögonen.

Samtidigt ropade den äldre varianten att hon skulle åka in till centrum.

Jag öppnade min dörr och såg en för dagen uppklädd, svarthårig dam. En som hade mörkrött hår igår vad jag minns. Kanske alzheimer som spökar.

Jag fick tag i kameran och hon spelade fotomodell en minut innan hon försvann. 

Om det var Pippilotta som passerade hastigt eller Pocahontas lär jag väl aldrig få veta.

Sedan var det att gå tillbaka till 1996 och fortsätta skanna bilder.

Förutom att liten blivit stor på 20 år så har det ju också hänt en del på kamerasidan.

Ganska trevligt faktiskt att åka tidsmaskin.

Stormen Helga drabbar Göteborg med orkanvindar.

Så står det i tidningen. Byggnadsställningar rasar. Älvsborgsbron stängs av och kollektivtrafiken har problem. Feta rubriker och dramatik.  Här gäller det att sälja lösnummer.

Faktum är att stormen nu avtagit ordentligt. Förresten var det knappt en storm i meteorologisk mening.

På Vinga låg vinden på knappt 23 meter i medelvind som värst. Alltså medelvinden mätt under 10 minuter på 10 meters höjd. Detta är definitionsmässigt bara styv kuling.

Något vi har många gånger om året i Göteborg.

Tidningarna använder hellre den högsta uppmätta vindstöten. Byvind. Nu rapporterar alltså GP orkanstyrka enligt en helt egen definition. Kreativt eller hur.

Fast nu tar de i så de kräks igen. Orkan är 32,7 meter/sekund i medelvind och inte ens byvindarna kom upp i mer än 31 m/s. Under en verklig orkan har vi vindstötar på 40-45 meter eller mer. 

Det är väl ett tecken på att man är gammal när man reagerar på att journalister måste dramatisera verkligheten och låter det gå inflation i begreppen. 

Alla som skrivit reklamtexter vet att man inte får låta det gå inflation i superlativ. Gör man det har man inget att ta till när något verkligen är riktigt häftigt.

Så undra vad tidningarna nu skall kalla en verklig orkan. För det finns ju faktisk inget på skalan över det.

Jag skulle ut till Björlanda och köpa lite färska räkor till ikväll. Så jag svängde också ner till Björlanda Kiles småbåtshamn för att se hur mycket blåste. Detta var mitt på dagen när det blåste som värst.

Ingen större dramatik där. Inga sjunkna båtar eller sådana som slitit sig.

En och annan sönderblåst presenning förstås. Det är det vid varje storm eftersom de oerfarna köper de billigaste och tunnaste presenningarna som inte håller i en storm. De lär sig nog till nästa säsong.

Ute vid yttersta piren blåste det ordentligt. Det går inte undvika att man går som en drucken i den kraftiga vinden. Visst rök det om havet och gässen blåste av vågtopparna. Fast det gör det i en nästan  storm.

Gick ut på piren en bit. Fick ta det lite långsamt så att pirens 2,5 meter skulle räcka till att vingla fram på i vindstötarna. 

Båtarna däremot verkade ta det lugnt och inte mycket att bry sig om. Det låg väl förtöjda och trygga på insidan.

Alla vi som seglat mycket vet att i storm så revar man sina segel.

De som sätter upp byggnadsställningar verkar dock inte vara seglare. De sätter upp segel i form presenningar på flera hundra m2. Sedan blir de förvånade när alltihop blåser ner.

Stormar i Göteborg är faktiskt inte något ovanligt så de borde anpassa sig till det. Det borde kollektivtrafiken och myndigheterna också.  Att behöva stänga Älvsborgsbron vid styv kuling verkar vara att ta till. Det är också att stänga av halva Göteborg från den andra halvan och skapa kaos i trafiken.

Att det blir konsekvenser vid verkliga orkaner som bara drabbar oss cirka vart 5 år kan man kanske acceptera. 

Nu skall gubben sluta gnälla.

Ha en trevlig kväll.