Hundpromenad i Keillers park.
Idag var det igen en sådan dag där det aldrig blir riktigt ljust. Fast ut och gå måste vi ju ändå. Eller hur Kasper.
Dags för att besöka ett kärt gammalt ställe och ge Kasper en möjlighet att sträcka ut ordentligt. Fast först måste det inhandlas lite mer tée.
I närheten av Ramberget och Keillers park ligger en liten butik som drivs av kineser.
Kasper får stanna i bilen så länga vilket han inte riktigt tycker är rättvist. Fast vi går in.
Här har de en hel del tée som man inte hitttar i andra butiker. Ägaren har berättat att hans farfar plockar vitt tée i bergen hemma i KIna och sedan smaksätter det. Sedan importer hans barnbarn som driver butiken detta och säljer det i Göterg.
Idag köpte jag vitt tée smaksatt med kardemumma och ingefära. Samt mitt favorit tée Asia special med 5 kryddor. Det är smaksatt med Ingefära, Kanel, Nejlika Kardemumma och Cayennepeppar. Smakar lite jul och cayennepepparn river precis lagom i halsen. Värmer gott en mulen Decemberdag. Det var snabbt avklarat så nu vidare till vår promenad. Kasper tycker han väntat mer än länge nog.
Vi parkerar uppe vid Rambergsskolan. Varje gång jag ser den så påminns jag om något som hände för länge sedan.
Jag bör ha gått i andra klass. En dag berättade vår fröken att vi skulle få gå till Rambergsskolan och visa att vi kunde simma. En dag i veckan efter marscherade alla klassens grabbar iväg till Rambergsskolan.
Vi bar alla på en liten kasse med badbyxor och handduk.
Väl framme lotsades vi ner till källaren innanför de välvda fönster ni ser inne på gården. Där mötte oss 4 äldre tjocka matroner som skrek som furirer på oss. Vi skulle snabbt klä av oss nakna och hoppa ner i träbadkaren som stod uppställda på led. Vi fick stränga order om att inte ha några badbyxor på oss. Det var ohygieniskt enligt matronorna. Badkaren var så många att vi alla fick plats på en gång. En av furirerna skrek att nu skulle vi ta tvålen samt borsten och tvaga oss riktigt ordentlig. Inget fusk.
Efter en stund gjorde furirerna inspektion. Den som de tyckte inte skrubbat ordentligt blev omilt skrubbat av en furir med rotborste.
Till sist fick vi komma upp ur badkaren och ställa oss på led alldeles röda i skinnet av skrubbningen.
Där stod vi med våra små snoppar och kände oss otroligt förnedrade och ynkliga.
Sedan var det ner i den iskalla lilla bassängen och visa furirerna att vi kunde simma rätt antal varv utan att springa på botten.
Gudskelov klarade många av oss inklusive jag själv av provet och slapp någonsin att gå dit igen.
Vi hade alla stort medlidande för de som inte gjorde det och var tvugna att gå dit en gång i veckan för att lära sig simma. De fick genomlida samma behandlng varje gång. Den siste som klarade provet hade gått där en hel termin. Han har säkert mardrömmar fortfarande om dessa matronor.
Nåväl det där var vad som rann genom mina tankar medan vi började ta oss upp för Ramberget. Kasper är som vanligt på språng i full fart någonstans i närheten.
En bit upp kommer man till en platå där det finns en stenbyggnad som jag aldrig tidigare vetat vad det är. Idag tog jag reda på det. Det är ett gammalt vattentorn. Typiskt Göteborgsstad. De gör reklam för Ramberget som en av våra stora turistattraktioner men har inte ens råd med lite informationsskyltar.
Redan här från platån har man en bra utsikt över delar av Göteborg. Samtidigt vi står där kommer ett mycket långt godståg från den moderna hamnen och passerar nedanför. Cirka 500 meter godståg gissar jag på.
Det verkar svårt att ta sig in i det gamla vattentornet. Det finns varken ett vred eller något nyckelhål. Det verkar bara vara stadens råttor som får komma in och se sig om.
Kasper väntar på att få fortsätta uppåt. Att kika på gamla vattentorn är inte hans grej.
Tvärs över Göta älv har vi Skansen Kronan där vi var igår. Ser nästan trevligare ut på avstånd. Då slipper man se parkeringen och alla papperskorgar.
När vi når slutet på trapporna tar vi till höger och går upp till själva toppen 87 meter över havet. Göteborgs högsta berg. Säg inget till min fru. Som österrikiska skrattar hon så elakt när jag pratar om våra berg.
Herr Keiller som var Direktör på det som skulle bli Götaverkens varv donerade 1906 berget och området runt till Göteborgs stad Han finansierade också mycket av anläggningarna som byggdes de kommande åren. Natruligtvis i tidens anda i nationalromantisk stil. SD skulle varit med då.
Han hade nog bättre finanser än Göteborgs stad har nu. För han gjorde minsann ordentliga skyltar. Som den här i granit. Håller fortfarande efter mer än hundra år.
Vi går ner en bit på vägen för att få bättre sikt mot väster. Det är bara att konstatera att solen är på väg att gå till sängs igen. Fy sjutton för Göteborg i November-December.
Mer mot nordväst står containerkranarna på rad. Det ser ut att ligga en stor containerbåt inne.
I högra bildkanten kan man ana Vinga och dess fyr.
Vi tar oss ner igen. Går betydligt fortare än upp. Speciellt om man är en liten svart byracka.
Där hittar vi faktiskt en skylt. Så kommunen hade råd med en. Fantastiskt. Tror bilden är skarp nog för ni skall kunna läsa lite mer om Keilers park.
Vi skall avsluta på en annan utsiktsplats.
Detta tror jag är det som kallas ättestupan på Ramberget. Inte så lätt att veta utan skyltar.Tvärbrant är det och ramlar man ner här så är det säkert det sita man gör.
Nedanför ligger en av stadens moskéer och man har fin utsikt mot öster.
Rakt fram ligger Hasselblads gamla kontor och fabrik. Numera TV-hus i Göteborg. Verkar som man lever bättre på licensbetalare än på att sälja kameror.
Detta är en bra plats om man vill fota GP fyrverkiet som man skjuter av på Nyårsafton. Fast om molntäcket är för lågt och tjockt kan det också bli någon annan kväll. Vädret i Göteborg kan man aldrig lita på. Detta har man hållit på med sedan 1996 och det är nu lika mycket en tradition som Kalle Anka på julafton.
En sista bild och sedan är det bara att pallra sig hem. Om en halvtimme är det kolsvart. Igen.
Ha en fortsatt trevlig kolsvart kväll.
Nu skall Kasper och jag ut i svarta natten för sista gången det här dygnet. Den lille svarte måste he sådan där blinkfyr på sig för annars går han inte att upptäck i mörkret.
Hälsn!
I arbetslivet får man ofta åka till Stockholm varken man vill eller inte.
Göteborg har kanske inte fullt så mycket att bjuda på som Stockholm men har blivit en populär turiststad på senare år.
Fast nu har jag visat dig en del av vad Göteborg kan bjuda.
Nästa promenad blir efter det blivit mörkt. Då skall Kasper och jag dokumentera julbelysning från Lilla Bommen till Liseberg. ToR.
I morgon skall det bli fint väder så Kasper och jag skall ut på en bilresa till Gustavsfors på gränsen melan Dalsland och Värmlad för att hämta ved. LÄr ta hela den ljusa delen av dagen i anspråk.
Men när jag dagen efter på jobbet berättade var jag varit så fick jag några sneda leenden. Tydligen var jag lite oklar med vad jag gjort däruppe och fick senare veta att amorösa upplevelser mot betalning brukar utväxlas där.
Fina vyer bjuder både Ramberget och du på i alla fall, ha det gott! /Thomas
På sommarkvällarna brukar det vara gott om ungdomar i bil som hänger uppe på Ramberget. Det är en väldigt fin plats att se solen gå ner när det är en ljum sommarkväll.
Mvh Lisa
Kasper ber mig hälsa att han fullkomligt instämmer med det där om stilig.
Du bjuder på nya promenader varje dag nu med fina bilder och underhållande text. Det är kul att få ta del av ett Göteborg som jag inte sett tidigare.
Ha det gott/Stig
Bra med hund då kommer man ut.
Skrubbad av badtanter, det känns igen fast i lilla Forsmark där jag bodde då hade vi ingen bassäng utan bara ett tvätthus. Var inte så vanligt med badrum hemma hos alla då. Dessutom fick vi gemensam badtid för flickor och pojkar i småskolan. Inget hysshyss då. Simma fick vi göra på sommaren och i dammen.
Klappa Kasper.
Hälsningar Lena
Ja det har blivit mycket bloggande det sista. Det beror väl på att det inte finns så mycket att göra när det är kolsvart och vädret mindre kul.
Idag blir det ingen rundvandring i Göteborg i alla fall. För idag skall den lille svarte och jag åka upp dtill Dalsland och hämta mera ved. Vädret skall bli fint så det blir kanske några bilder.
För Kaspers del är det en träning i att ha tålamod när det gäller att åka bil. Han är redan bra på det men måste lära sig att stå ut under lite längre tid. Tanken är att han skall kunna komma med nder till Österrike och då kan man inte stoppa varje timme.
Fast det kommer idag bli några stopp på trevliga platser längs vägen så han får komma ut och sträcka på benen.
Sedan får han ett par timmar på den stora tomten i Dalsland medan jag tittar till stället och lastar släpvagnen full med ved. Han kommer säkert också springa ner till Dalslandskanal nedanför huset och ta sig et bad.
Vi får se om det blir några bilder värda att skriva en rad om.
Lena, jag skall hälsa Kasper att du tycker han är stilig. Han kommer säkert sträcka på sig lite extra.