Att fotografera för 20-år sedan. Gick det? Vi hade ju bara 5 i DR.

Håller på att skanna mina gamla dia-bilder för tredje gången. De tidigare gångerna jag gjort det blev jag aldrig nöjd med resultatet. Detta trots dyra skanners. 

Fast tekniken går framåt även på det området. Så nu med en tredjedels så dyr skanner från Canon får jag nu äntligen vettiga resultat. Så detta får bli sista gången jag kör igenom de här bilderna.

När man sitter där och scannern jobbar i cirka 15-20 minuter för att beta av fyra bilder så får man hitta på annat. Det är då  lätt att låta tankarna vandra till den gången bilderna togs.

Inte ens en kamera som Nikon F4 var särskilt avancerad jämfört med dagens monster. Ljusmätningen var sisådär, objektiven inte lika skarpa och AF var inte alltid träffsäker.

Fast det blev bilder då också. 

Det största problemet var ofta diafilmens dåliga dynamiska omfång, cirka 5 steg. Så skulle det bli bra fick man helst fota i snällt ljus. Nu gick ju inte alltid det. Var det mitt på dagen och motljus så var det bara att gilla läget.

Bränn ut högdagrarna eller låt skuggorna sota igen. Det var bara att välja.

Fast när jag ser resultatet är jag trots allt glad jag tog de där bilderna. Får nu 20 år senare har de ett annat värde än bara vara en bild. De är ett minne.

Att lyfta skuggorna kunde vi inte heller. Vi hade inget Photoshop eller någon vettig skanner.

Motljus var inget vidare. Fast ville man ha med berget där i bakgrunden så fick himlen fräta ut. 

Hade man solen i ryggen gick det förstås bättre. Fast det där med skuggor kunde vara ett problem.

Fast var ljuset snällt så gick det få fram riktigt bra resultat.

Medan jag sitter och väntar på scannern skall bli klar har man också tid för annat. Bland annat har jag gått igenom en hel del på CPN (Canon professional network) och deras videos.

Där hittade jag ett reportage om den gamle ärrade veteranfotografen Don McCullin Han har fortsatt att fotografera med film ändå till nyligen. I inslaget är han 77 år gammal. 

Han får i reportaget hjälp av en annan Canon Ambassador att hantera en Canon 5 DMKIII.

Dat är intressant att se hur snabbt han lyckas vänja sig och få till samma stil på bilderna som han tidigare hade som signum med film. Fast nu utan filmens grova korn. Klart sevärt. 

http://cpn.canon-europe.com/content/Don_McCullin.do

Nu var skannern klar. Dags att ladda fyra nya bilder.

2015-12-04 13:01   syntax

Jo - det smala tonomfånget är svårbemästrat när man skannar dia. Nu vet jag ju inte vad det är för diafilm du använde, men det liknar Kodachrome 64? Den filmen hade en bra bit lägre tonomfång än Kodachrome 25. Karaktären gjorde att jag alltid misstänkte att det i själva verket var frågan om en pressad Kodachrome 25. Jag undvek den filmen, och tog besväret med den låga känsligheten på Kodachrome 25. Jag kan numera göra riktigt hyggliga skanningar med ett rimligt tonomfång.

Svar från Flash Gordon 2015-12-04 13:56

Jah kördel ute av varje fast ofta Kodachrome. När jag nu skannar ser jag att Kodachrome är en av de som verkar svårast att få ett bra resultat ifrån. De är ofta väldigt täta.
Ektachrome verkar enklare och också Fuji Velvia.

Samtidigt var tonomfånget för dia-film aldrig över 5-6 steg. Negativ-film ligger runt 6--7 steg.
Svartvit film kan i bästa fall komma upp i 9 steg om man inte börjar tala specialfilmer som kunde komma upp lite till.

2015-12-04 13:47   abbebus

Vad heter skannern du använder, som ger vettigt resultat?

Svar från Flash Gordon 2015-12-04 13:58

Scannern heter Canon 9000F Mark II. En klatbäddsscanner.
Skillnaden är nog att denna använder led-ljus vilket verkar göra den lättare klarar dia & negativ.

Pappersbilder har de flesta scanners klarat bra i många herrans år.