OmTag. Jag kör vidare med det digitala.

En bild i all enkelhet från promenaden nyss.

Jag ser att fler går tillbaka till det analoga. Jag tillhör ju dem som tog väldigt lång tid på mig att gå över till det digitala, kanske lite av samma anledning som de som idag går tillbaks till det analoga. För mig kändes det ”mer på riktigt” att plåta analogt med de fysiska originalen. Jag hade digitalkameror också, men det var alltid någon av Leicorna som fick följa med när jag var ute och plåtade.

När jag skaffade min nuvarande hund och även lite före det blev det mer och mer att digitalkameran fick hänga med. Dels började jag ta en massa bilder i färg och dels tyckte jag att det var skönt att slippa framkallning och skanning när jag kom hem. Jag blev lite lat helt enkelt. Jag är fortfarande lat och dessutom tycker jag att film blivit för dyrt för min ekonomi. Dessutom får jag till mina konverteringar som jag vill ha dem, så jag kommer säkert att köra vidare med det digitala även om jag kommer att plåta lite analogt också, främst i större format än småbild.

OmTag. Analogt eller digitalt svartvitt

Fotografi är ofta något annat än ren avbildning. Oavsett färg eller svartvitt kan det många gånger handla om att förmedla en känsla mer än att kanske ”bara” visa hur det såg ut. Ofta blir det en mix mellan avbildande och och att få fram en känsla.

Samma bild kan presenteras på helt olika sätt vilket i sin tur förstärker eller dämpar olika känslor. Ofta har den rena avbildningen sin givna plats men ibland vill man något annat med sina bilder.

Det analoga svartvita har lite av en renässans vad det verkar, kanske vill man hitta till det lite mer långsamma och (om man vill) eftertänksamma fotograferandet? Kanske vill man testa hur det känns att gå ut med en rulle på 36 bilder och begränsa antalet exponeringar lite? Några kanske går hela vägen och startar med att göra mörkrumskopior?

Jag kan tänka mig att det finns dem som kommit hem med 2000 bilder efter en fotorunda på staden för att upptäcka att kanske 10 av dessa egentligen håller som bilder och därför söker nya vägar. När man sprayar med kameran så är även chansen att man inte riktigt vet hur och varför en bra bild blir till. En lite kaxig fråga skulle kunna vara: Om du har 10 bilder som håller, varför tar du då de övriga 1990?

Nu funkar det givetvis inte så att alla bilder blir bra, långt därifrån, även om man plåtar sparsamt varesig analogt eller med digitalkamera. Men jag tror att en återhållsamhet i avtryckarfingret knappast gör att man tar färre bra bilder, tvärt om tror jag att sannolikheten för att man lär sig något ökar ganska markant om man vet vad man gör och varför man trycker av.

Tillbaks till det analoga svartvita, personligen har jag gått den andra vägen. Jag plåtade svartvitt analogt under en massa år och givet att man kör samma format, alltså FF vs småbild så ser jag för personlig del bara fördelar med det digitala. Nu tyckte jag sällan att mörkrumsarbete var riktigt kul även om det finns en tillfredställelse i att göra en fin kopia från ett svårt negativ.

Det digitala ger mig helt andra möjligheter att laborera och jobba med mina bilder. Vill jag att det skall se ”analogt” ut så bildbehandlar jag så att det gör det, vill jag att det skall vara kornlöst och se mer ”digitalt” ut så fixar jag det och vill jag laborera med olika kontraster och liknande så gör jag det. Och till dem som säger att det analoga ser annorlunda ut kan jag berätta (som jag gjort tidigare) att jag på en utställning för en massa år sedan testade sanningen i detta. Jag hade 20 svartvita gatufoton, 19 var plåtade med Leican och svartvit film och 1 var plåtad med Canon 5D Mk2 och konverterad till svartvitt i Silver Efex, ingen lyckades plocka ut den digitala bilden från de analoga. 

Bilderna från idag visar nog mest ett stämningsläge över såväl eländet i världen som vädret för dagen.

OmTag. Tankar när man ser gammal film i kylskåpet.

Såg det som finns kvar av svartvit film i kylskåpet, har iofs sett det i många år nu utan att tänka så mycket på det. De är inne på sitt andra kylskåp och har ett bäst före datum 2017-2018.

Plåtade några rullar HP5+ för några år sedan då jag fick för mig att jag skulle återuppliva mitt analoga plåtandet, det blev 3 eller 4 rullar sedan ”glömdes det bort” igen. Men då filmen vistats i kylskåp hela tiden och inte tvingats genomgå några ”miljöombyten” borde den funka fortfarande så jag tänkte testa att köra ett par rullar igen, kanske med Hasselbladaren och stativ?

Film har ju blivit så fasligt dyrt, när jag plåtade film kostade kvalitetsfilmen 30-40 kr/rulle 135-36, nu kostar en rulle HP5+ runt 135 kr. Hade det följt prisutvecklingen så borde prisökningen ligga på ca 50% och inte över 300% som det i realiteten handlar om.

Idag skulle jag inte ha råd att gå tillbaks till det analoga ens om jag ville. Bara materialkostnaden skulle hamna på i runda slängar 50 000 kr/år och då räknar jag bara film och kemi. Om man inte framkallar och skannar/kopierar själv så skulle kostnaderna bli astronomiska.

Givetvis kan det vara kul om man bara ”tar någon rulle då och då”, men det är inte så jag fotograferar. Men allt detta handlar om vad man gillar och har råd med, så jag försöker inte klanka ned på dem som väljer att plåta analogt.

Om man gör sina egna mörkrumskopior så ger sig valet av teknik nästan av sig själv, även om det givetvis går att skriva ut negativ från en digital fil. En del använder sig av den tekniken och skriver ut kontaktkopieringsnegativ i önskad storlek för att kunna göra mörkrumskopior som blir likadana och för att kunna utnyttja digitalteknikens fantastiska bildbehandlingsmöjligheter.

Det finns till och med dem som skannar sina negativ, bildbehandlar dem i datorn så att de blir precis som de vill ha dem och efter detta vänder bilden till ett negativ och skriver ut ett kontaktkopieringsnegativ. De kan sedan göra hur många kontaktkopior på riktiga fotopapper de vill som blir identiska i alla upptänkliga storlekar (bara att skriva ut kontaktkopieringsnegativ i olika format). En teknik som kan vara smart, men jag vet inte vad jag tycker om det riktigt om de sedan säljs som silvergelatinprintar (mörkrumskopior) till ett betydligt högre pris än vad en utskrift skulle kosta. En form av massproduktion där kunden lätt luras att tro att kopian är unikare än vad den är och därför också är värd mer.

Som alltid finns givetvis andra anledningar till att plåta analogt, en kan vara att man plåtar i större format, som mina nattbilder i mellan- och stor-format med stativ och långa tider eller att man jobbar med gamla tekniker eller polaroider bara för att ta några exempel. Ja så kan tankarna snurra iväg bara för att man får syn på lite gammal film i kylskåpet.

Några analoga nattbilder plåtade med Hasselblad 6*6 cm och en plåtad med Wista 45 SP 4*5 tum:

OmTag. Ett bakslag för våren.

Aprilväder heter det ju. Våren har gjort ett tillfälligt uppehåll, snarare regel än undantag så här års. Ordentligt halt blir det när det fryser på framåt kvällskvisten så det gäller att ha dubbade skor när man måste ut med hunden.

Sitter som så ofta på kvällar och nätter och kollar på nätet, jag är en utpräglad nattmänniska. Kollar lite på spekulationerna om uppföljaren till min Nikon Z6 II, måste vara ganska många som lever på detta med att förmedla rykten.

Ser ju samma saker här på fotosidan, så fort det börjar spekuleras om kommande prylar blir det bra drag i trådarna. Inget fel i det, prylintresse är ett intresse så gott som något och vi är säkert ganska många fotografer som även är intresserade av prylarna vi använder. Tog en bild hur det ser ut på Reimersholmsbron nu, som sagt tur man har dubbar.

OmTag. Konvertera på lite olika sätt efter tycke och smak.

Ursprungsbilden i färg.

Hur man skall konvertera sina bilder till svartvitt är den eviga frågan. Det enkla svaret är givetvis att man skall konvertera så att bilden blir som man själv vill ha den. Oavsett hur du gör kommer det alltid finnas de som tycker att det skall göras annorlunda.

För egen del laborerar jag en hel del med detta för att få till det uttryck som jag själv söker i mina bilder. När jag plåtade mer rent dokumentärt på gatan så visste jag som regel hur jag ville att det skulle se ut och körde som regel efter detta. Det var ganska rakt av hur filmerna jag använde tecknade kontrast och gråskala.

Nu när jag ofta plåtar andra motiv kan själva känslan i kontrasten och ljuset vara mer avgörande för mig. Jag konverterar som jag skrivit tidigare alltid i Silver Efex från Lightroom och där har man en mängd olika möjligheter att påverka hur man vill ha sin konvertering.

Man kan justera allt från hur olika färger skall tecknas in i gråskalan, hur man vill att kornet skall se ut om man vill ha detta osv. Det finns även en mängd färdiga förinställningar för olika filmval m.m.

Det fina är att man kan utgå från en förinställning som man tycker ligger åt det håll man vill ha bilden och göra sina justeringar därifrån. Man kan även lätt skapa helt egna varianter som man kan spara som egna förinställningar. Nog om reklam för Silver Efex, tidigare fanns även en annan plugg till Lightroom/Photoshop som heter Macphun Tonality som jag ofta tyckte gjorde ett ännu bättre jobb än Silver Efex.

Här kommer några exempel på olika förinställningar i Silver Efex och ett par där jag skruvat vidare från någon föreställning. Bilden är inget speciellt utan används bara som exempel.

Här har jag använt förinställningen för Fuji Acros och autokorrigerat i Lightroom, lite som att välja svartvitt i kameran och köra jpg.

Här har jag valt förinställningen för Ilfor HP5+ och behandlat på samma sätt som föregående bild. Man ser att inte bara kornet skiljer utan även kontrasten i framför allt mellantonerna så att det blir lite mer stuns i bilden.

Här har jag använt förinställningen Film Noir 1 rakt av, som jag tycker har lite väl grovt korn och för mycket vinjettering.

Här har jag utgått från Film Noir 1 och fixat korn och vinjettering efter eget tycke.

Detta är en förinställning som heter Omnius fade (som jag för en del bilder gillar att utgå ifrån).

Slutligen: Här har jag utgått från Omnius fade och skruvat på reglagen så att den är ungefär som jag vill ha den.